nationaldagen

Idag är det som bekant Sveriges nationaldag och sedan år 2005 är det en röd dag och svenskarna är lediga från sina jobb och skolor. Men det svenska firandet är minst sagt lamt. Nationaldagen verkar inte ha någon större folklig förankring utan mer vara ett uppifrån projekt skapat av politiker.

Även om jag flera gånger har hört utlänningar beskriva svenskar som en smula besserwisseraktiga och övertygade om vår och vårt lands förträfflighet är det här med nationlistiska känslor en aning förbjudet. Den nationalism man möter i länder som till exmepel USA och Indien är chockerande och märklig för många svenskar. Jag har väldigt svårt för den typen av nationalism och tycker att det är skönt att den är så nertonad i Sverige. Det känns lite märkligt att vara stolt över att man råkat födas i ett visst land. Visst ska man vara glad att man föddes till ett bra liv men ett bra liv kan man ha nästan var som helst i världen. Allt utanför Sverige är inte per automatik elände.

Jag älskar Sverige men att vifta med svenska flaggan , titta på kungafamiljen på Skansen , klä mig i folkdräkt och sjunga nationalsången lockar inte. Så jag tänker inte uppmana folk att "gå man ur huse" för att hylla Sverige. På lördag när Sverige spelar sin första match i fotbolls-VM kommer jag nog att drabbas av en släng nationalism och skulle kunna vifta med flaggan om jag hade någon. En gång har jag faktiskt närvarat vid ett nationaldagsfirande i Stads Parken i Västervik. En kör utklädd i folkdräkter sjöng , några ungdomar satt i gräset och drack öl, några pensionärer beundrade kören och käkade Sverige-bakelser , några barnfamiljer lekte med sina små på en lekplats i parken. En tråkig , stel och färglös tillställning som knappst lockade någon publik.

Det svenska förhållningssättet till nationaldagen är ganska motsägelsefullt för samtidigt som många säger "varför kan vi inte ha ett lika intensivt firande som Norge har 17 maj?" så är det väldigt få som är intresserade av att delta i ett intensivt firande. Svenskarna har också en egenhet som inga andra folk har , och det är att när man beskriver Sverige och det svenska så används nästan uteslutande negativa termer. Sverige är nog det enda landet i världen där ordet osvensk har en positiv betydelse. Jag hamnar föga förvånande för övrigt på min blogg när jag googlade ordet osvensk.

Jag antar att många svenskar i utlandet firar intensivt idag. Jag och många andra har blivit mer nationalistiska av att bo i utlandet. För mig handlar drömmen om Sverige inte i första hand om ett land där jag vill bo och leva utan ett sorts drömt Sverige , ett barndomsland man möter i Astrid Lindgrens böcker. Det är också landet där mitt språk talas och landet där den befriande tystanden och lugnet är så utbredd. Lever man i bullriga storstäder längre söderut där ljudnivån alltid är hög är det verklig avkoppling att komma till den svenska tystnaden.

Hur den svenska nationaldagen firas i Madrid eller på andra ställen i världen har jag tyvärr ingen aning om. Jag känner inte en enda svensk i Madrid förutom Mandimoon som jag har träffat en gång men förhoppningsvis kommer att träffa igen. Men jag tror att Mandimoon och jag kan hitta på roligare saker att göra än att vifta med svenska flaggan och prata om hur förträffligt det är att vara svensk. Jag har aldrig haft kontakt med någon svensk förening och har ingen aning om var ambassaden och svenska kyrkan ligger. Jag har tänkt ta reda på om någon svensk förening finns och ta kontakt med den. Dom kanske har böcker på svenska att låna ut. Tyvärr gjorde min dotters två månader på svenska skolan här i Madrid mig avskräckt från svenskt umgänge. Många av föräldrarna jag mötte där var nästan karikatyrer på en utlandssvensk. Väldigt många som hade bott här i 10 år kunde i princip ingen spanska och umgicks bara med andra svenskar. Det ger mig lite sektkänsla.

Varför har just 6 juni blivit Sveriges nationaldag? Det är nog inte för att Björn Borg föddes 6 juni för 50 år sen och inte heller för att drottning Kristina valde att abdikera den här dagen 1654. Jag har hört att det beror på att Gustav Vasa valdes till kung 6 juni 1523. 6 juni 1809 antogs 1809års regeringsform. Den här dagen 1944 kallas dagen D.Då inledde dom allierade sin landstigning i Normandie i norra Frankrike.

Eftersom jag är republikan känns det personligen lite märkligt att fira en dag då en kung utropades som avskaffade svenkarnas tidigare tradition att välja sin kung. Personligen hade jag föredragit att behålla annandag pingst som helgdag eftersom de alltid infaller på en måndag och då blir det alltid tre lediga dagar i rad. 6 juni kan ju infalla på lördagar och söndagar också. Jag läser i kvällspressen att vissa grupper tänker fira med kravaller idag. Ett annorlunda men inte särskilt folkligt firande.

Svenskarnas riktiga nationaldag som har en verklig folklig förankring, är och förblir nog midsommarafton oavsett vilket datum politikerna bestämmer att vi ska fira Sverige.