livet på landet

Igår blåsten stormen Per (den heter tydligen så) över Sverige. Värst var de längs kusterna i södra och västra Sverige men även vi här uppe i Östra Svealand fick känna av stormen. Här på Ekerö där jag bor gick strömmen i drygt två timmar på kvällen och det ven ordentligt runt husknuten. Barnen tyckte det var lite otäckt och ville inte gå och lägga sig. Jag svor lite tyst för mig själv att jag var en idiot som bosatt mig på landet. Frivilligt till och med.

Innan jag flyttade hit hade jag aldrig bott på landet eller känt någon längtan efter att göra det. Det var en slump att hamnade här. Men då tänkte jag att det kunde vara mysigt och bra för barnen att växa upp på landet. Här där vi bor är det ju bara tre mil in till centrala Stockholm så det skulle ju gå lätt och snabbt att ta sig in till stan vid behov.

Då tänkte jag intepå att det skulle vara dyrt och ta lång tid att alltid behöva åka bil eller buss varje gång man ska göra eller köpa något. Eftersom trafiken i Stockholmstrakten kan stå i princip still vissa tider på dygnet kan resorna bli mycket tidskrävande. Det här gör att barnen får väldigt långa dagar på dagis och fritids. Jag har ju tyvärr ingen kompis eller släkting här som någon gång ibland kan hämta dom tidigare.
Jag känner att bensinen gräver ett ganska djupt hål i plånboken.

Kompisar och släktingar orkar sällan ta sig ut hit för att hälsa på utan man får ta sig till dom eller prata i telefonen. Lite isolerat känns det ibland. Att det är tyst och öde känns mer störande än fridfullt.

Jag trodde jag skulle vänja mig vid lantlivet men tyvärr verkar det inte så. Jag kan heller inte riktigt se varför det skulle vara så bra för barn att bo ödlsligt och långt ifrån "civilisationen". Barn som bor i stan har nära till sina kompisar och kan gå och cykla dit. Vi föräldrar slipper dessutom skjutsa överallt....

Kanske är det så att vissa trivs på landet och andra i stan och att det liksom inte går att göra något åt. Kanske kan vissa vänja sig vid att bo på ett ställe dom varit skeptiska till , andra har svårare för det eller kanske inte kan vänja sig alls. Jag har en kompis som tillfälligt flyttade ut till ett hus på landet i Dalarna , hon stortrivs och kan absolut inte tänka sig att bo i stan igen.

Det finns säkert en rad både för- och nackdelar med både stadsliv och lantliv. Själv har jag just nu svårt att komma på några fördelar med att bo på landet. När jag har flyttat härifrån så tror jag inte att jag kommer att bo på landet igen men gärna tillbringa några sommarveckor där.
I morgon ska jag faktiskt in till Stockholm och njuta stadsliv en stund och på fredag ska jag till Uppsala. Så helt isolerad ute i skogen är jag inte men för isolerad i min smak.

Slänger in en sån här uttjatad omröstning igen men jag vill ha kommentarer också , massor av kommentarer!

Var föredrar du att bo?
	I stan
	På landet
Free polls from Pollhost.com