glass och film
Bara så att ingen ska tro att jag far med osanningar så ska jag visa att jag firade att bloggen passerade 10000 besökare 1 juni med glass som jag skrev Nu behöver inte jag 10000 besökare för att äta glass. Det går utmärkt att göra ändå utan att ha något att skylla på.
Jag höll min del av avtalet och firade med glass så var är mitt stipendum eller skribentjobb?
Förresten så hyrde jag En Geishas memoarer ikväll. Jag tyckte jättemycket om boken men blev lite besviken på filmen. Kanske blir man alltid det? Utom när det gällde Da Vinci koden då som var bättre som film. Jag tyckte att En Geishas memoarer hastade igenom historien så snabbt och hade tagit bort så mycket. Bitvis kändes filmen sönderklippt och saker som var viktiga i boken fladdrade förbi alldeles för snabbt. Men har man inte läst boken så tror jag man gillar den bättre , det är en hel del vackra scener.
Jag höll min del av avtalet och firade med glass så var är mitt stipendum eller skribentjobb?
Förresten så hyrde jag En Geishas memoarer ikväll. Jag tyckte jättemycket om boken men blev lite besviken på filmen. Kanske blir man alltid det? Utom när det gällde Da Vinci koden då som var bättre som film. Jag tyckte att En Geishas memoarer hastade igenom historien så snabbt och hade tagit bort så mycket. Bitvis kändes filmen sönderklippt och saker som var viktiga i boken fladdrade förbi alldeles för snabbt. Men har man inte läst boken så tror jag man gillar den bättre , det är en hel del vackra scener.
posted by Thérèse at 2:25 fm
10 Comments:
Det är svårt det där med bok kontra film. Jag har väldigt svårt för film faktiskt. Jag trivs bäst när min fantasi får fritt svängrum att skapa en egen bild av det som boken berättar.
Så är det ju så praktiskt med böcker oxå. Dom kan man ju pausa i lite när det passar utan att det blir så jobbigt. Tycker jag iaf. :)
Freja- Jag håller helt med. Man ska nog undvika att se filmer baserade på böcker man gillat iallfall.
Geisha var en besvikelse. Jag har inte läst boken, men filmen var dålig. D hade läst boken, och hon ville stänga av efter halva rullen. Allldeles för långsam och ytlig, inget djup alls. Den kändes som nån av Zhang Yimous senaste filmer: vackert paketerad men innehållslös.
Da Vinci var bättre än jag trodde den skulle vara, fast de lyckades aldrig bygga upp någon spänning. Problemen ramlade över varandra, och vartenda ett löste de på två röda, oavsett hur svårt det borde ha varit.
Perry - jag håller helt med dig att Da Vinci koden ar fått orättvist dålig kritik. Så förfärligt dålig var den inte. Helt okey. Det är klart att det är svårt att hålla spänningen uppe när man vet vad som ska hända. Filmen är ju väldigt trogen boken. Det ska bli intressant att höra vad maken som inte har läst Da Vinci koden tycker om filmen.
En Geishas memoarer är en väldigt bra bok som jag kan rekommendera , men filmen är precis som du säger ytlig och "hollywoodiserad" i dålig bemärkelse. Som sagt ofta svårt att göra film av såna böcker som spänner över lång tid , där mycket händer och i boken lär man sig väldigt mycket om geishor , "geisha-utbildning" och sånt som inte alls kom med i filmen. Konflikten mellan huvudpersonen och den äldre geishan i hennes "okaiya" är ganska central i boken men hafsas snabbt förbi i filmen.
Jag har fatt crave för milkshakes. Varje kväll blandar jag mjölk, glass och banan i mixern. Ah vad det är gott!
Blancaflor - det låter jättegott , det var evigheter sen jag drack milkshake men nu blir jag riktigt sugen
Japansk film, med få undantag är alltid en besvikelse. Segt utav helvete. Nån gammal stofil dricker té och säger något ödesmättat. Sedan scen med ett böljande fält och lite plong-plong i bakgrunden. På sin höjd kan det bli lite karate-action om någons heder blivit kränkt. Jag gillar många saker i Japan och japaner, men deras film, mja...
Per - En geishas memoarer är ingen japanska film utan en Hollywoodfilm. Boken är också skriven av en amerikan även om det var en gammal japanska som berättade om sitt liv som geisha för honom och han skrev hennes historia. Japansk eller amerikansk spelar kanske ingen roll ,filmen var ingen höjdare men boken är bra.
Papayamilkshake är ännu bättre. En av mina favoritdrycker här i Taiwan, dricker alldeles för mycket på sommaren. Papaya, mjölk, en dutt sirap och kanske lite glass. Himmelskt!
Perry - det lät verkligen gott. Jag som tycker så mycket om papaya Jag tror att jag ska prova idag.
Skicka en kommentar
<< Home