resor

Eftersom blogger.com av och till ligger nere är det helt omöjligt att gå in och förminska och ta bort stora bilder i gamla inlägg som jag hade tänkt att göra. När jag gör det ska förhoppningsvis sidan se oeky ut även i Explorer. Tyvärr ligger blogger.com nere ganska ofta och strular av och till. Jag ångrar att jag valde att blogga där och skulle inte råda någon annan att göra det.

Sofia har skrivt en väldigt träffande iaktagelse om resor och skillnaden mellan svenskars och sydfransosers resvanor. Vi svenskar reser otroligt mycket om man jämför med många andra nationaliteter. Men vad reser vi till och varför?

Jag älskar själv att resa och gör det så ofta jag har möjlighet. Om jag hade råd eller lyckades hitta en sponsor skulle jag säkert vara resenär på heltid. Men mycket av det traditionella resandet är inget jag egentligen känner mig så lockad av.

Ligga på en strand en vecka eller två skulle få mig att bgå under av tristess. Däremot gillar jag att vara vid havet för dykning är en av mina stora passioner och jag gillar segelbåtar.

Att resa iväg någonstans för att shoppa känns inte heller som något för mig. Jag som inte an förstå hur shopping kan vara ett intresse. Jag kan förstå att kläder och mode kan vara ett intresse även om jag snabbt blir uttråkad när jag ska handla kläder.

Jag har varit på typsiska backpackerställen som Khao San Road i Bangkok och likande platser i Asien och Latinamerika. Där sitter man och dricker öl med andra backpackers som ofta har extremt dålig koll på landet dom befinner sig. Många beckpackers jag har träffat är extremt okunninga och ointresserade av landet och lokalbefolkningen. Det känns också som om många backpackers , speciellt i sydostasien, är den moderna "chaterresenären" , resans huvudsyfte är att supa , festa kanske prova droger och ha kul.

Det finns säkert en hel del riktiga backpackers som drar iväg till mer avlägsna destinationer , undviker andra backpackers och umgås med lokalbefolkningen. Jag känner några såna men dom vägrar att kalla sig backpackers eftersom det är förknippat med folket som häger på Khao San Road i Bangkok och likande ställen. Jag tycker också det är stor skilland på dom backpackers jag har träffat i Latinamerika och Sydostasien. Dom i Latinamerika har varit betydligt mer "riktiga backpackers" för att använda ett slarvigt uttryck

Sofia nämnde också sevärdhets-spoting i sitt inlägg. När man kommer till en plats ska man ut och beta av en eller flera sevärdheter som måste ses och där trängs alla andra turister. Det här är nog ändå en grej som jag gillar för jag är sjukligt intresserad av historia och sevärdheter är ofta gamla saker. Det kan vara en byggnad , en tavla eller något annant som man sett på foton hur många gånger som helst ändå är det så mäktigt att stå framför den i verkligheten till exempel mayastaden Tikal i Guatemala. Men det kan ju vara tvärtom också att sevärdheten blir en besvikelse i verkligheten som tillexempel Mona Lisa på Louvren i Paris. Louvren är dock värt ett besök för det finns mycket annat fint att titta på speciellt gamla antika skulpturer.

Min slutsats är att resandet i stor utsträckning handlar om status för många svenskar. Man kommer hem efter en vecka eller två på stranden och alla observerar hur brun man har blivit och man kan då säga att man varit vid Medelhavet , på Maldiverna , i Karibien eller var man nu har varit.
Har man rest på en shoppingresa kommer man till jobbet i sin nya tröja och kollegorna frågar om man har ny tröja. "Ja , den köpte jag i New York , Paris , London , Shanghai , Bangkok , Kapstaden , Rio eller var man nu har varit på shoppingresa"
Den typiska backpackern kan komma hem och skryta över vilket shysst röka dom har i Indien eller hur full han/hon blivit på Mekong-whisky i Thailand.
Har man varit vid en viss sevärdhet så tar man naturligtvis ett foto på sig själv bredvid den och visar upp för vänner och bekanta. Trots att alla har sett sevärdheten i fråga tusentals gånger på kort. "Här är jag bredvid Peterskyrkan i Rom"

Nu kan man naturligtvis inte dela in folk i A reser alltid till stränder , B gör inget annat än shoppar i utlandet och C bara springer mellan sevärdheter.
Jag vill heller inte döma någon som gillar att ligga på en strand , shoppa , dricka öl p Khao San Road eller titta på sevärdheter.
Jag älskar själv att resa och har gjort allt av ovanstående. Men mitt ideala sätt att resa skulle vara att lära känna livet och kulturen på en plats, lära känna hur vardagen ser ut för människorna där.

Däremot tycker jag det är synd att vi reser så mycket men väldigt få resenärer får kontakt med lokalbefolkningen och får en insikt i deras liv och kultur. Vi ger inte heller lokalbefolkningen på en plats någon större möjlighet att få en insikt i vårat liv och vår kultur. Det är lite synd att resandet inte kan fungera mer som möten och kulturutbyten mellan folk. Jag tycker också det är synd att många resenärer är så dåligt pålästa om landet och områdt dom reser till.

Jag känner inte till så mycket om olika reseföretag men jag skulle tro att dom flesta är rätt lika. Dom ordnar biljetter och ett schysst hotell någonstans där det är garanterat sol och värme. Det enda undantag jag känner till är Läs och Res som verkar satsa på att man ska möta lokalbefolkningen och lära sig något. Namnet syftar på att i resans pris ingår böcker som man ska läsa innan man ger sig av. Jag har inte rest med dom själv men dom jag har pratat med som har gjort det har varit mycket nöjda.