otrohet

Det är roligt när man får kommentarer som leder till ett helt nytt blogginlägg. Synen på otrohet kom upp i kommentarsfältet under inlägget om resonemangsäktenskap Allt jag skriver här kommer naturligtvis att vara generaliseringar. Alla vet ju att det finns en hel del otrogna svenskar precis som det finns en hel del trogna spanjorer. Jag förespråkar inte på något sätt otrohet men jag vill inte heller moralisera eller fördöma hur andra lever. Personligen föredrar jag att den jag är tillsammans med är trogen mot mig och jag mot honom. Men jag har förståelse för att det finns människor som väljer att leva på ett annat sätt och det har jag inget att invända mot.

Jag hörde nyligen en sexolog säga att vi svenskar tror att vi är väldigt liberala när det gäller realtioner och sex. Det stämmer till viss del men när det gäller otrohet är vi mer intoleranta och moraliska än dom flesta andra. Hon menade att har ens partner varit otrogen förväntas det att man ska göra slut för att visa att det är fel. Gör man inte det utan väljer att förlåta och gå vidare anses man nästan handla klandervärt. Hon svarade på sex- och samlevnads-frågor i en spalt i Expressen och varje gång hon inte fördömde otrothet och gav rådet att göra slut fick hon hur många mail som helst som protesterade mot hennes svar.

I andra länder anses inte otrohet som något bra, men man ser det mer som något som händer och det är inte värt att splittra familjen för. I Sverige är vi mera trogna och blir vi förälskade i någon annan än den äkta hälften är det vanligare att vi separerar istället för att inleda en affär.
Samtidigt tycker vi svenskar nog att otrohet är något väldigt privat. Jag har svårt att tänka mig att det skulle bli samma reaktioner om en svensk eller europeisk statminister bedrar sin fru som det blev i USA när det kom fram att Bill Clinton hade haft ett förhållande med Monica Lewinsky bakom ryggen på sin fru.

När Per Albin Hansson var svensk statsminister lär han ha haft två familjer. Att spanska kungen och drottningen numera lever olika liv och kungen har haft en mängd älskarinnor är en offentlig hemlighet i Spanien.
Felipe Gonzalez som var spansk premiärminister 1982-96 lär ha haft otaliga älskarinnor. Han lär ha skrytit om att han aldrig tog siesta och inte heller sov han på nätterna för då satt han uppe med klirrande glas , feta cigarrer som Castro skickat från Cuba och olika älskarinnor. Sen han inledde det här uppenbarligen mycket stärkande livet var han inte sjuk en enda dag.

Det sägs ofta att det ger viss status och anses lite häftigt för en spansk äkta make att ha en eller flera älskarinnor. Det här är inget jag märkte av under min tid i Spanien. Jag kan inte komma på att jag har diskuterat synen på otrohet med mina spanska vänner någon gång. Mitt intryck är ändå att som Felipe Gonzalez skryta om sena kvällar med cigarrer , sprit och älskarinnor känns en aning gammaldags och passar in i dagens moderna Spanien. Men jag kanske har fel. Däremot har man i dagens moderna Spanien en klart mycket mer överslätande "det-är-sånt-som-händer-attityd" till otrohet.

Tyvärr är det väl så att en otrogen kvinna döms hårdare och anses handla mer felaktigt än en otrogen man som t.o.m kanske kan möta en viss förståelse. Jag har en känsla av att det här nog gäller i både Spanien och Sverige.

Jag har hört att vissa nobelpristagare ibland tagit med både frun och älskarinnan till nobelfesten. Något som har gett festarrangörerna stort huvudbry inför bordsplaceringen.

Egentligen finns det hur mycket som helst att skriva om synen på relationer och otrohet i olika kulturer. Det finns säkert också stora skillnader i vad man anser vara otrohet. Jag känner mig inte som någon expert på ämnet utan det här är bara lösa funderingar som jag hoppas få reaktioner på.