språkinlärning
När jag gick på högstadiet påstod min svenskalärare att det var en svensk författare , ledarmot i Svenska Akademin men jag har glömt vem, som lärde sig flera språk genom att läsa Greven av Monte Cristo på olika språk. Tydligen hade han läst den så mycket på svenska att han kunde den mer eller mindre utantill. Så var det bara att läsa igenom den några gånger på franska, tyska, polska, spanska, engelska, rumänska eller vad det nu var för språk han ville lära sig. Enligt min svenskalärare ska han ha lyckats lära sig 8 språk på det sättet.
Jag känner mig lite skeptisk till om det fungerar. Man kan ju inte lära sig uttala korrekt på det sättet. Det kanske bara var en skröna min svenskalärare trodde på och berättade för oss eller så var det propaganda om nyttan av att läsa böcker.
Undrar om det skulle gå att lära sig ett nytt språk genom att titta på TV eller lyssna på radio en stund varje dag. Eller kanske att bara ha TVkanalen eller radiokanalen med det främmande språket på i bakgrunden när man går hemma och pysslar.
Det vore kul om det fanns flera bra sätt till språkinlärning än att sitta på skolbänken eller hemma med grammatikboken och plugga.
Jag känner mig lite skeptisk till om det fungerar. Man kan ju inte lära sig uttala korrekt på det sättet. Det kanske bara var en skröna min svenskalärare trodde på och berättade för oss eller så var det propaganda om nyttan av att läsa böcker.
Undrar om det skulle gå att lära sig ett nytt språk genom att titta på TV eller lyssna på radio en stund varje dag. Eller kanske att bara ha TVkanalen eller radiokanalen med det främmande språket på i bakgrunden när man går hemma och pysslar.
Det vore kul om det fanns flera bra sätt till språkinlärning än att sitta på skolbänken eller hemma med grammatikboken och plugga.
posted by Thérèse at 12:07 em
9 Comments:
Det finns ju många sätt att göra språkinlärning rolig, speciellt om man befinner sig i ett land där språket talas. Men frågan är om man verkligen kan lära sig ett nytt språk helt från början bara genom att läsa? Lite skolbänksskavande behöver man nog allt. Jag börjar låta mig inspireras av den här bloggen ibland: http://thelinguist.blogs.com/how_to_learn_english_and_/
Om man vill börja läsa kan det vara en bra idé att välja en bok som man redan läst på svenska, då känner man ju redan till historien och kan koncentrera sig på språket. Jag läste tex Liza Marklunds Sprängaren som min första bok på tyska och det var superkul! Den är ju för det första inte särskilt kompilcerad på svenska och dessutom rätt så roligt skriven så jag lärde mig en hel del skojiga uttryck på tyska tack vare detta.
Steffanie - Jo visst finns det många sätt att göra språkinlärning rolig. Att läsa böcker är jättebra och man lär sig många roliga uttryck. Är man nybörjare är det bra att börja med en bok man läst på svenska. Men då krävs det att man har lite grundläggande kunskaper i språket. Den här författaren skulle enligt min gamla svenskalärare ha lärt sig främmande språk enbart genom att läsa samma bok på många språk.
Men jag funderar lite på om inte TVtittande skulle kunna funka eller iallfall funka bättre. Då får man ju uttalet och "illustrationer". Men jag vet inte, vore kul om någon visste
Jag tror garanterat på inlärning via tv. Man börjar med teletubbies, går vidare till en musikvideo med nån schlageraktig dänga, jobbar sig vidare till ungdomsfilmer, och rätt var det är ser man ett mörkt drama på originalspråk. Fast sen är ju skolbänken nyttig också. Det kan man väl inte förneka. Men där kör min rysklärare en schysst blandning, vi kollar på filmer och analyserar vissa repliker. Blandar grammatik med nöje helt enkelt.
Och om man kollar på min spanska har jag bara lärt mig av att praktisera. Kunde absolut inenting innan jag hittade en pojkvän med lägenhet i marbella. Då var det bara att sätta igång oc handla brött eller beställa kaffe på spanska. Knaggligt, men det funkar och strax kunde jag beskriva väen för taxichauffören (då var problemet lokalsinnet snarare än språket).
brött= bröd förresten. Måste ha missat tangenterna brutalt där... och "väen" ä förstås "vägen".
sofia - språkinlärning då man börjar med teletubbies och slutar med ett mörkt drama låter suveränt. Barn lär ju sig utan att plugga grammatik (som vi en gång lärde oss svenska) så det vore ju skönt om man kunde hitta ett sätt att göra det som vuxen
Jag tror det var Frans G Bengtsson som var författaren. Han bör ha blivit rätt skumt bemött när han försökte använda språket på nån intet ont anande "native speaker". Förutom att hans uttal måste ha varit förfärligt så är ju skrivspråk och talspråk två räääättt så olika saker, även på svenska. Och är det inte fransmännen som håller sig med en helt speciell verbform som BARA finns i litteraturen? Lycka till Frans G... men det var väl en bra historia att dra.
Jag tror visst att man lär sig jättemycket genom att läsa, speciellt om man väljer en deckare eller nåt som håller ens intresse uppe så att man bara MÅSTE ta sig till slutet av boken. Men inget kan ju ersätta att lära sig prata på plats.
Intressant!
Liksom haddock tror jag inte att det kan gå särskilt nuförtiden när språk handlar så mycket om muntlig kommunikation. Däremot tror jag på TV. Jag har själv prakticerat för att lära mig svenska. Textade svenska program var suveräna!
Däremot skulle jag känna mig frusterad utan grammatik. Eftersom jag har lärt mig andra främmande språk i skolan och på universitet vill jag gärna veta varför vissa saker blir som de blir.
Grammatiken blir något slags nyckel som hjälper till att lösa frågetecken på det nya språket och det är bra att ha!
Jag håller med både Fred och kapten Haddock. Jag skulle också känna mig frustrerad utan grammatik för det är ett bra sätt att strukturera språket. Behärskar man grammatiken kan man alltid slå upp ord man inte kan , det är svårare att bara kunna ord och inte grammatik. Jag håller med om att TV är bra speciellt textade program. Jag har sett några franska och spanska favoritet på dvd med orginalspråk och text. Suveränt!
Fortfarande ganska körigt på den här fronten så jag får nöja mig med att läsa inlägg, eftersom jag blev så smickrad att bli tillfrågad om min åsikt så måste jag ju skriva lite...
Men om språkinlärning, (jag håller förresten fortfarande på med ett inlägg om det, återkommer såsmåningom om det på bloggen också)några högst personliga kommentarer. Själv tycker jag att man måste praktisera språket för att verkligen förstå och ta till sig. Man kan i och för sig ta till sig skriftspråket genom greven av Montechristo men man lär ju sig ingenting om tanken. Ett språk är ju inte bara ord och grammatik utan kultur och sättet att tänka och själv kan jag inte tänka mig att man lära sig det av en översatt bok (där ju tanken speglar språket den översatts ifrån).
Däremot kan ju alla sådana hjälpmedel vara bra på vägen, som t ex översatta böcker från ens eget språk (källspråket) eftersom det ger ordförråd utan att man behöver brottas med nya sätt att tänka. Förkortade klassiker (mycket enklare att läsa Hugo i förkortad version än originalet) eller enklare genrer (deckare t ex). När det gäller språkbad så är ju TV och radio ett sätt att höra språket hela tiden.
Däremot så är det under olika preioder i språkinlärningen så att man inte ens hör ord som man inte kan, man är liksom inte mottaglig för det. Därför är det kanske ingen idé att lyssna på radio eller TV utan att syssla med annan inlärning vid sidan av. Annars blir det väl bara ett bakgrundsbrus som allt annat.
Inom tolkningen så talar vi dels om passiva och aktiva språk. Ett aktivt språk är ett språk som man kan lika bra som modersmålet. Det betyder att man kan klara av att tolka till det språket. Inte lätt om det är ett annat språk än modersmålet. Men sedan finns det vissa kollegor som hävdar att det även funkar med passiv språkinlärning, alltså just att man kan lyssna sig till ett språk. Man kan lära sig det utan att nödvändigtvis kunna tala språket. Där är jag själv lite skeptisk. Det är en gammal sanning att det passiva språkkunskaperna (det du förstår) alltid är större än de aktiva (det du kan säga själv), men jag har lite svårt att tro att man kan bygga hela inlärningen på passivt kunnande, (särskilt eftersom jag är helt värdelös på det själv). Så därmed är jag tillbaka till Montechristo igen. Kärnfrågan är väl kanske: Vad betyder det att man "kan" ett språk? När har man lärt sig ett språk? Riktigt filosofiska frågor om ni frågar mig. Jag är inte riktigt säker på att man kan svar på när man verkligen lärt sig ett språk. Själv tycker jag t ex fortfarande inte att jag lärt mig franska ordentligt, fast jag vet att jag i vissa lägen kan säga mer (om än med viss accent) än en del fransmän. Så vad är det egentligen att kunna ett språk?
Skicka en kommentar
<< Home