måndag, april 17, 2006

ris

Läste i Cindys blogg att hon frågat på en svensk kinarestaurang om riset ingick. Det verkar vara något typiskt svenskt att ris ingår på kinakrogen. Jag har ätit kinamat i flera länder i Europa , Asien och Latinamerika och alltid fått beställa riset vid sidan av. Vet inte varför det har blivit så att det alltid ingår i Sverige.

Kinamaten är ganska lika över hela världen men men i Kina och i kineskvarter i till exempel Singapore och Malaysia skiljer den sig en del. Den är mycket mer varierad och det finns många fler kryddstarka rätter. I Sverige är kinamat i princip aldrig starkt. För mig som är vegetarian brukar det också finnas betyldigt fler och roligare alternativ än dom stekta blandade grönsakerna som är den vegetariska standardrätten på kinakrogar utanför Kina.

Kinarestauranger utanför Kina brukar också vara ganska billiga och enkla ställen. I Sverige är många kinakrogar alkishak eller tillhåll för ungdomar som inte har åldern inne att dricka på krogen. Många minns nog hur man som 17 åring gick till en kinakrog och beställde 6 stora stark och en vårrulle. Det är lite tråkigt att många svenska kinakrogar har blivit rätt sunkiga ställen dit folk går mest för att supa och inte för att äta.

Jag förstår inte varför ingen kommit på idén att öppna en lyxigare och mer autentisk kinakrog i Sverige. Svenskar reser mycket och Kina blir mer och mer populärt som resmål både för turism och affärsresor. Så många har ju ätit "äkta kinamat" och skulle nog gärna betala för att äta det i Sverige. Visst kan svensk kinamat vara jättegod men det går inte att jämföra med det du får i Kina eller i kineskvarter i länder med stor kinesisk befolkning. Jag har ätit underbar mat i Kina och i dom kinesiska kvarteren i Singapore. Äter man på restaurang i Kina och andra länder med stor kinesisk befolkning får man räkna med att det inte alltid finns kniv och gaffel så det kan vara bra att öva sig med ätpinnarna lite före resan. Efter ett tag blir det faktiskt naturligt att äta viss mat med pinnar. Jag tycker det känns konstigt att äta kinesiskt, japanskt , thailändskt mm. med kniv och gaffel.

Asiater brukar ofta klaga på att vi västerlänningar är dåliga på att göra gott ris. När jag bodde i en indisk familj fick jag lära mig hur dom tillagade sitt ris. Dom använde bara basmatiris som jag gillar väldigt mycket och som finns att köpa i alla svenska livsmedelsaffärer. Basmati, en liten långkornig rissort, berömd för sin nöt-liknande doft och utsökta smak. Namnet Basmati betyder "väldoftande" på hindi. Basmatiris har odlats traditionellt i Indien och Pakistan i över 8000 år. Det odlas nu också i sydvästra USA med namn som texmatioch kasmati, men deras kvalitet går inte riktigt upp till originalet. Basmati finns i brun och vit variant.

Först tvättar man riset i en skål med vatten tills vattnet blir klart. Man häller alltså av grumligt vatten och ersätter med nytt. När vattnet är klart låter man riset ligga i blöt i skålen i nägra minuter. Sen häller man av vattnet och låter riset rinna av och torka i en sil. Sen kokar man riset under lock på svag värme med salt och nästan dubbelt så mycket vatten som ris. Det vill säga har du 2 deciliter ris ska du ha knappt 4 deciliter vatten. Koktiden brukar vara ungefär en kvart för vitt basmatiris. Sen tar man av kastrullen från värmen och låter det stå en stund. Innan man ska servera riset pressar man över en eller ett par klyftor lime eller citron. Lite omständigt men riset blir väldigt gott.

Många asiater har riskokare men min indiska familj var så fattiga att dom inte ens hade el hemma. Jag har själv en riskokare och riset brukar bli jättebra i den och den håller riset varmt flera timmar efter att det är färdigt. Men för att få bäst resultat ska man tvätta riset även innan man tillagar det i en riskokare. Äter man mycket ris kan det vara ett bra köp men naturligtvis klarar man sig utan.

7 Comments:

Anonymous Anonym said...

Hej! Jag tyckte det var jätteroligt att läsa att du är vegetarian. Det är jag också. Och jag tycker att det är lika svårt varje gång jag är utomlands. Några dagar utomlands går väl an och jag lever på pizza, pasta med nån pastasås och sånt enkelt. När jag bodde i Paris fick jag anstränga mig lite (att göra tomatsås med linser i tyckte jag var att anstränga sig), men de har ju inte samma vegetariska utbud som jag är bortskämd med i Sverige. De underbara qournprodukterna till exempel, de saknade jag något enormt. Vad äter du? Gör du mycket eget av bönor och linser och sådant? Jag är så lat, men jag borde skärpa mig! Speciellt om jag bor utomlands igen, vilket är stor chans att jag gör, kanske redan i höst.

2:18 em  
Blogger Thérèse said...

Barajagjohanna - jag tycker det variera mycket mellan olika länder. Indien, Kina , Singapore , Malaysia, Thailand var rena vegparadis. Mexico funkade ganska bra men andra länder i Latinamerika där jag varit har varit betydligt sämre. I Europa är ju England suveränt , jag upplever nog Frankrike som lite bättre än Spanien. I Paris såg jag iallfall en gång quorn i en affär. Här har jag aldrig sett det. Jag bor ganska nära en hälsokost som har sojabiffar , sojabollar och sojakorv. Där jag bodde förut fanns ett apotek i mitt hus som sålde grytbitar av soja. Går jag ut och äter blir det mest sallad , ungsbakade grönsaker eller dom olika röror med potatis som finns här t.ex patatas bravas - stekt potatis i en kryddstark tomatsås eller patatas aioli - en sorts potatissallad med majonäs och vitlök.
Jag är också ganska lat , så det blir inte mycket bönor och linser. Det blir mycket ris och grönsaker eller pasta och grönsaker. Äter en del tofu som jag köper på en japansk affär i Madrid. I storstäder brukar det finnas någon asiatisk affär som kan ha tofu. Men jag saknar verkligen quorn , jag har verkligen letat på hälsokost , carrefour och andra storköp. Min närmaste livsmedelsaffär har en sorts vegetarisk färssås som är helt okey. Grönsakerna här är både billigare och ofta finare än svenska grönsaker. Hm , jag kanske borde skriva ett blogginlägg om vegetarisk mat i utlandet...

2:35 em  
Blogger Nejma said...

Som f.d. vegetarian på väg att återgå till att vara lakto-ovovegetarian kan jag komma med lite info om läget i Marocko. Säger man att man är vegetarian här tittar folk suspekt på en, som om man sagt att man var terrorist eller kannibal eller nått. För dom allra flesta marockaner så har man inte ätit om man inte ätit kött till varje mål. Och bröd...

Grönsaksutbudet, åtminstone i min lilla stad,är rätt dåligt - en sorts tomater, en sorts gurka (typ Västeråsgurka), en sorts sallad, osv. Quorn, tofu och annat kan man ju bara drömma om. Jag brukar handla lite på en hälsokost i Ceuta men det finns väldigt lite där med. Jag får nog hamstra nästa gång jag åker över till fastlandet... Så trots att det odlas en väldans massa grönsaker här i Marocko är utbudet inte mycket att hurra för. Så jag har tagit med mej frön från Sverige och har odling på balkongen och taket. Jag har olika sorters kryddor, flera sorters sallad, förhoppningsvis får jag också broccoli... Ska snart så gul tomat.

Jag kör mycket med långkok - linser, vita bönor, pintobönor, kikärter, osv.... Det är inte ett dugg komplicerat och bara man fått in vanan är det hur enkelt som helst. Jag brukar lägga ungefär en halv påse i blöt åt gången. Dagen därpå kokar jag tills det blir mjukt. Sedan delar jag upp bönorna/ärterna i portioner. En del blandar jag t.ex. med tomatsås eller har i grönsakssoppa, resten fryser jag in. Sedan är det bara att ta ut en portion färdigkokta bönor, ha i det i den sås/soppa/gryta jag håller på och lagar, låta det tina i såsen, sedan får det puttra kanske en kvart till eller så. Färdigt! Det är inte mer komplicerat än någon annan matlagning, det kräver bara lite planering. Det finns ju hur mycket olika rätter som helst som man kan laga. *s*

Förresten, patatas bravas är bara såååå gott! Det ska jag nog laga någon dag här nu snart.

/Nejma

2:57 em  
Anonymous Anonym said...

En blogg om vegetarisk mat i utlandet tycker jag låter som en jättebra idé!
Hur gör du med tofun? Har jättesvårt att veta vad jag ska göra av det... Herregud, jag har varit vegetarian i fem år och har alltid varit lika lat... haha.

3:57 em  
Blogger Thérèse said...

Barajagjohanna - jag får nog ta och skriva ett inlägg om veg.mat i olika länder. Fast det blir nog rätt begränsat till dom länder jag har varit i. Andra får väl fylla i mina luckor.

Jag brukar steka/woka tofun med grönsaker och kryddor som t.ex chili/sambal olek , sojasås, ingefära , vitlök och sesamolja som ger en suverän smak men det räcker med gasnka få droppar.
Man kan även göra görnsaksgrytor som man lägger tofu i.
Att steka grönsaker och kokt ris med tofu brukar också bli bra om man kryddar det lite roligt t.ex med curry , soja, seamolja , chili, vitlök, ingefära och annat.
Min närmaste hälsokost säljer biffar av tofu och svamp som är jättegoda, borde vara ganska enkelt att göra något likande själv även om jag inte provat.
Jag gör linssoppa någon gång ibland men annars är jag också ganska dålig på att använda bönor och linser.
Jag har en kompis som precis som Nejma blötlägger , kokar och delar upp i portioner. Jag har nog bara inte fått in vanan.
Ikväll har jag förresten ätit jättegod tofu med stekta grönsaker som en av dom lokala kinarestaurangerna körde hem till mig...

10:19 em  
Blogger Efva said...

Jag använder bara Basmatiris numera. Jag lärde mig det när jag kom till England faktiskt. Det kvarteret jag bodde i kallade jag skämtsamt för lilla Pakistan för majoriteten kom från Pakistan som bodde i husen. Ägaren i den lilla butiken på hörnet bodde jag granne med och han bjöd in oss på midda och vi fick många fina mattips. Han blev helt eld och lågor när han insåg att det va en lägenhet full med kockar (och så jag då som jobbade på samma ställe som receptionist)! Min matlagning blev sig aldrig mer lik efter att jag bott där... *skrattar*

På helgerna när alla öppnade sina fönster in mot gården (fläkt? va är det?) så kunde man om man blundade och det va stekande augusti tro att man va nån helt annanstans i världen. Det luktade INTE London iaf!

10:04 em  
Blogger Thérèse said...

Freja - jag gillar också basmatiris bäst. Det finns i alla livsmedelsaffärer här i Spanien så det är nästan bara det jag använder. Jag har inte heller någon fläkt. Verkar inte heller någon annnan granne ha och alla köken verkar vetta mot den lilla innergården där vi också har klädstreck

10:14 em  

Skicka en kommentar

<< Home