norska och danska
Som en fortsättning på inlägget nedan om när man kan ett språk måste jag nämna hur lätt vi pratar med våra skandinaviska grannar på respektive språk. Jag har flera gånger varit med om att utlänningar har förundrats över att jag och norrmän eller danskar har kunnat prata obehindrat med varandra på våra respektive språk. Det verkar vara något ganska unikt i världen.
Jag har sällan problem med att förstå norska och förstår oftast danska även om det är knepigare och jag är ganska borta på danska siffror. När jag pluggade spanska i Sevilla hade umgicks jag en hel del med en dansk tjej från Köpenhamn. Oftast pratade vi engelska eftersom vi var folk från många olika länder som umgicks men ibland pratade hon danska och jag svenska. Jag hade absolut inga problem att förstå hennes danska men på skolan fanns också en danska kille från en liten stad i trakten av Århus. Hans danska förstod jag knappast alls. det var ganska fascinerande att höra dom prata med varandra. Jag förstod allt hon sa men knappt något han sa och dom båda verkade förstå varandra utan problem.
Men jag skulle inte säga att jag kan danska och norska även om jag kan läsa och förstå språken.
Så som sagt när kan man ett språk? Vad innebär att kunna ett språk?
Jag har sällan problem med att förstå norska och förstår oftast danska även om det är knepigare och jag är ganska borta på danska siffror. När jag pluggade spanska i Sevilla hade umgicks jag en hel del med en dansk tjej från Köpenhamn. Oftast pratade vi engelska eftersom vi var folk från många olika länder som umgicks men ibland pratade hon danska och jag svenska. Jag hade absolut inga problem att förstå hennes danska men på skolan fanns också en danska kille från en liten stad i trakten av Århus. Hans danska förstod jag knappast alls. det var ganska fascinerande att höra dom prata med varandra. Jag förstod allt hon sa men knappt något han sa och dom båda verkade förstå varandra utan problem.
Men jag skulle inte säga att jag kan danska och norska även om jag kan läsa och förstå språken.
Så som sagt när kan man ett språk? Vad innebär att kunna ett språk?
posted by Thérèse at 3:18 em
3 Comments:
När det gäller våra grannar så är det knivigt det där med när man kan ett språk. Jag är av den åsikten att svenska, norska och danska egentligen är dialekter och inte separata språk. Det finns för tusan svenska dialekter som är besvärligare att förstå än än danska och norska!
Tänker man så är det ju inte så underligt att vi förstår varann så bra som vi gör, eller hur? På nåt vis så förtar det oxå viljan att verkligen lära sig norska eller danska på riktigt. Jag vet många som fortfarande efter många år inte pratar ett dugg norska eller danska. Dom pratar svenska men använder vissa ord som är specifika som skiljer sig från vad vi säger. Anledningen? "Ja men det låter ju så fånigt om jag skulle försöka! Som en stockholmare som försöker prata skånska! Det är bättre att hålla sig till det jag kan!"
Annars skulle jag nog säga att man kan språket om man kan prata språket relativt obehindrat. Jag tror inte att man ska bry sig om skrivandet så värst. I så fall skulle många svenska ju inte anses kunna sitt språk. Som min mamma t ex. Hon stavar och skriver som en kratta. Och humor! När man kan skämta har man fattat själen i ett språk!
Åh vad bra skrivet Freja. Jag håller med om att det finns svenska dialekter som är mycket knepigare att förstå än norska och danska. Så finns det ju knepiga norska och danska dialekter också som min kompis från Oslo inte förstår. Min morbror är gift med en norska som har bott i Sverige i säkert 25-30 år , hon pratar fortfarande norska men lägger till svenska ord när dom är annorlunda än norska
Gud så bra! Naturligtvis är det så att när man kan vara rolig på ett annat språk - då behärskar man det! Oavsett om uttalet är 100 procent eller om orden ramlar in i fel ordning eller form! Hurra!
Skicka en kommentar
<< Home