svensken i utlandet

Världen består av två typer av människor, svenskar och utlänningar. Svenskarna kan i sin tur delas in i två undergrupper , svenskar som bor i Sverige och utlandssvenskar. Vem som är utlandssvensk är lite svårt att definiera kanske kan man inte räkna någon som åker på en veckas chater till Kreta men någon som är ute och "backpackar" i ett år borde ju kunna kalla sig utlandssvensk. Samt dom som bor och arbetar eller pluggar eller följer med någon som gör det till ett annat land under kortare eller längre tid.
Visst finns det ställen i världen (särskilt här i Spanien) där det bor många svenskar som bara umgås med svenskar och där all tänkbar service kan fås på svenska och svenska varor finns att köpa. Det är nog ofta äldre pensionerade personer som är inte kan språk och tror sig inte kunna lära sig språk heller. Det här är en grupp jag känner föga till och har inte träffat när jag bott kortare eller längre perioder utomlands eller varit på resande fot.
Många svenskar i utlandet, kanske främst dom som är på en kortare semesterresa men även andra, har en motvilja mot att träffa andra svenskar. Hela middagen är som förstörd om det sitter en annan svensk familj på samma restaurang.
En annan intressant egenhet är att om någon gissar att svensken i utlandet är svensk rycker han/hon till som en ertappad brottsling "Syns det så tydligt?" Till exempel en spanjor, fransman, britt eller amerikan som blir utpekade att vara just spanjor, fransam, britt eller amerikan i något annat land blir snarare smickrad, stolt och glad, syns det SÅ tydligt!? I svenskan är ordet osvensk något positivt vilket vi torde vara ganska ensamma om. Ospansk, ofransk, obrittisk och tänk oamerikansk! är inte positvit laddade.
Själv tillhör jag dom som tycker det är trevligt att träffa svenskar, norrmän och danskar när jag varit på ute och rest runt eller bott utomlands. Jag brukar så gott som alltid gilla svenskar jag träffar i utlandet vilket inte alltid gäller svenskar i Sverige...
Jag har suttit i djungel, berg, öken, små fiskebyar, små jorbruksbyar "in the middle of nowhere" och stora megastäder på flera kontineter med skandinaver jag träffat och alltid haft jättetrevligt.
Jag träffar gärna skandinaver som bor här i Madrid men det utesluter inte att jag umgås med spanjorer och hela tiden vill förbättra min spanska och förstå det spanska samhället och livsstilen.
Ofta känns det som att svenskar har ganska lika uppfattning i många frågor. När jag pluggade spanska i Sevilla och Cadiz hade jag väldigt blandat med nationaliteter i klasserna, i Sevilla var dock mycket svenskar, i Cadiz inte en enda svensk och många östeuropeer och japaner som inte paratde engelska så det var bara att snacka spanska. När olika saker som t.ex abort, dagis, hemmafruar,barnaga, religion, demokrati, jämställdhet diskuterades i klassen hade svenskarna/norrmännen alltid samma åsikter. Jag upplever också svenskar som vänliga, artiga och toleranta.
Allt här är naturligtvis grova generaliseringar som så mycket annat jag skriver på bloggen
Jag är absolut ingen patriot eller lider av någon storartad fosterlandskärlek inte heller gör jag något särskilt på nationaldagen. Visst finns det väl saker jag skulle kunna gnälla på när det gäller Sverige och svenskar och det svenska vädret men det får bli ett annat inlägg.