blivande språkgeni?
Min 4 åriga dotter går på ett spanskt-internationellt dagis på universitetet här. Det betyder att man pratar lite engelska ibland men mest spanska och att barnen på dagiset och skolan är barn till universitetets anställda. Hon kunde lite engelska redan innan vi kom till Spanien och nu lär hon sig jättefort både mer engelska och spanska. Det är så lyxigt för barn för dom bara pratar på och lär sig hur snabbt som helst , dom slipper sitta och svettas över oregelbundna verb och annat konstigt.
Det här har gjort min 4åring väldigt språkfixerad. Hon lyssnar hela tiden vilket språk folk pratar. Hon vill att jag ska säga vad olika saker heter på engelska, spanska och franska. Hon blandar språk vilt och blir jätteintresserad när ett nytt språk dyker upp "Vad säger dom? Vilket språk pratar dom?" I söndags på stan var hon överförtjust när jag pratade med några norska turister (egentligen gick dom på en cirkusskola och var här för att göra nåt men jag kallar dom turister). Hon jämförde norska och svenska. På ett fik gick vi på toa. När vi stod och tvättade händerna stod två amerikanska tjejer i toakön och pratade engelska med varandra. Genast blev hon överlycklig att höra engelska och började tal om för mig vad dom sa. När hon tittar på teckande filmer på DVD vill hon ha olika språk varje gång. Mest varierar hon mellan svenska, engelska och spanska men ibland sätter hon på norska och danska och tycker det låter så kul att hon lyssnar fascinerat och skrattar på samma gång.
Jag vet inte om hon är ett blivande språkgeni eller om det här är något som är vanlig för barn som bor utomlands eller utländska barn i Sverige. Är hon ett språkgeni brås hon iallafall varken på mig eller min man. Jag vill kunna språk och tycker det är intressant men det flyter inte så lätt för mig, jag måste verkligen anstränga mig att plugga. Jag kan ju inte så många språk heller svenska och engelska och ett språk till (spanska för min del) är inte ovanligt att folk i min ålder i Sverige kan. Jag kan förstå och läsa franska hyfsat men jag pratar uselt och hittar inte ord. Jag skulle vilja lära mig franska och jobbar på det. Så i framtiden kommer jag att prata perfekt franska. Brukar ibland läsa Freds blogg på franska men jag skulle aldrig våga kommentera.
Det här har gjort min 4åring väldigt språkfixerad. Hon lyssnar hela tiden vilket språk folk pratar. Hon vill att jag ska säga vad olika saker heter på engelska, spanska och franska. Hon blandar språk vilt och blir jätteintresserad när ett nytt språk dyker upp "Vad säger dom? Vilket språk pratar dom?" I söndags på stan var hon överförtjust när jag pratade med några norska turister (egentligen gick dom på en cirkusskola och var här för att göra nåt men jag kallar dom turister). Hon jämförde norska och svenska. På ett fik gick vi på toa. När vi stod och tvättade händerna stod två amerikanska tjejer i toakön och pratade engelska med varandra. Genast blev hon överlycklig att höra engelska och började tal om för mig vad dom sa. När hon tittar på teckande filmer på DVD vill hon ha olika språk varje gång. Mest varierar hon mellan svenska, engelska och spanska men ibland sätter hon på norska och danska och tycker det låter så kul att hon lyssnar fascinerat och skrattar på samma gång.
Jag vet inte om hon är ett blivande språkgeni eller om det här är något som är vanlig för barn som bor utomlands eller utländska barn i Sverige. Är hon ett språkgeni brås hon iallafall varken på mig eller min man. Jag vill kunna språk och tycker det är intressant men det flyter inte så lätt för mig, jag måste verkligen anstränga mig att plugga. Jag kan ju inte så många språk heller svenska och engelska och ett språk till (spanska för min del) är inte ovanligt att folk i min ålder i Sverige kan. Jag kan förstå och läsa franska hyfsat men jag pratar uselt och hittar inte ord. Jag skulle vilja lära mig franska och jobbar på det. Så i framtiden kommer jag att prata perfekt franska. Brukar ibland läsa Freds blogg på franska men jag skulle aldrig våga kommentera.
posted by Thérèse at 5:42 em
6 Comments:
Hej
Likadant här.
Våra barn - de fyller snart 5 och 7 år - undrar ofta vad olika saker heter på andra språk, vilka språk andra talar. Hemma talar vi svenska. I skolan och preschool talar de förstås engelska, och har en del spanskalektioner. Vi har bott i Brasilien så de vet att mamma och pappa tlar portugisiska, vi har haft många brasilianska hantverkare här som renoverat och målat huset, då talar jag alltid portugisiska med dem, barnen tycker det är kul att höra.
Många språk blir det. De blandar inte så mycket, men det smyger sig in mera och mera svengelska, vilket oroar mig.
Det sägs att barn är fullkomliga språksvampar fram tills de fyller sex år - att det är det/de språk som man pratar som ungt barn som man sedan kommer att ha lätt för resten av livet.
Pojkvännens brorson är två år gammal - mamma är tysk, pappa svensk och de bor i London. Följdaktligen är ungen trespråkig. Tyska är modersmålet, man hör att han "bryter" på tyska när han pratar svenska och engelska, men han är en kämpe.
(Sen att han är en pojke som hellre springer än pratar som personlighet är en annan sak).
Hans föräldrar har tydligen läst på i konsten att lära små barn flera språk samtidigt, och säger att tricket är att tydligt hålla isär språken åt barnet - alla han möter ombeds att prata sitt modersmål (tyska/svenska/engelska såklart) och säga "nu förstår jag inte vad du menar, du får prata svenska med mig" om han börjar babbla "fel" språk.
Jag kanske uttryckte mig lite klumpigt med blandandet. Hon blandar inte så att det kommer flera ord från olika språk i samma mening utan snare växlar snabbt. Hon kan prata svenska i 10 minuter sen engelska i 15 minuter och sen spanska i 5 minuter. Men ibland blir det svenska i flera timar, på dagis blir det ingen svenska alls eftersom ingen förstår utan bara spanska och engelska, mest spanska
Jag tror att barn som lär sig flera språk från början blir mer uppmärksamma på språk. De sätter som igång den hjärnverksamheten. Mina barn är också otroligt uppmärksamma på olika språk och kan/känner igen fler språk än de pratar själva.
Tolken - säkert helt rätt. Det stämmer med min 4åring också att hon käner igen och uppmärksammar även språk hon inte talar. Det här har ju blivit en ny grej för henne, för när vi bodde i Sverige talade alla svenska runtomkring utom våra engelska kompisar, som dottern tycker mycket om. Därför lärde hon sig snabbt lite engelska och var intresserad av engelska , såg film på engelska mm. Men dagis, vi och omgivningen pratade svenska. Nu pratar vi svenska hemma men ute och i skolan pratas spanska och lite engelska, när vi får besök pratar vi ibland engelska ibland spanska (vi känner än så länge inga svenskar här).
Det är ju bara så tufft med barn och inlärning, har familjekompisar som bodde i Marbella under ngste sonens tidigare år. Vid 5 år pratade han flytande spanska, engelska och svenska, fast han bara levt i spanien. Som sagt tror jag på aytt praktisera språken, det är bara så man lär sig använda dom. Sen behöver man ju traggla lite grammatik också, men det känns inte som det viktigaste...
Skicka en kommentar
<< Home