utvik

Jag är väl lite sen men jag läste nyligen i någon kvällstidning att varannan tjej under 30 år vill vika ut sig. Nu skriver jag igen om saker jag har dålig koll på men jag har för mig att så kallad utvikningstidnigar blir fler och fler och ökar i upplaga. Playboy anses inte vara något som snuskgubbar sitter och kollar i utan är tredigt och hippt. Som sagt jag har egentligen ingen annan koll än det jag läser i kvällstidningarna så egentligen borde jag inte skriva nåt alls. Men det är inte så förfärligt längesedan jag själv var tonåring och då fanns överhuvudtaget varken utvik eller silikonbröst eller plastikoperationer överhuvudtaget. Inte heller fanns det några dokusåpakändiar som åkte runt på landets barer att se upp till. Inte heller fanns det någon Paris Hilton. Jag har så fruktansvärt svårt att förstå vad som är så bra med henne och varför hon är känd men jag är väl bara gammal och tråkig.

Nu vill jag inte låta som en pensionär som gnäller över "dagen ungdom" eller tjatar om att "det var bättre förr" men det här med utvik ,silikon och att alla ska vara platinablonda är verkligen något jag inte förstår. Jag är nog den som har sämst koll på dokusåpor och dokusåpakändisar och jag tror säkert att folk som är med i såna program kan vara hur bra och trevliga som helst. Jag vill verkligen inte hänga ut någon viss person utan det är företeelsen jag stör mig på. Jag är nog så trist att jag har svårt att förstå intresse för kändisar oavsett om dom har varit med i en dokusåpa eller inte. Men andra kändisar kanske har spelat in en skiva , gjort en film , jonglerar , springer fort eller vad som helst. Dokusåpakändisar är ju bara folk som har varit med på TV.

För mig är inte Playboy och liknande tidningar häftigt eller glamouröst. För mig representerar det bara en objektifiering av tjejer som jag hade hoppats att vi hade lämnat för längesen. Jag har svårt att förstå tjejer som går omkring i kläder , smycken , väskor och likande med Playboy-kaninen på. Jag har svårt att förstå önskan att bli ett runkobjekt och det verkar ju inte ens finnas några stora pengar att tjäna på det heller. Det är ett underligt skönhetsideal som säger att kvinnor ska se konstgjorda ut , smala med enorma silikonbröst och långt platinablont hår. Jag har svårt att tro att killar verkligen tycker att såna tjejer är snyggast i världen.

Jag må vara sur och grinig ibland men all plast och så kallad glamour står mig verkligen upp i halsen. Utvikningstjejerna kallas visst glamourmodeller numera. Förhoppningsvis kommer en reaktion mot detta och jag slipper vara ensam om att gillar naturlighet och vanligt oglamouröst svenssonliv. Förhoppningsvis kommer unga tjer i framtiden att vilja ha bekräftelse för andra saker än sitt konstgjorda utseende och att ha varit med på så lättklädda bilder som möjligt.

Förhoppningsvis kommer det egocenterade jag-jag-jag-idealet att ersättas av ett mer solidariskt ideal där det är viktigare hur människor och miljö mår än hur stora silikonbröst och vilka märkeskläder än viss person har. Har man varit i kåkstäder , sett och pratat med svältande och extremt fattiga människor känns det fruktansvärt ointressant med dokusåpor , silikonbröst , sjuka skönhetsideal och dyra märkeskläder och märkesprylar.

Jag må vara otidsenlig och trist men det är häftigt att det på 70-talet blev viktigare vad som hände i ett land långt borta i Asien än yta och underliga skönhetsideal. Förhoppningsvis kan dagens självcenterade ideal ersättas av ett ideal där vi är medvetna om att vi inte kan leva ett bra liv så länge en stor del av mäniskor på den här planeten lever i fattigdom , svält , krig , förtryck , förnedring mm. Naturligtvis kan man både bry sig om att utrota fattigdomen och vara med i dokusåpor och ha silikonbröst men tyvärr är det inte så vanligt.
För att citera John Lennon i Imagine "You may say I am a dreamer but I am not the only one"



Helt ärligt vilken kvinna är snyggast? Dom blonda långhåriga plastikoperarede eller den naturliga med mörkt kort hår?



Nu ska jag iallfall för ett tag sluta att vara en trist och gnällig surkärring. Det är ju tänkt att den här bloggen ska vara glad , positiv , lättsam och rolig och handla om mitt liv i utlandet, och inte vara full av gnäll men ibland kan jag inte låta bli.