mitt liv i utlandet

flyttad blogg

2007-02-23T22:55:00.000+01:00

Bloggen har flyttat hit

flytt

2007-02-12T17:32:00.000+01:00

Jag har varit lite dålig med mitt skrivande här på bloggen. Har haft en tenta och fixat en lägenhet till mig och barnen. Känns jättebra.
Bo på landet är inte något för mig och just nu känns det tveksamt om jag kommer att göra något mer försök.
Så nu flyttar barnen och jag in till "civilisationen" den första april. Kommer att bli bra. Jag och barnen är väldigt glada och nöjda

barnfritt

2007-02-07T18:56:00.000+01:00

Läste det här och det här på den suveräna resebloggen Travelaid. För er som inte orkar klicka på länkarna handlar det om att man hos Fritidsresor kan betala 1695 kronor extra och på flyget slippa sitta i närheten av barn under 12 år. "Extra class" kallas det barnfria flygalternativet.

Som Christer och Anders skriver , varför punga ut med 1695 kronor när man kan köpa ett par öronproppar för 5 kronor på apoteket?

Nu är kommer väl jag som tvåbarnsmamma att bli betraktad som partisk men faktum är att även innan jag skaffade barn hade jag inget emot att ha barn omkring mig. Jag har aldrig stört mig på barn någonstans. Däremot har jag stört mig på vuxna hur många gånger som helst.
I Spanien är det fullständigt självklart att barnen är med överallt och ingen stör sig på dom. Barnen får otast mer uppärksamhet än föräldrarnanär man kommer någonstans.
Sverige är på många sätt ett bra och barnvänligt land men det här att dela upp ställen i barnzoner och barnfria områden känns direkt barnfientligt. I Spanien och många andra länder skulle ingen komma på tanken att göra det.

Vad blir nästa grej? Pensionärsfritt? Fritt från fyllon? Gnällfritt? Vegetarianfritt?

Ibland får jag känsla av att man i Sverige betraktar barn som något jobbigt som ska leva i sin egen värld och som vuxen ska man slippa möta barn. För några år sen blev jag bjuden på ett bröllop och på inbjudan stod det att kalaset skulle vara barnfritt. Mina spanska vänner häpnade när jag berättade om det för i Spanien är det självklart att barnen är med på bröllop.

I Spanienär det självklart att både barn och gamla är med ute på restauanger. Ofta till sent på kvällarna. Somnar barnet i föräldrarnas knä eller i sin vagn fortsätter föräldrarna bara att obekymrat prata och skratta.

När jag bodde i Göteborg fanns det en sushi-restaurang där inte barn under 10 år var välkomna. Det stod på en skylt på dörren. En annan restaurang i Göteorg satte in en annons i lokaltidningen där man skrev att barnfamiljer undanbedes. När jag berättade det för mina spanska vänner blev dom förbluffade och undrade om vi inte kunde umgås med barn i mitt land.

Barnfamiljer är ju stora kunder hos chaterbolagen därför känns Fritidsresors nya "extra class" lite underlig. Fast det kanske finns barnfamiljer som tycker det är bra att slippa sitta bredvid dom som irriterar sig som mest på barn.

På Travelaid skriver man att "I Aftonbladet får Fritidsresor kritik från folklivsforskaren och etnologen Jonas Engman. Han menar att barnfria zoner blir något som semantiskt liknar exempelvis rökfria zoner. På en språklig nivå kopplas alltså barnen ihop med ohyra, vilket han anser är ett provocerande sätt att hantera barn. Han säger också att det som talar emot själva idén är att den stora kundgruppen för charterbolagen är just barnfamiljer"

Ylva Hällen programledare på Bolibompa skriver om svenskars syn på barn som ett problem i Expressen.

global uppvärming

2007-02-07T14:49:00.000+01:00

Boulevardpressen skriver oftast inte om särskilt väsentliga saker. Det är ofta lite för mycket trams och kändisskvaller för min smak men ändå kan jag inte låta bli att läsa. Men idag har Aftonbladet en lång och intressant artikel om hur det lilla öriket Tuvalu i Stilla havet kommer att drabbas av den globala uppvärmningen. Jag kan verkligen rekommendera alla att läsa den.

Jag skrev förresten om Tuvalu här på bloggen för ganska precis ett år sen. Jag lyckades illustrera mitt inlägg med några dramatiska bilder av hur havsytans höjning redan drabbat det lilla landet. Tuvalu är ett av världens minsta länder. Jag är lite smått fascinerad av små isolerade öar och skulle gärna besöka Tuvalu. Det känns så orättvist och grymt att människorna på Tuvalu ska drabbas så hårt av västväldens livsstil. Ett helt land och dess kultur kommer att försvinna, folket kommer att spridas över världen och Tuvalu blir en fotnot i framtidens historieböcker.

För den som är intresserad av Tuvalu , öar , Stilla havet och den globala uppvärmningen kan jag rekommendera boken SOS Tuvalu av Pirkko Lindberg. En väldigt bra och annorlunda reseskilldring. Pirkko Lindberg har för övrigt skrivit flera mycket läsvärda reseskilldringar från spännande resor hon har gjort men SOS Tuvalu är nog min favorit.

På sidan World view of global warming kan man läsa mer om effekter av den globala uppvärmningen. Här finns också en hel del dramatiska bilder och mycket information.

Miljöfrågor är tyvärr inget som upptar mina tankar så mycket på i mitt vardagsliv.Visst hajar jag till lite när jag hör larmrapporter om klimatförändrigar och miljöförstöring. Jag är väl som dom flesta andra, visst pantar jag burkar och flaskor och slänger batterier och glas i speciella behållare och jag kör en liten , ny och miljövänlig bil men mer är det inte.
Fast det är klart att det är bättre att göra lite än inget alls men jag tycker att jag borde kunna leva ett mer miljövänligt vardagsliv.
Jag har en kompis som tänker miljö kring allt hon gör och köper och ibland får jag smått dåligt samvete av att gå och handla med henne. Jag ska försöka tänka mer miljövänligt i fortsättningen , hoppas jag.
Jag ska också försöka se Al Gores film An Inconveinient Truth (En obekväm sanning på svenska) om den globala uppvärmningen.

huvudön Funafuti där huvudstaden Fongafale ligger

100000

2007-02-06T17:11:00.000+01:00

Hurra! Idag passerade bloggen 100000 besökare sen 1 maj 2006 då jag installerade min räknare. Inte unika besökare förstås men att 100000 har kikat in här på 9 månader känns verkligen helt fantastiskt, även om jag själv säkert står för en väldigt stor del av besöken.

Så stort tack till alla ni som läser. Fortsätt med det. Var inte rädda för att kommentera för jag gillar att få kommentarer. Sprid gärna bloggen till vänner , bekanta och alla som ni tror kan vara intresserade. När jag började blogga hade jag aldrig trott att de skulle vara så här roligt att skriva och bli läst. Jag tycker verkligen att det är hur kul som helst.

Jag ska fira med världens godaste linssoppa. Receptet hittar ni här
Egentligen borde jag passa på att ta ett glas av min Baileys som stått i kylskåpet hur länge som helst. Får se om jag gör det. På något underligt sätt blir det aldrig läge att dricka av den.

Den fina bilden på soppan är från Barajagjohannas blogg Alla ni som ännu inte har hittat dit måste gå in och läsa. Johanna skriver verkligen jättebra och lägger upp vackra bilder. En av mina favoritbloggar.

Indien

2007-02-06T15:16:00.000+01:00

Alla som brukar läsa här vet att Indien är ett av mina favoritländer. Jag besökte Indien för 3 år sen och vill verkligen åka tillbaka så snart som möjligt. Det är ett fascinerande land där man kan resa ett helt liv och ständigt se och uppleva nya saker. Indien är stort och där finns hur myckt som helst att se och göra. Jag har tyvärr bara varit i en liten del av landet och är otroligt sugen och nyfiken på att se andra delar av landet. Så jag hoppas det inte dröjer alltför länge innan jag kan återvända till Indien.

Jag måste tipsa alla som är intresserade av Indien om den här sidan på svenska som är full av bra tips och information om Indien. Hoppas det är fler än jag som läser här som är intresserade av Indien.

oliver

2007-02-06T14:24:00.000+01:00

Jag är väldigt förtjust i oliver. För mig är det obegripigt att det finns människor som inte tycker om oliver. Just oliver är något jag saknar från Spanien för där smakade dom mer än här i Sverige. Fast i Sverige kan man få tag i oliver med olika roliga fyllningar något som knappt existerar i Spanien. Där fylls oliverna ibland med ansjovis eller paprika (piemento) men oftast äts dom helt naturella med kärnan kvar.

Jag har hört att det mesta av smaken sitter runt kärnan så oliver ska helst inte kärnas ur. I hela Spanien är det vanligt att man får ett litet fat med oliver om man beställer något att dricka på en bar. Mycket gott och trevlig tilltugg till vinet , ölen eller drinken.

En mycket enkel och god olivröra får man om man hackar en burk svarta och en burk gröna oliver och blandar med pressad vitlök och lite olivolja. Den passar perfekt att ha som pålägg på mackan eller i olika maträtter.

Olivträd har odlats mycket länge i Medelhavsområdet och är en viktig del i kulturen där. Oliven och olivträdet omnämns på flera ställen i Bibeln och i många berätteser från antiken.
På 600-500-talet före vår tideräkning började man i Attica , området runt den grekiska huvudstaden Athen , att odla oliver i stor skala. På 400-talet odlades nästan ingen brödsäd i Attica utan främst oliver och vin som exporterades. Det här lär vara grunden till att Athen blev en så ekonomiskt starkt och märktigt under antiken. Olivträdet var gudinnan Athenas träd och ansågs heliga i antikens Grekland.
Olivträd kan bli 1500 år gamla.

Idag är Spanien världens största producent och exportör av oliver och olivolja. Åker man tåg eller bil någonstans i centrala eller södra Spanien ser man olivodlingar överallt. Även på lekplatsen i mitt bostadsområde i Madrid hade man planterat olivträd. Ja , dom vackra träden finns planterade här och var inne i Madrid.
Jaen i Andalusien i södra Spanien är den provins som främst förknippas med olivodling. I Spanien kallas Jaen "Capital Mundial del Aceite de Oliva" vilket betyder Olivoljans världshuvudstad.

I Spanien liksom i många andra länder runt Medelhavet används olivoljan verkligen i all matlagning. Den som inte tycker om olivolja skulle förmodligen knappast kunna äta någonting på en spansk restaurang.
Även här i Sverige har olivoljan blivit mycket populär för sin goda smak och att den passar till nästan all typ av matlagning. Den anses också ha en del hälsosamma egenskaper.
Spanska familjer har vanligen minst två olika olivoljor hemma. En dyrare och smakrikare att ha till sallad och en enklare till matlagning.

Det går åt ungefär 6 kilo oliver för att framställa en liter olivolja. Först vid 5 års ålder börjar olivträdet ge frukt och ett 20årigt träd kan ge cirka 100 kilo oliver per år. Veden från olivträdet är väldigt hård och kan brinna hur länge som helst. Jag har sett den anvädas i öppna spisar i Spanien på vintern. Olivträdet tillhör släktet syrenväxter. På våren får olivträden vackra och väldoftande små vita blommor.

Bilderna i det här inlägget är från Wikipedia (spanska)

tomt på idéer

2007-02-04T14:53:00.000+01:00

Jag får lätt prestationsångest när jag inte har skrivit på ett tag och huvudet är tomt på bloggidéer. Tyvärr har jag inte så mycket att skriva om. Känns tungt att leta bostad. Utsikterna att hitta något känns mikroskopiskt små.
Vet inte vart jag och barnen ska ta vägen eller vad som ska hända med oss. Känner väldigt stor ångest och oro över det. Precis som alla andra föräldrar vill jag att mina barn ska ha det så bra som möjligt.
Vi varken kan eller vill bo kvar här. Just nu känns det bara deppigt , jobbigt ,hopplöst och ensamt med för stort ansvar. Det är sjukt jobbigt att flytta "hem" till Sverige , bli ensam med barnen och föröska få en fungerande tillvaro. Alla har vi väl våra jobbiga dagar , önskar bara att mina kunde vara över snart.
Känns inte som om jag kan komma på något vettigt att skriva just nu. Borde försöka släppa det där med prestationsångst och strunta i om det går lång tid mellan inläggen och bara skriva när jag har någon bra idé.

levande landsbygd

2007-01-30T14:08:00.000+01:00

Hittade den här roliga sidan hos Mandimoon och skrev in min adress

Som alla vet vill jag ju flytta och det här bekräftade att jag inte passade in. Folket som bor häromkring är

Typ: L40 Levande landsbygd

Utmärkande drag

Medelålders
Yrkesutbildade
Gifta par med hemmaboende barn
Medelinkomsttagare
Större jordbruksfastigheter i glesbygd
Hemfokuserade
Traditionalistiska kollektivister

Tror inte att en enda sak stämmer på mig. Området jag bor i kategoriserades som levande landsbygd. Jag har ju insett att bo på landsbygden inte är min grej , hur levande den än är. Hoppas jag inte blir kvar här så länge till.

när ens barn får diagnosen autism

2007-01-30T11:12:00.000+01:00

Jag läste att en forskare hade kommit fram till att barn med sen språkutveckling ofta får diagnoserna adhd , autism eller utvecklingsstörning senare. Därför är det viktigt att tidigt sätta in resurser för att hjälpa dessa barn.

Min son har diagnosen autism och ibland har jag tänkt skriva om det här för att göra det lilla jag kan för att öka människors kunskap och förståelse. Jag tycker att människor i Sverige har bra kunskap om autism jämfört med Spanien där vi tyvärr råkade ut för några jobbiga saker p.g.a omgivningens bristande kunskaper. Ändå tycker jag att mycket saknas i Sverige också samtidigt som jag kan förstå att när man inte har handikappade människor i sin närhet kanske man inte har så stort intresse eller kunskap. Jag visst i princip ingen om autims när min son fick sin diagnos. Varken jag eller sonens pappa har någon handikappad släkting eller bekant.
Just när autism kommer på tal verkar alla dra upp filmen Rainman Dustin Hoffmans rollfigur i filmen är på inget sett typiskt autistisk. Extremt få autistiska personer har specialkunskaper och förmågan att memorera saker på det sätt som han har.

Samtidigt som jag ibland skulle vilja skriva mer om autism och hur det är att vara förälder till en autistisk pojke känner jag att det är svårt och att det finns en risk att jag utelämnar min son. Jag skulle vilja hitta ett sätt där det känns bra , hyfsat personligt men inte utelämnande för min son. Jag bloggar ju inte anonymt utan använder mitt riktiga namn och bild och skriver var jag bor så då känner jag att jag vill vara lite försiktigare med att skriva om vissa saker.

Åter till språkutveckling. När min son fyllde två år pratade han inte alls utan hade bara olika ljud för sig. Sonens pappa och jag var oroliga och pratade men alla förklarade att det var absolut inget att oroa sig för. Av någon anledning verkar alla veta att Albert Einstein inte började prata förrän han var fyra år.
Sonen var vårat första barn så vi hade inte så mycket att jämföra med men vi kände instinktivt att något var fel. På BVC viftade man bort vår oro och visade att hans längd- och vikt-kurvor var helt normala. Efter mycket tjat fick vi till slut en remiss för att testa hans hörsel. Att han inte pratade kunde ju bero på att han hörde dåligt. Vi var skeptiska för vi tyckte att sonens hörsel var utmärkt. Detta konstaterade även hörselmottagningen.

Till slut skickades en remiss till Barn Neurologiska kliniken (BNK) för utredning. Det blev en lång väntetid. Sonen började på dagis och det gick riktigt dåligt. Vi fick ständigt klagomål från personalen. Till slut tog dom in en stödperson till honom. Det blev lite bättre men fungerade ändå inte som det skulle. Han klarade inte riktigt av det som förväntades av honom och han blev stressad i den stora barngruppen.

Efter ett besök hos BNK ställdes diagnosen autism. Att dom så fort ställde diagnos fick mig att börja tvivla om diagnosen var korrekt. Vänner och släktingar sa att det nog skulle "växa bort". Jag läste med stort intresse artiklar om människor som fått fel diagnos eller blivit botade från autism. Min son skulle också bli "frisk"!
Idag vet jag att min son aldrig kommer att bli "botad" men det hindrar inte att han kommer att kunna få ett bra och meningsfullt liv. Med rätt stöd och hjälp kan han lära sig det mesta även om det ibland tar längre tid och inlärningen ser annorlunda ut. Med rätt stöd och hjälp kommer han också att kunna leva ett självständigt och meningsfullt liv. Idag pratar han , läser , skriver , räknar och kan en massa olika saker men han har också stora svårigheter inom många områden , främst det sociala. Hans språk är inte lika rikt och varierande som hos en "normal" 11 åring utan har stora brister men han pratar och kan kommunicera med omgivningen.

När diagnosen väl var ställd blev jag otroligt ledsen. Det var som en stor sorg att mitt barn var annorlunda. Jag läste allt jag kom över om autism och grät massor. Jag blev ledsen av att se friska barn i hans ålder. Jag kunde absolut inte prata om sonens diagnos. Bara den närmaste familjen och några få nära vänner fick reda på det. På något sätt försökte jag tiga ihjäl alltihopa. Det tog många år innan jag kunde prata öppet om sonens autism. Idag har jag inga problem alls att prata om det och om jag kan svarar jag gärna på frågor om autism.

För några år sen träffade jag en mamma vars son just fått samma diagnos. Jag kände så väl igen mig. Hon kunde inte heller prata om det utan förnekade inför sig själv och omvärlden att hennes son hade problem. Hon såg oerhört mörkt på sonens framtid och hon var väldigt sorgsen. Hon förstod inte att jag kunde vara så glad som hade en son som hade drabbats av detta hemska. Hon var också häpen över att jag kunde prata så öppet om det.

Det är lätt att vara efterklok men idag vet jag att när man accepterar och kan prata om det blir allt lättare. Jag borde ha gjort det redan från början. Jag borde redan från början ha insiterat på mer hjälp och specialdagis till min son. Han började på dagis för autistiska först när han var sex år. Det var ett jättelyft och något vi borde ha gjort mycket tidigare. Det tjänar ju ingenting till att gräma sig över det nu men visst tycker jag att vi förlorade några viktiga år.

Jag hade ingen jag kunde dela min sorg med utan såg nattsvart på min och sonens framtid. Idag ser jag tvärtom ljust på hans möjligheter i framtiden. Hans liv kanske inte kommer att se ut som medelsvenssons men vad gör det bara han är lycklig.

Alla som får en diagnos på sitt barn går nog igenom en djup period av sorg och skuld. Jag funderade mycket på om det var mitt fel , hade jag gjort eller ätit något olämpligt under graviditeten? Fanns det sjukdomar i min och sonens pappas släkt som vi borde tagit hänsyn till? Kanske var det av olika skäl inte lämpligt att jag skaffade barn.

Min sorg och förtigandet av sjukdomen varade i flera år. I efterhand kan jag tycka att BNK borde ha erbjudit mig någon form av stödsamtal eller något som gjort att jag hade accepterat och mått bättre. För både jag och sonen hade verkligen behövt det. Jag tror att det här är en vanlig reaktion så man borde ha ett mer heltäckande program där föräldrarna får hjälp att sörja men acceptera och gå vidare.

När min dotter var nyfödd deltog jag i en föräldrargrupp med andra föräldrar till autisktiska barn. Föräldrargruppen var arrangerad av Habeliteringen i Gamlestan i Göteborg där jag då bodde. Vi träffades några gånger , drack kaffe , åt hembakt och pratade om erfarenheter och funderingar. Det här hade jag behövt direkt efter jag fått diagnosen. Fast då hade nog någon fått tvinga mig till ett möte för det är tveksamt om jag hade gått frivilligt.

Första 1-2 åren med dottern var också jobbiga. Jag kunde inte sluta leta tecken på att något inte var som det skulle med henne även om jag instinktivt kände att hon var frisk. Jag var riktigt orolig. Idag är dottern en frisk femåring som förstår att hennes bror inte är som alla andra barn men hon älskar honom iallfall och leker gärna med honom. Han har lärt sig otroligt mycket av att ha en frisk lillasyster och tagit efter bra saker i hennes beteende. Hon är egentligen det enda barn han kan leka med för han har som sagt mycket svårt med den sociala biten och ett stort behov av att vara ensam.

ny blogg

2007-01-29T22:34:00.000+01:00

Nu har jag gett efter och äntligen bytt till nya blogger. Jag kan inte se någon skillnad förutom att vissa bokstäver sen konstiga ut men det blir säkert bra. Alla andra som har uppdaterat till nya versionen verkar vara så nöjda.

Här slutar internet

2007-01-28T20:57:00.000+01:00

Idag har jag tillbringat ohälsosamt mycket tid framför datorn. Som alla kan se har jag ju varit sjukt produkiv på bloggen. Då borde man till slut komma till den här sidan där internet tar slut och man kan stänga av datorn och fortsätta med sitt liv. Fast det dröjer nog innan jag hamnar där.

annorlunda sushi

2007-01-28T19:40:00.000+01:00

När jag bodde i Madrid hade jag en japanska kompis som jag träffade ganska ofta. Nu har han flyttat hem till Kyoto och jag till Sverige men vi skypar och mailar då och då. Han älskar Sverige där han har bott ett år och vill gärna komma hit på besök och jag vill gärna hälsa på honom i Japan.

I februari förra året skrev jag det här när han var hemma hos oss och lagade japansk mat. Under ået i Madrid kom han då och då hem till oss och lagade japanskt och när han hade varit hemma i Japan hade ha med sig presenter , mat och den japanska whiskyn Suntory som Bill Murrays rolligur ,Bob Harris , gör reklam för i filmen Lost in translation

Idag åt jag upp den sista portionen japansk misosoppa som jag fått av min japanska kompis. Sen kom jag och barnen överens om att vi skulle laga sushi.
Dom flesta tänker på rullar med ris , alger och rå fisk som man äter ute när man tänker på sushi.

Min japanska kompis har berättat att sushi är när man blandar vinäger i riset. I Japan gör man inte den typen av sushi hemma som vi äter på restaurang. Den köper man färdig eller äter ute och den tillagas av speciella sushikockar. När han bodde i Sverige under ett år blev han lite förvånad över svenskarnas intresse att göra sushi hemma.

När japaner gör sushi hemma gör dom en rätt som liknar en sorts risotto. Man köper en färdig blandning av grönsker och en vinägersås och alger som man blandar i kokt ris.

Enligt min japanska vän kan man absolut inte få ett bra ris om man kokar det i kastrull. Man ska alltid använda riskokare. Helst en japansk som blinkar och spelar små roliga melodier. Han hade tagit med sig en från Japan till Madrid. Jag har tyvärr inte en så avancerad riskokare och jag tycker egentigen att det är helt okey att koka ris i en kastrull på spisen också.

Medan riset kokar i riskokaren ska man vispa ihop några ägg så att gula och vita blandas ordentligt. Salta och peppra ägget och stek så det blir en tunn och ordentligt stekt äggröra. Den ska vara väldigt tunn.

Sen ska det stekta ägget skäras i långa tunna strimlor. När min japanska kompis stekte och strimlade ägget blev det mycket tunnare och snyggare än mina strimlor.

När riset är färdigt steker man det i en stor stekpanna och tillsätter påsarna med grönsaker i sås och norialger och blandar väl under stekningen. Sen blanda man i strimlorna av stekt ägg eller läggerdom som garnering ovanpå risröran (sushin).
Väldigt enkelt och väldigt gott även om det inte smakar som den sushi man äter på restaurang.
Nu har jag en påse kvar att laga någon gång sen får jag leta i Stockholms asiatiska affärer. Men det borde inte vara omöjligt att hitta.

Till det här äter man misosoppa. Min japanska vän säger att i Japan äter man soppan och sushin samtidigt , det där med soppa som förrätt är ett europeiskt påhitt. Till detta dricker man naturligtvis grönt te. Sencha är det japanska gröna te som anses finast och dricks mest av medel- och över-klassen. Genmaicha som är grönt te med rostat ris drickr arbetarklassen till sushi. Enligt min japanska kompis.
Till maten och det gröna teet kan man gärna dricka en öl. Min japanska kompis gillade spanskt vin så vi brukade dricka det även om det kanske inte är den dryck som passar bäst.

chockturism och Chiapas

2007-01-28T15:14:00.000+01:00

Läste det här hos Pumans dotter. Hon kommenterade den här artikeln om "chockturism". Jag kände inte tidigare till begreppet chockturism men det innebär att man reser till farliga områden i världen. Jag är väl inte direkt någon som gillar att resa till all-inclusive-anläggningar och hänga där en längre tid men jag skulle absolut inte resa till krigs eller konflikområden eller ställen som på andra sätt anses farliga.

För några år sen var jag på ett föredrag om resor och säkerhet som hölls av grundaren av resebyrån Res och Läs. Hn var väldigt kritisk till UDs rekommendationer och tyckte att ju längre bort landet låg desto konstigare rekmmendationer.
2002 sprängdes en bomb på ett diskotek på den indonesiska ön Bali och över 200 människor miste livet. Då avrådde UD från resortill hela Indonesien.
Men när en bomb sommaren 2005 sprängs i Londons tunnelbana avråder man inte från resor till varken London eller Storbrittanien. Inte heller råder man folk att avboka chaterresan till Mallorca eller Kanarieöarna när en bomb på ett tåg i Madrid dödar över 200 människor i mars 2004. Ja , UD anser till och med att det är helt okey att resa till Madrid.
När stora demostrationer och strejker för och emot Venezuelas pesident Hugo Chavez avlöste varandra i huvdstaden Carcas under årsskiftet 2002/2003 avrådde man från resor till hela Venezuela.
När två plan flyger in i Word Trade Center i New York 11 september 2001 avråder man varken från resor till New York eller USA. Det känns som om det finns en viss inkonsekvens och ett tänkande att ju längre bort och ju mer olika oss desto farligare.

Jag tycker inte att man ska vara dumdristig eller ta onödiga risker för att man är ute och reser. Men man kommer långt med vanlig normal vaksamhet, försiktighet och lite sunt förnuft. Jag har alltid känt mig trygg i både Madrid och Stockholm men självklart skulle jag inte gå i alla stadsdelar och på alla gator ensam en sen kväll.

Nu tycker jag absolut inte man ska strunta i reserekommendationer men man kan ju kolla med flera ställen än UD. Dom populära guideböckerna Lonely Planet som är särskilt populära bland backpackers är ju bland rena skrämselpropagandan och gör en avskräckt att resa till vissa platser. Jag känner en som avbokade en resa till Mexico City efter att ha läst Lonely Planet. Mycket synd för Mexico City är verkligen en stad som är värd att besöka.

Det kan också bli strul med reseförsäkring om man inte har koll på vilka reserekommendationer som råder. Många försäkringsbolag är ovilliga att försäkra någon som ska till ett område dit UD avråder från resor. Eller så kan man få betala skyhöga premier för att få en försäkring. Jag känner en som för några år sen åkte till Afghanistan på ett jobb , inte en semesterresa , och inte kunde få någon försäkring. Landet ansågs för oroligt. Eftersom han reste dit på uppdrag av en stor biståndsorganisation antar jag att dom löste försökringsproblemet.

Bilderna i det här inlägget kommer från Chiapas dit "chockturisten" i artikeln i inledningen hade rest. Chiapas är väl för svenskar mest känd som delstaten där Zapatisterna (EZLN) och deras mytomspunne ledare Subcommendante Marcos håller till.
Chiapas är enligt mitt tycke en av Mexicos intressantate och vackraste delstater men tyvärr också en av om fattigaste.
Chiapas ligger längst ner i södra Mexico och gränsar till Guatemala. Här finns på en relativt liten yta vacker tropisk regnskog , vackra vulkaner , underbara långa folktomma stränder vid Stilla Havet , spännande mayaruier ,vackra kolonialstäder och mycket annat. När jag reste runt i Mexico och Centralamerika för fem år sen tillbingade jag en heldel tid i Chiapas.

Då avrådde UD inte från resor dit och vi såg inga oroligheter. Däremot blir bussarna ofta stoppade av beväpnad militär vid olika check-points och man får legitimera sig och dom kan kolla igenom packningen. Det här hände då och då i hela Centralamerika.

När jag var där var det gott om turister i staden San Cristobal de las Casas och vid mayaruinerna i Palenque. Jag hann förutom dom ställerna även med kusten , vattenfall i djungel och staden Tuxtla Gutierrez.
Bara resan mellan Tuxtla och San Cristobal de las Casas var en upplevelse. Tuxtla ligger vid havsnivån även om det inte ligger vid havet och där är varmt och tropiskt. San Cristobal ligger på drygt 2100 meters höjd och bussresan upp i bergen bjuder på hisnande vyer och klimatet är betydligt kyligare.

San Cristobal delas Casas är en underbar kolonialstad där man kan ströva i dom trånga gränderna och gå på indianmarknaden ur länge som helst. Här fanns också många trevliga restauranger som lagade underbart god mat en favorit var den vegetariska restaurangen Madre Tierra nära Zocálo. Där måste man bara äta om man har vägarna förbi.

Ruinerna i Palenque är helt fantastiska och området är lätt att nå och promenera omkring i. I närheten finns också gott om boende och restauranger för alla plånböcker. Även mayarunerna i Bonampak är värda ett besök
I staden Tuxtla finns kanske inte så mycket man måste se men det är en glad och vänlig stad med en hel del trevliga restauranger och affärer. Men hit kanske man inte måste åka. Det finns en flod i en ravin i närheten där man kan göra trevliga båtturer och ett zoo. Fast San Cristobal de las Casas är den absolut mysgaste och trevligaste stadn i området som man absolut inte får missa. I San Cristobal finns också gott om möjligheter att läsa spanska för den som är intresserad.
I djungeln i närheten ligger vattenfallen Agua Azul som är ett vackert område där man kan bada. Vill man bada i havet hittar man enkelt oexploaterade , milslånga sandstränder vid Stilla Havs kusten där man kan vara nästan helt ensam.

En stor del av innevånarna i Chiapas är mayaättlignar. Indiankulturen är mycket levande men också väldigt kommersiell på vissa ställen. Där turister samlas säljs överallt olika inidanhantverk , kläder och tyger. Har man rest i andra delar av Mexico märks det tydligt att Chiapas är betydligt fattigare. Att som "chockturisten" i artikeln åka ut till guerillan i djungeln är kanske inte att rkommendera men det finns många fina och svärda platser i Chiapas som jag absolut tycker man ska besöka.

svammel om jobb och barn

2007-01-28T12:57:00.000+01:00

Tolken som skriven den intressanta och välskrivna bloggen Med barnen i Paris har skrivit det här läsvärda inlägget om att få ihop barn och karriär.

I Sverige har vi en lång betald föräldrarledighet iallfall om man jämför med andra länder. I Spanien kan man stanna hemma fyra månader och någon pappamånad finns inte. I Spanien finns dagis för spädbarn men vanligen löser man det med att kvinnan stannar hemma längre eller att mannens eller kvinnans föräldrar hjälper till med barnpassningen. Det är nog också vanligare än i Sverige att man har au pair eller någon form av barnvakt som kommer några timmar då och då. Madrid och andra stora spanska städer vimlar av invandrare från Latinamerika som ofta jobbar i olika typer av hushållsarbeten eller på restauranger. Jag åkte vid några tillfällen buss genom La Moraleja som är en av stadens rikaste område och på bussen kände man sig nästan förflyttad tll Bolivia , Ecuador eller något annat Sydamerikanskt land. Alla passagerare såg sydamerikanska ut och spanskan som talades klingade andinsk.

Jag tror att även i Sverige får föräldrar rycka in och passa barnbarnen mer än vad vi tror. Svenska dagis är mycket bra men man får ha barnen där mellan 7-17 eller något sånt. Dt är ju faktiskt inte ovanligt att människor har jobb som innebär att man måste jobba även kvällar och helger. Hur gör man då med dagis?
När jag pluggade i Göteborg jobbade jag extra i hemtjänsten och där var det ganska många som hade problem med helgjobb på grund av barnen. Det är ju inte alla som har föräldrar i närheten eller föräldrar som vill vara barnvakt.

Just i hemtjänsten är jag jobbade var många kvinnor ensamstående med barn och långt ifrån alla hade ett ex som tog halva ansvaret för barnen. Trots att vi i teorin tycker att det är självklart att båda föräldrarna ska ha lika mycket ansvar för barnen har statistiken visat att det sällan är så i praktiken. Mamman tar ett större ansvar än pappan. Det är oftast hon som är hemma längst , går ner i arbetstid , ser till att maten handlas och lagas och barnen har matsäck med till frilufsdagen och extrakläder till dagis. Jag har själv upplevt det som om dagispersonal hellre vänder sig till barnets mamma än barnets pappa om det skulle vara något.
Efter en separation är det så gott som alltid kvinnan som tar huvudansvaret för barnen.

Om båda föräldrarna vill kombinera barn och karriär i Sverige så känns det som om dagis inte riktigt räcker. Man behöver snälla släktingar eller vänner som kan ta hand om barnen eller så får man anställa en au pair. Tyvärr är det väl många som skulle behöva en au pair ibland men inte har råd att anställa.
Jag har en kompis som håller på att avsluta sin doktorsavhandling nu och hennes mamma hämtar hennes dotter så gott som dagligen från dagis så hon kan sitta och jobba till ganska sent som krävs för att hon ska bli klar i tid. Hennes man jobbar också mycket och pendlar till sitt jobb.

Nu skaffar man inte barn för att ha dom bortlämnade 15 timmar om dagen 7 dagar i veckan så det bästa kanske vore om man kunde turas om att göra karriär. Då skulle ju en förälder kunna jobba mindre eller låta bli att jobba just under småbarnsåren. Tyvärr är man ju nästan för gammal för arbetsmarknaden redan efter 40 års åldern i Sverige. Egentligen helt obegripligt att arbetsgivare inte vill anställa äldre personer för dom har sällan sjuka barn eller barn som ska hämtas på dagis och kommer inte att skaffa barn. Dom har ofta erfarenheter på olika områden som kan utnyttjas inom jobbet. Dom bästa och mest kreativa arbetsplatserna borde vara dom som har en blandning av olika sorts människor och blandning av ålder och kön.
Så tror jag att arbetsgivare i Sverige är ganska misstänksamma mot att anställa någon som varit hemm med sina barn i flera år. Det är inte riktigt rumsrent och okey att vara eller vilja vara hemmafru eller hemmaman i Sverige

Jag har egentligen ingen lösning på det här. Jag var hemma och jobbae extremt liteunder året jag bodde i Madrid så just hemmafrulivet passar nog inte mig. Men människor är olika och trivs man med det tycker jag det är tråkigt att manska mötas av en misstänksam attityd.

Anna i Malaga har skrivit ett mycket läsvärt och roligt inlägg om Medel-Svensson och Medel-Garcia. Gå in och läs!
Jag instämmer precis i det hon skriver att det SKA vara på ett visst sätt i Sverige och vill man leva på ett annat sätt så betraktas man som konstig. Barn SKA vara på dagis men bara på dagtid , man ska inte vara hemma längre än den betalda föräldrarledigheten.

Ja det här blev en aning osammanhängande och svamligt. Men ni som hittar hit brukar ju vara bra på att läsa och kommentera även såna inlägg.

bostad i Uppsala

2007-01-26T09:38:00.000+01:00

Eftersom omgivningen säkert har tröttnat på mitt gnäll tänkte jag ta mig friheten att gnälla här på bloggen. Som bekant har jag svårt att uppskatta livet på landet. Där jag bor är inte bara väl lantligt utan också lite väl dyrt. När jag är ensam med barnen känns det inte heller bra att ha långa restider till jobb och skola. Dom får så långa dagar och jag och barnen får så lite tid tillsammans.

Jag har tidigare skrivit att jag tänkt läsa in lärarkompetens i Uppsala och försöka att några terminer kombinera barn , studier och extrajobb. Ska jag lyckas med det känns det som om jag måste flytta till Uppsala. Jag kan väsentligt kort ner tid och kostander för resor till och från skola och jobb. Jag har också möjlighet att gå på alla föreläsningar. Sen en vecka sitter jag och försöker läsa in det mesta på egen hand och bara gå på dom obligatoriska föreläsningarna.
Det känns lite för dyrt och tidskrävande att åka till Uppsala varje dag.

Men att hitta någonstans att bo i Uppsala verkar inte helt lätt. Jag skulle verkligen vilja flytta under terminen så jag kan gå på den sista eller iallfall dom två sista delkurserna. Eftersom jag har barn kan jag inte bo i studentkorridor eller bo i andra hand och flytta var tredje månad. Men just nu vet jag inte hur jag ska fixa det. Ska jag strunta i plugganadet eller skjuta upp det? Hur gör andra som ska börja läsa på en annan ort? Jag får intrycket av att det tar flera år att få en lägenhet i Uppsala. Är det någon som har några tips eller någon koll på Uppsalas bostadsmarknad.
I Sverige är det ju heller inte helt ovanligt att även dom som har barn pluggar på universitet.En av fyra studenter lär ha barn enligt statistiken.

Förutom att jag verkligen är sugen på att ge pluggandet en chans och vill slippa bo på landet , har jag i Uppsala människor som kan hjälpa mig att vara barnvakt och kanske hämta eller lämna på dagis ibland. Något som jag helt saknar här på Ekerö där jag bor nu.

Som sagt är det någon som har koll på hur snabbt man kan få tag i en studentlägenhet eller någon annanstans att bo i Uppsala.

Gästbloggare: Niklas (Fd Hans Ångest) Eftersom vegetarianer ofta är ena riktiga klåpare på matlagning...

2007-01-25T19:18:00.000+01:00

så skall jag hjälpa hugade veggos att lyckas i köket!

Tyvärr har jag ofta uppmärksammat att många vegetariska rätter inte ter sig särskilt spännande och inbjudande.

Det förefaller som om många - på grund av att maten som utbjuds de facto är vegetarisk - tror sig vara befriade från att tillsätta en passande kryddkomposition, eller att säkerställa rättens konsistens. Som exempel på detta kan jag nämna när jag blev bortbjuden på fest och och den houmos som serverades var torr och smaklös...

Houmos som kan vara så förbaskat gott!

Men vet att Houmos kräver rikligt med olivolja för att bli krämig - den ska inte vara torr!!! Och glöm inte att krydda!!!

Ett annat exempel är linssoppa.

Varför har linssoppa så dåligt rykte???

Jo, för att den ofta tillagas med nonchalans... En gång när jag och några kompisar hade en spelning i Järna bjöds vi på den efterstundande vegetariska festen. Houmosen var så trist och linssoppan vattnig och smaklös...

Nedan följer ett recept på en linsoppa av röda linser. Röda linser behöver inte ligga i vatten innan kokning - och behöver dessutom bara kokas i cirka tio minuter. Jag har bjudit Therese på denna soppa, och hon blev överförtjust!

Varsågoda ni klåpare! Detta kan ni inte misslyckas med! Soppan är billig, lätt att göra samt mycket "matig" och mättande.

Niklas (fd Hans Ångest) recept på linsoppa:

Hacka två normalstora gullökar, samt hacka (inte pressa) två vitlöksklyftor. Fräs de båda sorters lökarna i olivolja i en stor kastrull. Mot slutet av detta lökfräsande: Låt två matskedar curry, två matskedar spiskummin samt cirka en halv, eller upp till 3/4-dels tesked chili fräsa med löken i ca tio sekunder.

Tillsätt 1.2 liter vatten. Häll i fyra deciliter röda linser. Släng i fyra grönsaksbuljongtärningar.

Koka upp och låt koka i cirka tolv minuter - tills linserna är mjuka.

Tillsätt två halvliterspaket (d v s en liter sammanlagt) med passerade tomater samt en konservburk (400 milliliter) med kokosmjölk. Jag föredrar "Blue dragons" kokosmjölk!

Pressa ned saften av en lime. Låt limeköttet göra saften sällskap!

Värm upp och rör om ibland, så den inte bränns vid i botten.

Servera! Se upp, den kan vara varm... låt den svalna en aning - då blir den mer smakrik.

Den blir ännu godare dagen efter!

Du behöver inte tillsätta salt - tillräckligt med sälta finns i buljontärningarna.

Lycka till!

otrohet

2007-01-25T12:17:00.000+01:00

Det är roligt när man får kommentarer som leder till ett helt nytt blogginlägg. Synen på otrohet kom upp i kommentarsfältet under inlägget om resonemangsäktenskap Allt jag skriver här kommer naturligtvis att vara generaliseringar. Alla vet ju att det finns en hel del otrogna svenskar precis som det finns en hel del trogna spanjorer. Jag förespråkar inte på något sätt otrohet men jag vill inte heller moralisera eller fördöma hur andra lever. Personligen föredrar jag att den jag är tillsammans med är trogen mot mig och jag mot honom. Men jag har förståelse för att det finns människor som väljer att leva på ett annat sätt och det har jag inget att invända mot.

Jag hörde nyligen en sexolog säga att vi svenskar tror att vi är väldigt liberala när det gäller realtioner och sex. Det stämmer till viss del men när det gäller otrohet är vi mer intoleranta och moraliska än dom flesta andra. Hon menade att har ens partner varit otrogen förväntas det att man ska göra slut för att visa att det är fel. Gör man inte det utan väljer att förlåta och gå vidare anses man nästan handla klandervärt. Hon svarade på sex- och samlevnads-frågor i en spalt i Expressen och varje gång hon inte fördömde otrothet och gav rådet att göra slut fick hon hur många mail som helst som protesterade mot hennes svar.

I andra länder anses inte otrohet som något bra, men man ser det mer som något som händer och det är inte värt att splittra familjen för. I Sverige är vi mera trogna och blir vi förälskade i någon annan än den äkta hälften är det vanligare att vi separerar istället för att inleda en affär.
Samtidigt tycker vi svenskar nog att otrohet är något väldigt privat. Jag har svårt att tänka mig att det skulle bli samma reaktioner om en svensk eller europeisk statminister bedrar sin fru som det blev i USA när det kom fram att Bill Clinton hade haft ett förhållande med Monica Lewinsky bakom ryggen på sin fru.

När Per Albin Hansson var svensk statsminister lär han ha haft två familjer. Att spanska kungen och drottningen numera lever olika liv och kungen har haft en mängd älskarinnor är en offentlig hemlighet i Spanien.
Felipe Gonzalez som var spansk premiärminister 1982-96 lär ha haft otaliga älskarinnor. Han lär ha skrytit om att han aldrig tog siesta och inte heller sov han på nätterna för då satt han uppe med klirrande glas , feta cigarrer som Castro skickat från Cuba och olika älskarinnor. Sen han inledde det här uppenbarligen mycket stärkande livet var han inte sjuk en enda dag.

Det sägs ofta att det ger viss status och anses lite häftigt för en spansk äkta make att ha en eller flera älskarinnor. Det här är inget jag märkte av under min tid i Spanien. Jag kan inte komma på att jag har diskuterat synen på otrohet med mina spanska vänner någon gång. Mitt intryck är ändå att som Felipe Gonzalez skryta om sena kvällar med cigarrer , sprit och älskarinnor känns en aning gammaldags och passar in i dagens moderna Spanien. Men jag kanske har fel. Däremot har man i dagens moderna Spanien en klart mycket mer överslätande "det-är-sånt-som-händer-attityd" till otrohet.

Tyvärr är det väl så att en otrogen kvinna döms hårdare och anses handla mer felaktigt än en otrogen man som t.o.m kanske kan möta en viss förståelse. Jag har en känsla av att det här nog gäller i både Spanien och Sverige.

Jag har hört att vissa nobelpristagare ibland tagit med både frun och älskarinnan till nobelfesten. Något som har gett festarrangörerna stort huvudbry inför bordsplaceringen.

Egentligen finns det hur mycket som helst att skriva om synen på relationer och otrohet i olika kulturer. Det finns säkert också stora skillnader i vad man anser vara otrohet. Jag känner mig inte som någon expert på ämnet utan det här är bara lösa funderingar som jag hoppas få reaktioner på.

tack för att du väntar , du har plats nummer 38 i kön

2007-01-24T21:25:00.000+01:00

När jag bodde i Madrid kunde jag ibland bli galen på byråkratin. När vi flyttade , barnen skulle börja i skolan och annat var man tvungen att besöka diverse myndigheter , sitta och vänta länge , fylla i en mängd papper där dom var mycket intresserade av min och makens föräldrars namn och få en massa stämplar.

I Sverige kan mycket som i Spanien kräver ett personligt besök ordnas via telefonen eller internet.

Något som gör en vansinnig i kontakt med svenska myndigheter , sjukvården och ibland stora företag är alla dessa telefonköer. Ett fenomen jag knappast tror finns i Spanien. Telefonköer kan verkligen ara påfrestande. Man sitter och lyssnar till en dataröst som uppmanar en att välja olika tjänster med sifferknapparna. Naturligtvis ska man knappa in sitt personnummer och avsluta varje inmatning med fyrkant. Uppfattar man inte meddelandet ska man trycka stjärna så upprepas det. Så tackar datarösten med jämna mellanrum för att man väntar och upplyser om vilkenplats i kön man har. "Tack för att du väntar , du har plats nummer 38 i kön" I vissa telefonköer får man också lyssna på musik när man väntar. Av någon anledning är det sällan musik man blir lugn av utan snarare tvärtom.

Jag vet inte hur spritt fenomenet telefonköer är utanför vårt land men efter ett år i Spanien hade jag nästan lyckats glömma bor dom.

svara i telefonen

2007-01-24T20:57:00.000+01:00

Jag har precis sett sista avsnittet av Världens modernaste land. Ett bra , roligt och intressant program om svenskar och svenskhet som leds av Fredrik Lindstöm. Alla ni som har missat det måste gå in på SVTs hemsida (eller länken ovan till programets hemsida) och se avsnitten på webben.

I dagens program pratade man bland annat om att få folk i världen umgås så lite över generaionsgränser som vi svenskar. Vi är på gott och ont invidualister som i internationell jämförelse känner liten tillhörighet till familjen , klanen eller kollektivet.

Lena Sundström som var gäst i studion drog en parallell med hur vi svarar i telefon. I hennes om min generation svarar vi nästan alltid med vårt förnamn. Jag svara alltid Therese och jag kan inte komma på en enda jämnårig kompis som inte svarar med förnamn.
När vi var barn svarade familjen och våra kompisar familjer med efternamn. Något som mina föräldar alltid gjort och fortfarande gör. Hon menade att vi var mer familjära och mindre invidualistiska bara för en generation sen och att det kommer att bli ännu "värre" med våra barn.

När telefonsvararen var relativt ny i svenska hem talade man , enligt Lena Sundtröm , in meddelanden i stil med "Hej du har kommit till familjen Johansson". Nu möts den som ringer oftare av en telefonsvarare som räknar upp familjens förnamn "Du har kommit till Bosse och Nettan och barnen Emma och Peter och katten Mysan"

När jag funderade ett steg till kom jag på att mina mor- och far-föräldrar alltid svarade med sitt telefonnummer. Vad nu det har med saken att göra.

I Spanien och en del andra länder svarar man varken med namn eller nummer utan "Digame eller "Si Diga" ungefär "Tala om för mig eller Jag lyssnar kanske är mer korrekt svenska även om det är en friare översättning". Så är det upp till den som ringer att presentera sig och framföra sitt ärende.

resonemangsäktenskap

2007-01-24T08:43:00.000+01:00

Det har blivit mycket Indien nu men jag tillåter mig att fortsätta lite till. När man som jag kommer till Indien och bor och lever hos indiska familjer för man en insyn i deras vardag , livsstil och värderingar som man kanske inte kan få lika lätt som turist. Det blev ju en hel del prat och frågor om allt möjligt. Äktenskap , kärlek , sex och barnafödande var något jag och familjens kvinnor ofta pratade om. Jag bodde ju hos väldigt fattiga familjer på den indiska landsbygden men jag hann också träffa och prata giftemål med medelklassindier i storstäderna. Trots att dom levde så olika var synen på äktenskap väldigt likartad. Alla unga indiska tjejer jag pratade med ansåg att resonemangsäktenskap var att föredra framför så kallade "love marrige". Föräldrarna ansågs bäst lämpade att välja din partner och kärleken kommer med tiden fick jag ofta höra.
Fast självklart är kärlek viktig även i Indien. Nu har jag bara sett några Bollywood filmer men dom har alla varit kärlekshistorier även om det varit en mycket kysk kärlek. Man får inte se kyssar , hångel eller mustiga samlagscener i Bollywoodfilmer däremot många och långa sång och dansnummer.

För mig och alla andra svenskar är det ju en absurd tanke att någon annan ska bestämma vem man ska gifta sig med. Även om det kanske innebär att man måste dejta ett stort antal puckon innan man har turen att träffa den stora kärleken om den stora kärleken överhuvudtaget existerar. Sen känns ju också som en självklarhet att välja att låta bli att gifta sig eller leva på andra sätt som till exempel som singel , särbo , sambo och välja att gå i sär när man känner att det inte fungerar.
Visst vi har väl inte världens muntraste statistik när det gäller skilsmässor i Sverge fast jag tror ändå att dom flesta håller med om att det är bra att man kan separera och inte tvingas leva ihop när det inte fungerar. En separation är alltid jobbig för alla inblanade så att vi skiljer oss/separerar för minsta lilla i Sverige är bara något som moralister fått för sig. Tvärtom brukar dom flesta faktiskt försöka hålla ihop även i vårt land. Man går i familjeterapi och gör allt möjligt för att rädda sitt förhållande. Pratar man med vänner och bekanta som har seprerat från långa förhålladen säger dom flesta att dom skulle ha gjort det tidigare men man försöke och vill undvika separation.

Fast nu skulle det handla om Indien , inte Sverige. I Indien är "love marrige" fortfarande väldigt ovanliga även bland medelklassen , dom rika och högutbildade som på många sätt lever ganska västerländskt.
Den engelskspråkiga tidningen Hindustan Times har varje söndag en "kontaktannonsbilaga" som väsentligt skiljer sig från svenska kontaktannonser. Här söker man någon för äktenskap och praktiska saker som kast ,utbildning , årsinkomst, bostad , bil och annat materiellt nämns och önskas. Däremot skrivs inget om intressen som t.ex mysiga hemmakvällar , hundar eller skogspromenader som brukar förekomma i svenska kontaktannonser. I svenska kontaktannonser ser man aldrig någon som söker någon för äktenskap utan formuleringar som "kanske kan det bli vi" eller "du och jag kanske kan möta sommaren ihop" är det som gäller. Skulle någon skriva en svensk kontatannons att kvinna/man sökes för äktenskap skulle han eller hon antagligen framstå som knepig och inte få särskilt många svar.

Naturligtvis kan man bli lycklig i ett arrangerat äktenskap. Naturligtvis kan man bli lycklig även i ett resonemangsäktenskap likväl som man kan bli olycklig i ett "love marrige". I Indien såg jag på nära håll tre arrangerade äktenskap som inte kändes bra.

Det första var min ena tolk som hade blivit kär i en kvinna och bett sina föräldrar att få gifta sig med henne. Föräldrarna sa nej för dom ansåg inte att den kvinnan var från en tillräckligt fin familj. Dom hittade sen en lämplig kvinna som han blev mer eller mindre tvungen att gifta sig med. Han var nu gift och hade ett litet barn med kvinnan som hans föräldrar fixat ihop honom med. Fast han hade inte glömt sin gamla kärlek. Hon var nu hans älskarinna och dom träffades så ofta det gick. Han smet ständigt ifrån mig som han skulle tolka åt för att ge sig iväg och mysa med älskarinnan.

Jag bodde hos två olika indiska familjen. Min första familj bestod av mannen , frun deras dotter och fruns mamma. Efter ett tag fick jag veta att mannen och frun tidgare varit gita i varsitt resonemangsäktenskap men träffats blivit blixtförälskade och lämnat sina respektive. Kvinnans före detta man hade tydligen varit en äldre ganska våldsam och elak person som varit väldigt missnöjd med att hon inte blev gravid så enligt henne hade han varit glad att bli av med henne.
Efter några år som barnlösa och ett för tidigt fött barn som dog efter några dagar hade paret jag bodde hos äntligen fått en underbar liten dotter. När jag var där var hon ett fyraårigt charmtoll som skrattade nästan jämt.
Det enda tråkiga i den här historien var att byn dömde kvinnan för det som hade hänt. Hon var ganska utfryst , byborna pratade inte med henne och gick iväg när hon kom till brunnen. Däremot kunde dom gärna prata och skämta med mannen.

Den andra familjen jag bodde hos bestod av mamma , två söner , ena sonens fru och deras treåriga dotter. Pappan hade övergivit famljen och gift om sig vilket hade drabbat familjen oehört hårt ekonomiskt. Den här familjen var en av dom få i byn som inte hade någon egen jord. Pappan hade haft jord men den fick inte hans gamla familj odla trots att han numera bodde med en ny familj i Bombay som låg över ett dygns tågresa bort. Att betala underhåll till barn och exfru vet jag inte om det förekommer Indien men det gjorde det inte i min familj. Mamman fick hanka sig fram som daglönare och på olika tillfälliga jobb. Sönerna var verkligen inte glada på sin pappa.
Den gifta sonen jobbade med diamantslipning på en fabrik i Bombay och var hemma ett par gånger om året. Jag var där under den indiska högtiden divali så även äldsta sonen var hemma. Äldsta sonens fru och dotter bodde naturligtvis permanent hon svärmor/farmor och hade aldrig varit i Bombay.

Det var förresten vanligt att unga män i byn åkte till Bombay eller Kuwait och jobbade inom industrin eller byggsektorn några år och skickade hem pengar till familjen samt sparade så man kunde köpa en scoter och en motordriven vattenpump. När jag pratade med yngsta sonens 17åriga kompisar var det en dröm att åka till Kuwait och jobba några år. Yngsta sonen i mitt familj var unik som drömde om att läsa till lärare på universitetet. Han var verkligen en studiebegåvning och hade varit stjärnelev på byskolan och på egen hand lärt sig en hel del engelska. Men några pengar till studier eller böcker hade inte familjen. Glädjande nog har han fått ett stipendium och läser nu vid universitetet i Udaipur och jag och två klasskompisar till mig som bodde i familjen har köpt en hel del böcker till honom. Han är snart färdig lärare och familjens ekonomiska situation kommer att radikalt förbättras.

Vi har nog mycket att lära av Indien och ska inte tro att vi är överlägsna eller har svaret på alla frågor. Fast att själv få bestämma om man vill gifta sig eller inte och med vem i så fall borde var en mänsklig rättighet som omfattar alla människor i världen. I artikel 16 i FNs deklaration om mänskliga rättigheter står det
Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning.
Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke.

Sen kan man ju naturligtvis diskutera om det måste vara just kärlek som är grunden för ett långt och lyckligt äktenskap. Kanske är inte ett långt äktenskap heller lika med ett lyckligt. Även om en separation alltid är jobbig behöver det ju inte vara fel eller dåligt att ha flera äktenskap eller långa förhållande under sin livstid.
Det finns väl inga generella svar på sånt här utan varje människa måste själv få bestämma när och på vilket sätt man vill leva med någon annan människa.

Nu blev det väldigt långt men jag hoppas någon orkar läsa och kommentera.

vinterbilder

2007-01-23T16:35:00.000+01:00

När jag skrev och klagade på snön och kylan fick jag en del kommentarer av folk som verkade gilla snö och kyla. Helt oberigpligt. Till min glädje hörde jag på radion idag att det ska bli mildare i helgen och nästa vecka så eländet smälter bort.
Fast mina barn blir nog lite ledsna när snön försvinner. Speciellt dottern har knappast gjort något annat än att åka pulka sen i söndags. Dom har två bra backar vid henns dagis så dom har varit ute nästan hela tiden och åkt pulka , stjärtlapp och madrass.

Så Anna i Malaga som förgäves väntade på snö i julas , dom här bilderna tog jag här ute på min ö när jag gick till dagis idag. Jag är självklart inte ett dugg avudnsjuk på dig och alla andra som sitter i solen under palmerna vid Medelhavet.
Just kylan och den långa vintern är det värsta med att flytta tillbaka till Sverige. Fast visst är snön vacker på bild och när man tittar ut genom fönstret men man behöver ju inte gå ut dit.

Aloo gobi och andra indiska maträtter

2007-01-22T20:05:00.000+01:00

I månadens inlägg som handlade om kulturkrockar skrev jag lite om min tid i en indisk by. Byn som hette Sundapur ligger i södra delen av delstaten Rajasthan inte så långt från staden Dungarpur. I en kommentar under det inlägget fick jag tipset att lägga ut recept på Aloo gobi , en indisk gryta som jag lärde mig laga i byn och som blivit en favorit jag ofta gör hemma. Ett jättebra tips för mat är ju alltid trevligt att både skriva och läsa om.

Eftersom jag bodde och levde i en familj i byn åt jag all mat tillsammans med dom. Under lite mer än en månad i Indien åt jag enbart indisk mat utan att tröttna. Tyvärr smakar inte indiskt lika bra här hemma som innan jag åkte till Indien. Men visst går det att hitta suveäna indiska restauranger även i Sverige. Gillar man som jag kryddstarkt och vegetariskt är indisk mat en verklig favorit.

Familjens mat lagade av kvinnorna på en liten murad lerugn med öppen eld på golvet. Här tillagades verklit delikata rätter och varje måltid bestod av flera olika rätter som serverades på ett stort plåtfat med fördjupningar i. Det fanns inga bestik utan man åt med en bit chapati dvs. ett runt platt osyrat och till varje måltid nybakat bröd.

Dom få ord jag lärde mig på bagri den lokala dialekten av hindi har med mat att göra. Fast jag vet att vackert hår heter asall ball.

Den enda mat jag hade lite svårt för var skålen med ris som varje dag serverades till frukost. Trots att jag verkligen älskar ris och i synnerhet indiskt basmatiris hade jag svårt att få ner det på morgonen. Fast jag är dålig på att få i mig någonting ätbart överhuvudtaget på morgonen. Jg har svårt att förstå att så många av mina landsmän glatt äter gröt , fil , müsli och berg av grova mackor till frukost. Då har jag mycket lättare att förstå spanjorer som ofta nöjer sig med en kopp kaffe och eventullet en liten brödbit.

Till lunch serverades ofta lite mindre mat som samosas , en sorts indiska piroger eller pakoras.

Pakoras har jag ofta gjort hemma och det är mycket enkelt och går snabbt.
Man behöver olika grönsaker som skärs i bitar. Man kan i stort sett välja vilka grönsaker som helst som man tycker om. Så behöver man kikärtsmjöl även kallat gram och rismjöl. Det brukar inte vara något problem att hitta i större och mer välsorterade butiker med utländsk mat.
Man blandar 3/4 gram med 1/3 rismjöl och vatten. Smeten ska vara ungefär om sockerkakssmet i konsistensen. Salta lite och doppa en grönsaker i smeten. Stek eller fritera. Servera med ris och någon god sås eller ät som det är med en kall sås till. Jag har sett indier sitta och doppa pakoras i ketchup och det är en helt okey kombination.

Till middagen fanns alltid dal vilket är en soppa av linser eller bönor. I min familj åts alltid en tjock soppa med linser , tomat , vitlök , diverse starka kryddor. Den var mycket god.
Ofta fanns några stekta grönsaker som till exempel stekta bitar av paprika, aubergine eller okra.
Även stekta chilis var populära.
En underbart god grön röra som bestod av bland annat koriander och chili serverades ofta.
Olika grönsaksbollar kallas kofta och är både goda och populära , serveras oftast i någon sorts sås. Channa masala är kikäror i en kryddstark sås ockå mycket gott och vanligt.
Nästan varje dag serverades Aloo gobi som ordagrant betyder Potatis blomkål. En personlig favorit som jag ofta lagar hemma.

Eftersom det inte fanns kokböcker i byn har jag bara fått inredienserna beskrivna på ett ungefär. Precis som i receptet på pakoras ovan får en som är intresserad prova sig fram.

Till Aloo gobi behövs några potatisar , ett blomkålshuvud ,en lök , 1-3 tomater , en god currypasta min personliga favorit är curry vindaloo, vatten och salt

Hacka löken och fräs den i olja i en stor kastrull eller gryta. I Indien använder man gärna jordnötsolja eftersom det påstås ta fram kryddornas smak bättre än annan olja. Jag använder oftast olivolja nä jag gör det här hemma. Inte helt indiskt men det fungerar.
Ha i önskad mängd av currypastan och låt fräsa med en stund. Skala och hacka potatis och låt den fräsa med en stund, cirka 5-10 minuter. Rör om då och då. Man brukar säga 1-2 potatisar per person. Man får prova sig fram men 4-6 stycken normalstora är ganska lagom till att blomkålshuvud.
Dela blomkålen i buketter och låt dom steka med någa minuter. Hacka tomaterna och ha i grytan. Späd med lite vatten och eventuellt salt eller buljong. Koka under lock på svag värme tills potatis och blomkål är mjuka.

Till indisk mat serveras naturligtvis ris , chaval på hindi. Indiskt basmatiris. Basmatiris är lätt att få tag på i svenska livsmedelsaffärer och är enligt mig det absolut godaste riset. Ännu godare blir det om man tillagar det på typiskt indiskt vis som jag lärde mig av kvinnorna i min indiska familj. Det kan verkar lite omstädigt men är absolut värt det för riset blir så mycket godare.

Det här blir ungefär 4 portioner.
Tag 3 deciliter basmatiris och häll i en kastrull , häll på vatten och rör eller gnugga lite lätt på riset , vattnet blir då grumligt. Häll av vattnet och häll på nytt och upprepa tills vattnet är klart. Låt då riset ligga i blöt i någon minut (2-3 minuter kan vara lagom) häll sedan av riset i en sil. Låt det rinna av och torka i silen. Lägg sen tillbaka riset i kastrullen och häll på 5 decieliter vatten eller buljong och eventuellt lite salt. Vill man lyxa till det extra mycket kan man fräsa riset en kort stund i lite olja , utan att det tar färg, innan man häller på vattnet. Koka på svag värme under lock i ungefär 15 miuter. Lyft locket och pressa i saften från några citronklyftor eller en lime. Ta sedan av kastrullen från värmen och låt den stå cirka 5 minuter innan det serveras. Det blir otroligt gott och det blir snabbt en vana att tillaga riset på det här sättet.

Här finns mer att läsa om indisk mat och här är en jättebra sajt fullspäckad med fakta och tips om Indien

vinter

2007-01-22T16:41:00.000+01:00

Här i stockholmstrakten har vi i helgen som bekant fått ordentligt med snö och rejält kallt. Jag är inte så förtjust i varken snö eller kyla men mina barn är överlyckliga. Dom har åkt pulka , grävt tunnlar i snön och gjort en snögubbe.

Idag pratade jag med Madrid och fick veta att i lördags hade det varit 17 grader och sol mitt på dagen. Det var skönt att promenera ute utan jacka mitt på dagen. Idag var det i och för sig väldigt kallt i Madrid. På vintern kan tempraturen i den spanska huvudstaden variera väldigt mycket från dag till dag och ockå under dagen.
I vintras kunde det många gånger vara frost på marken på morgonen men mitt på dagen riktigt skönt att sitta ute i solen med uppknäppt jacka (ibland t.o.m utan jacka) och äta lunch eller fika.

Det finns ett spanskt talesätt om klimatet i Madrid som säger att staden har "Nueve meses de inviero y tres meses de infierno" Det betyder nio månaders vinter och tre månaders helvete. Många gånger har jag hört madridbor beklaga sig över klimatet i stan och säga att det aldrig är lagom vamt. Är det kallt i Madrid så är det verkligen kallt och är det varmt så är det hysteriskt varmt.

Visst kan jag instämma i att Madrid kanske inte är den stad som har världens bästa klimat. Men så illa som nio månaders vinter och tre månaders helvete är det absolut inte och trots lokalbefolkningens klagan finns det väldigt många dagar då det är lagom varmt. Jag tycker staden har fått lite orättvist rykte på klimatområdet.
Visst kan det vara dagar på vintern då det är riktigt kallt och jobbigt och visst finns det helvetesvarma sommardagar men större delen av året är klimatet trots allt ganska behagligt. Särskilt om man jämför med svenskt klimat.

Trots att jag vet att jag har gjort helt rätt som valde att lämna Madrid så saknar jag verkligen dom med svenska mått milda vintrarna , att våren kommer så tidigt och att sommaren är så varm och varar så länge. Jag har inget emot värme , snarare tvärtom , det får gärna vara rejält varmt men kyla avskyr jag. Dom varma nätterna under sommaren i Madrid ja i hela medelhavsområdet och tropikerna är något jag verkligen uppskattar. Då har solen försvunnit och man slipper den brännande hettan men det är samtidigt väldigt varmt och skönt.

Jag hade tänkt att illustrera det här inlägget med några vackra vinterfoton tagna här på min ö men jagvågade mig inte ut kylan mer än nödvändigt idag. Fast det har varit en underbar vinterdag med några minusgrader , snö och gnistrande solsken.

kulturkrock

2007-01-20T13:50:00.000+01:00

Jag har varit lite frånvarande här på bloggen. Var borta fredag och lördag och hade besök på söndagen. Jag har hunnit med en massa trevliga saker men bloggen har blivit lite bortglömd. Bland annat hann jag med en fika med Johanna Det är verkligen jättekul att i "verkligheten" träffa bloggare vars blogg man slaviskt länge följt. Så tack för en trevlig fika Johanna. Det var jättekul att träffa dig i "verkligheten".
Jag har tidigare träffat Mandimoon i Madrid och det var också jättetrevligt. Jag skulle gärna träffa fler av er.

Hur som helst har Tolken kommit med en mycket trevlig idé. Hon har bjudit in ett gäng bloggkompisar (den som vill vara med kan skriva en kommentar på Tolkens sida) och den 20:de varje månad skriver vi om ett visst ämne. Den här månaden var det kulturkrockar som var ämnet.

Jag skrev ju nyligen om min dotters svenska dagis och jämförde med det spanska dagiset hon gick på. Synen på barn , skolan och familjen är nog ställen där det kan bli ganska mycket kulturkrockar mellan svenskar och spanjorer.
Jag blev också galen på mañana-mentaliteten och den spanska byråkratin och säkert en hel del annat när jag bodde i Madrid.

Ändå är Spanien nog ett förhållandevis lätt land att bosätta sig i och smälta in i. Kan man bara språket är spanjorer lätta att umgås med och det är inte så mycket regler kring umgänge och helt okey att "göra fel" ibland om man är utlänning.

Indien som är ett av mina favoritländer är ofta hur obegripligt som helst för en utlänning. Någon känd person har sagt att "Alla länder är annorlunda men Indien är lite mer annorlunda".
Jag älskar verkligen Indien och skulle kunna resa där hur mycket som helst.
Hösten 2003 tillbringade jag en månad i Indien. Jag hade läst internationella relationer och var där med ett gamlat SIDAprojekt. Vi skulle bland annat ut och bo i fattiga byar och ta reda på hur det var med barns skolgång där.

Att bo utan rinnande vatten , el , toalett , sova i samma rum som familjens två kor och sitta på en matta på golvet och äta underbart god mat tillagad i en liten lerugn med öppen eld var ett stort äventyr även om det också var jobbigt. Att komma fattigdomen så nära är verkligen otroligt jobbigt och svårt.

Jag hamnade i en miljö där jag var ganska borta. Jag visste inte hur man tvättade sig utan rinnande vatten , gick på en toa som inte fanns o.s.v. Jag visste inte heller hur det förväntades att jag skulle bete mig i olika situationer. Inte heller hade jag något begripligt språk att prata med dom jag bodde hos eller med folket i byn. . Jag fick förlita mig på en tolk som försvann då och då.

Från den Sundapur , den indiska byn , skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om kulturkrockar. Bybornas syn på kvinnor och män och förklaringar till varför det var viktigare att sönerna fick utbildning än döttrarna kunde göra mig smått vansinnig. Precis som avsaknaden av pedagogik vid skolan jag besökte. Men jag var gäst i deras by och skulle lyssna och försöka förstå.

Analfabetism och perioder av svält var relativt vanligt i byn. Trots våra olika sätt att leva så finns det mycket som är lika världen över. Jag pratade bland annat utan problem om barnafödande och även sex , kärlek och giftemål med kvinnorna.

Kommer man från ett sekulariserat Sverige till Indien så slås man av religonens ständiga närvaro. Folket i byn var troende hinduer och mycket stolta över sin religion så det blev en hel del religionsprat också.
För en utomstående som inte är någon expert på religion känns hinduismen som en mycket pragmatisk religion. Man kan ta till sig dom bitar som passar och bry sig mindre om andra bitar. Man kan välja att tillbe vissa gudar men bry sig mindre om andra. Man kan inte konvertera till hinduismen eftersom är man människa är man också hindu enligt vad jag fick höra. Så det var bara för mig att gå till dom tempel jag ville och be och offra om jag ville. Jag var ju så att säga automatiskt hindu.

En god hindu ska vara vegetarian och inte äta kött , fisk eller ägg. Även det här tolkar många lite som dom vill. En man berättade för mig att den första tisdagen i varje månad ser gudarna åt ett annat håll så då kunde han äta kyckling och ändå vara en god hindu. En annan man berättade att han naturligtvis aldrig skulle äta ägg för det var inte tillåtet men om man "gömmer" äggen i en kaka så går det bra. Då ser ju inte gudarna att det är ägg i kakan.

Hare Krishna som är en reltivt ny rörelse (grundades på 60-talet om jag inte minns fel) med rötter inom hinduismen förbjuder också ätande av svamp och alla sorters lök. Svamp gör människan trög och då fungerar det inte lika bra att meditera och komma nära gud. Lök , i synnerhet vitlök , gör människan sugen på sexell aktivitet och det tar också tankarna bort från gud. Sex är inom Hare Krishna enbart tillåtet i fortplantningssyfte. Att "nöjesgöka" och skydda sig är alltså inte tillåtet. Jag kan inte så mycket om HareKrishan men jag har fått intrycket av att rörelsen är mest spridd i väst och inte så utbredd i Indien.

Jag brukar sällan drömma mardrömmar men en natt de indiska familjens hus skrek jag till i sömnen. Pinsamt nog lyckades jag väcka hela familjen som blev mycket engagerad i min mardröm. Jag hade troligen blivit attackerad av ett spöke. Jag fick höra berättelser om andra som blivit attackerade av spöken. En man hade suttit vid floden som rann förbi byn och rökt pipa. Ett spöke kom och ville smaka ett bloss , mannen sa nej och för detta blev han rejält slagen av det röksugna spöket.

För att jag nu inte skulle bli attackerad av fler spöken flyttades min säng. I sängen lag man också en bit stål och en amulett och sängen snurrades några varv. Ja, det fungerade uppenbarligen för jag sov hur bra som helst resten av tiden hos familjen.
Eftr det här märkte jag hur utbredd vidskepelse var i byn. Det fanns en utstött yngre kvinna som anågs vara en häxa. En del barn brändes med glödgat järn i pannan och fick två vertikala streck som ärr ovanför ögonbrynen. Något man såg hos en del personer , både yngre och äldre. En treårig dotter i min familj hade såna ärr. Hon hade fötts på en dålig dag och då behövde hon skyddas genom att man bräne henne i pannan efter förlossningen.
En liten pojke med ett långt och vackert hår hade långt hår för att hans pappa skullelåta det växa en viss tid och sen ta det till ett visst tempel och klippa av och offra håret där. Det var något avtal pappan hade gjort med en gud eftersom hans äktenskap varit barnlöst så länge. Efter avtalet föddes sonen , håret skulle lämnas helt orört i fem år och sen offras.

Jag skulle säkert kunna skriva ur mycket som helst om Indien och indiska kulturkrockar men det här har redan blivit långt nog. Jag återkommer säkert med både Indien och kulturkrockar i framtida inlägg.

sömnproblem

2007-01-18T17:22:00.000+01:00

Jag brukar inte skriva så mycket om mina barn här men tänkte göra ett undantag. Jag behöver ett lite råd. Hur får man en femåring att sova i en egen säng i ett eget rum? Hur får man henne att känna sig trygg med att sova själv? Hon är mörkrädd och ganska ängslig vid läggdags.
Alla försök vi har gjort verkar misslyckas. Ska man kanske bara ge upp och låta henne sova i min säng tills hon känner själv att hon är för stor?
Ni som läser här brukar alltid vara så hjälpsamma när jag frågar något. Jag känner att jag behöver alla råd jag kan få.

fru eller fröken?

2007-01-18T15:11:00.000+01:00

Tolken som bor i Paris skriver den intressanta bloggen Med barnen i Paris brukar ofta skriva om språkfrågor och tvåspåkighet. Nyligen blev det en intressant diskussion om att dua eller nia där. Jag verkar inte vara ensam om att tycka det kan vara förvirrande.

Jag pratar bara en rysligt dålig skol/turist-franska men upplever det enklare i Frankrike än i Spanien för där niar man i princip alla. Men det kanske är fördomar. Jag har ju aldrig bott , arbetat eller studerat i Frankrike. Då kanske jag hade upplevt niandet och duandet där som väldigt krångligt.
I filmen Amelie från Montmartre niar den 23åriga Amelie sin pojkvän Nino. Visserligen har dom nyss träffats men att två unga ,nyförälskade personer niar varandra känns ju en smula märkligt.

I Spanien verkar nianet och duandet inte följa några direkta regler utan det skiljer ganska mycket inom olika grupper och olika delar av landet. Jag har en känsla av att duandet är mycket mer utbrett i huvudstaden Madrid än i Andalusien i södra Spanien där jag pluggade spanska för ganska många år sen.
Ibland tycker jag det är svårt att veta och då brukar jag nia för det känns bättre att vara överdrivet artig än att kanske uppfattas som oartig. Fast det har hänt att personer inte har uppskattat att bli niade utan bestämt sagt åt mig att dua.

I spanskan , franskan , engelskan och en rad andra språk används ju titlarna Herr , Fru och Fröken frekvent.
När jag var ute med mina barn blev jag alltid kallad Señora (fru) men när jag var ute ensam blev jag ofta kallad Señorita (fröken). Är man osäker kan man ju använda Fröken som tilltal och blir man rättad kan man smickra och säga att, det kunde jag verkligen inte tro ,du som ser så ung ut eller något liknande. Jag har en känsla av att det används av en del spanjorer.

I en viss ålder tyker jag det är svårt att veta om man ska titulera en kvinna Fru (Señora/Madame/Mrs...) eller Fröken (Señorita/Mademoiselle/Miss...). Det är lite märkligt att mannen tilltalas på samma sätt oavsett ålder eller civilstånd medans kvinnan ska tilltalas annorlunda om hon är gift eller inte.

Jag har frågat flera spanjorer om en äldre ogift kvinna ska tilltalas. En del verkar lite osäkra men om jag har fattat rätt så är det korrekt att säga Fröken (Señorita) då. Ungefär som man i Sverige på pilsnerfilmernas tid tilltalade bygdens gamla skollärarinna som aldrig varit gift med Fröken Andersson.

Nu är inte skilsmässor lika vanliga i Spanien som i Sverige men det förekommer och blir vanligare. Hur tituleras en frånskild kvinna? Är hon Fru eller Fröken?

Det är faktiskt skönt att slippa fundera över niandet och duandet och Fru eller Fröken i Sverige. Man kan säga du till alla och använda förnamn utan att bli uppfattad som oartig.
Man kan ju förstås hoppas att spanjorer , fransoser och andra överger det här krångliga systemet men tyvärr finns det få tecken som tyder på att man kommer att göra det inom en snar framtid. Så det är väl bara att försöka lära sig.

beta?

2007-01-15T22:10:00.000+01:00

En liten fråga till er som har blogger och har uppdaterat till deras nya version. Är det något ni rekommenderar? Vilka är fördelarna med den nya versionen?

livet på landet

2007-01-15T15:23:00.000+01:00

Igår blåsten stormen Per (den heter tydligen så) över Sverige. Värst var de längs kusterna i södra och västra Sverige men även vi här uppe i Östra Svealand fick känna av stormen. Här på Ekerö där jag bor gick strömmen i drygt två timmar på kvällen och det ven ordentligt runt husknuten. Barnen tyckte det var lite otäckt och ville inte gå och lägga sig. Jag svor lite tyst för mig själv att jag var en idiot som bosatt mig på landet. Frivilligt till och med.

Innan jag flyttade hit hade jag aldrig bott på landet eller känt någon längtan efter att göra det. Det var en slump att hamnade här. Men då tänkte jag att det kunde vara mysigt och bra för barnen att växa upp på landet. Här där vi bor är det ju bara tre mil in till centrala Stockholm så det skulle ju gå lätt och snabbt att ta sig in till stan vid behov.

Då tänkte jag intepå att det skulle vara dyrt och ta lång tid att alltid behöva åka bil eller buss varje gång man ska göra eller köpa något. Eftersom trafiken i Stockholmstrakten kan stå i princip still vissa tider på dygnet kan resorna bli mycket tidskrävande. Det här gör att barnen får väldigt långa dagar på dagis och fritids. Jag har ju tyvärr ingen kompis eller släkting här som någon gång ibland kan hämta dom tidigare.
Jag känner att bensinen gräver ett ganska djupt hål i plånboken.

Kompisar och släktingar orkar sällan ta sig ut hit för att hälsa på utan man får ta sig till dom eller prata i telefonen. Lite isolerat känns det ibland. Att det är tyst och öde känns mer störande än fridfullt.

Jag trodde jag skulle vänja mig vid lantlivet men tyvärr verkar det inte så. Jag kan heller inte riktigt se varför det skulle vara så bra för barn att bo ödlsligt och långt ifrån "civilisationen". Barn som bor i stan har nära till sina kompisar och kan gå och cykla dit. Vi föräldrar slipper dessutom skjutsa överallt....

Kanske är det så att vissa trivs på landet och andra i stan och att det liksom inte går att göra något åt. Kanske kan vissa vänja sig vid att bo på ett ställe dom varit skeptiska till , andra har svårare för det eller kanske inte kan vänja sig alls. Jag har en kompis som tillfälligt flyttade ut till ett hus på landet i Dalarna , hon stortrivs och kan absolut inte tänka sig att bo i stan igen.

Det finns säkert en rad både för- och nackdelar med både stadsliv och lantliv. Själv har jag just nu svårt att komma på några fördelar med att bo på landet. När jag har flyttat härifrån så tror jag inte att jag kommer att bo på landet igen men gärna tillbringa några sommarveckor där.
I morgon ska jag faktiskt in till Stockholm och njuta stadsliv en stund och på fredag ska jag till Uppsala. Så helt isolerad ute i skogen är jag inte men för isolerad i min smak.

Slänger in en sån här uttjatad omröstning igen men jag vill ha kommentarer också , massor av kommentarer!

snabbmat forts.

2007-01-14T16:11:00.000+01:00

Jag fortsätter lite på temat snabbmat. Av rätterna jag har listat här föredrar jag personligen sushi eller en god pizza. Men då och då känner jag sug efter en god burgare eller en falafel.

Gatuköket Jonsborg på Avenyn i Göteborg lanserade för några år sen en enorm korv. Det var en hel stekt falukorv i en baguette med senap , ketchup och gurkmajonäs. Vet inte om dom fortfarande säljer den. Tror inte det blev någon storsäljare. Själv blir jag smått äcklad bara att läsa om den.
Annars har Jonsborg många och goda vegetariska alternativ.
Fast är man i Göteborg och ska äta vegetarisk snabbmat har Ali Baba vid Backaplan på Hisingen stans bästa falafel.

snabbmat

2007-01-14T15:12:00.000+01:00

Jag läser ett test i Aftonbladet av McDonalds nya vegburgare. Vegetarianerna som testar den ger den sämre betyg än Burger Kings och Max vegburgare.
Själv har jag inte ätit på McDonalds på evigheter så jag har inte provat deras vegburgare. Burger King åt jag på för ett par år sen och Max vegburgare provade jag i somras. Max har för övrigt goda chilicheese.

Jag är väl inget större fan av hamburgerställen och jag försöker äta hyfsat nyttigt men då och då hamnar man ju där. Har man bråttom och är hungrig finns dom ju nästan överallt och det går snabbt att få och äta maten. Det gräver heller inga djupare hål i plånboken att äta på såna ställen. Av någon anledning brukar sug efter sån mat infinna sig efter en lång och blöt festnatt. Så brukar alla barn tjata om att gå på McDonalds då och då så vi föräldrar till slut ger med oss och går dit med dom. Personligen tycker jag att pizza , falafel och sushi är både roligare och godare snabbmat än vegetariska burgare.

På bilderna tycker jag att Burger Kings vegburgare ser aptitligast ut och Max ser tråkigast ut.

Burger King

Max

McDonalds

Det är ju bra att det finns vegetariska burgare och fiskburgare för dom som inte kan eller vill äta kött. Fast jag tror inte att vegburgarna är några storsäljare på hamburgerställerna. Min fråga om vilket ställe som är bäst handlar inte om vegburgare utan på vilket ställe man helst äter när suget efter snabbmat sätter in. Vilken typ av burgare var och en föredrar är alltså inte med i frågan. Med annat menar jag annat hamburgerställe som jag glömt att ta med och inte en pizzeria eller liknande.

se och göra i Madrid

2007-01-12T16:13:00.000+01:00

En tjej som ska till Madrid i vår frågade mig vad man ska se , göra och hänga där. Det finns hur mycket som helst att se och göra i Madrid så det beror ju lite på smak och intresse. Jag ska skriva ner några tips och ni som läser och känner till Madrid får gärna komma med flera. Om jag kan ger jag gärna tips om Madrid , så det är bara att fråga.

Björnen vid Puerta del Sol

På det vackra torget Plaza Mayor ett stenkast från Puerta del Sol (där flera metro-linjer stannar) ligger en stor turistbyrå där man kan få mycket tips och gratiskartor över stan. Turistbyråns gratiskartor är precis lika bra som dom man köpe för 5-10 € i tidningskiosker. Från Puerta del Sol utgår gudiebussar som tar en runt i staden och ger guidning på olika språk. Det finns två olika turer och köper man en biljett gäller den för obergränsat åkande på båda turerna hela dagen. Kan vara ett bra sätt att få en överblick över stan och lära sig lite om den.

Puerta del Sol

Plaza Mayor och kvarteren runt omkring är väldigt vackra men packade av turister och restauranger och barer tar ofta rejäla överpriser. Fast visst är det mysigt att sitta på uteserveringarna på torget. Ett tips är att gå till det närbelägna torget Plaza de Santa Ana. Hit hitta inte riktigt lika många turister så det är mer lokal prägel och humanare priser på mat och dryck. På dom smala gatorna mellan kring Puerta del Sol och Plaza Mayor finns ett relativt stort utbud av restauranger från hela världen tex. japanskt , indiskt , italienskt , schweiziskt, kubanskt ,kinesiskt, irlänskt , turkiskt och mycket annat . Alla är långt ifrån dyra. Så gott som alla har menyer med priser uppsatta på utsidan så man kan kolla vad dom har och vad det kostar innan man bestämmer sig.

Plaza Mayor

El Corte Ingles som är en stor varuhuskedja som finns runt hela Spanien har ett stort varuhus vid Puerta del Sol. Inte något speciellt. Ganska dyrt. En hel del märkeskläder. En trappa ner utanför mataffären finns en stor och fin delikatessbutik för den som vill köpa med sig spanska deliktesser hem. På gågatan i närheten finns en del andra stora varuhus som bland annat FNAC som har billiga böcker och dvdfilmer. Även HM , Zara , Mango och andra välkända klädkedjor ligger i närheten.

El Corte Ingles med julskyltning

Vill man hitta lite roligare och mer udda affärer är stadsdelen Chueca ett bra ställe att leta. Chueca är också känt som Madrids gayområde. Här finns också många mysiga tapasbarer. Äta tapas ska man absolut inte missa när man är i Madrid. Här är en länk till ett inlägg jag skrev om tapas och namn på dom vanligaste tapasrätterna. Tapasrätterna ligger ofta framme bakom bardisken så man kan titta och peka på det man tycker ser gott ut. Perfekt om man inte kan spanska. Beställ in flera och dela på. Vill man haen större portion beställer man en raciones.
Vill man äta en rejäl måltid så är menu del dia bra och prisvärt. Brukar finnas på dom flesta spanska resturanger och serveras oftast mellan vissa tider. Man kombinerar ihop sin mltid genom att välja mellan eller antal förrätter , huvudrätter och efterrätter. Bröd och nästan hur myckt vin eller annan dryck man vill ingår alltid. Kostar mellan 6-20 € beroende på ställe. Billigare bortanför dom stora turistområdena.

bar

Stadsdelarna Chueca och Malansaña har en del hippa klubbar och kul barer för den som vill gå ut och festa. Något man bör göra i Madrid för här finns ett av Europas bästa nöjesliv. Klubbar och discon kan ha öppet till långt in på förmiddagen och riktigt mycket folk blir det inte förrän efter midnatt. Själv har jag dock väldig lite erfarenhet av Madrids berömda uteliv. Jag var väldigt sällan ute när jag bodde där utan det blev mer tapas med familjen

Vill man handla riktigt dyra märkeskläder och gå på dyra ställen där dom rika samlas ska man bege sig till stadsdelen Salamanca.

Är man i Madrid en söndag ska man absolut inte missa den stora loppmarknaden El Rastro. Här finns hr mycket som helst att köpa och kul och trångt folkliv och många små trevliga restauranger och barer om man blir hungrig , törstig och vill vila fötterna. Här är också gott om ficktjuvar så håll noga koll på dina värdesaker. Livligast på förmiddagen. På eftermiddagen när marknaden stänger dyker försäljare med märkeskopor av väskor och solglasögon , parfymer och dvd och cd kopior. Ta metron till La Latina.

Är man riktigt shoppinggalen och vill bege sig till ställen dit få turister hittar kan man ta metro nummer 9 norrut till Barrio de Pilar. Här ligger Centro Comercial la Vaguada som är Madrids största shoppingcenter med cirka 350 affärer. Fast jag tycker personligen att Centro Comercial Plaza Norte 2 som ligger norr om stan är trevligare. Hit kommer man med buss 156 från Plaza Castilla. Här i närheten ligger också ett av Madrids två IKEAvaruhus.

Att åka buss och tunnelbana i Madrid är både enkelt och billigt. Taxi är billigare än i Sverige och lätt att få tag på. Åker man dom officiella grön-vita taxibilarna kör föraren efter taxameter och man blir inte lurad.

gata i centrala Madrid

I Madrid finns några av världens finaste konstmuseum. Prado som ligger på Paseo de Prado när tågstationen Atocha är ett måste precis som Centro del Arte de Reina Sofia alldeles vid Atocha. Prados samlingar innehåller äldre kända konstnärer som Velazquez , Murillo , El Greco med fler. På Centro del Arte de Reina Sofia kan man se nyare verk av kostnärer som Picasso och Dali. Snett emot Museo del Prado.
Thyssem är Madrids trdje stora konstmuseum. Det är en privatsamling som innehåller många kända konstverk från hela världen och det ligger vid museo del Prado. Fortsätter man Paseo del Prado lite längre upp kommer man till Plaza Cibeles där den berömda Cibelesstatyn som blivit en symbol för Madrid står. Metrostationen här heter Banco de España.
Jag har också hört att kungliga slottet Palacio Real vid Plaza Oriente ska vara fint och värt ett besök men jag har själv bara sett det från utsidan.

Cibeles

Är man intresserad av fotboll kan man gå och se Real Madrid spela på Santiago Bernabeu stadion i norra delen av stan. Metrostationen har samma namn som stadion. Kan man inte gå på en match så finns det möjliget att besök arenan , gå guidade visningar och se en utställning om klubben på dagtid.

Santiago Bernabeu

I det stora grönområdet Casa del Campo straxt väster om centrum finns ett fint zoo och ett stort tivoli.
Blir man trött på staden och vill se lite grönt är den stora Retiro parken en perfekt plats att söka sig till. Den är mysig att promenera runt i och ha picnic i men man kan inte räkna med att vara ensam.

Madrid kanske inte är en stad där det finns så mycket man MÅSTE se och göra utan mer en stad där man promenerar runt , njuter av atmosfären och folklivet , äter tapas och sitter på barer och caféer.

Är man i Madrid flera dagar tycker jag man kan använda åtmnstone en dag till en utflykt utanför stan. Min favorit är den gamla staden Toledo 7 mil söder om Madrid. Hit går bussar och tåg nästan hela tiden och resan tar en timme.Andra trevliga utflyktsmål är Aranjuez 4 mil öder om staden och det gamla klosterslottet El Escorial några mil nordväst om staden. Båda nås lätt med lokaltåg RENFE från tågstationen Atocha

Toledo

samling

2007-01-12T15:52:00.000+01:00

Idag var jag också med dottern på inskolningen på dagis. När det var dags för samling satt två killar och lekte några meter från samlingen. Precis som tidigare dagar pratade barnen i munnen på varandra och med varandra under samlingen. Pojkarna som lekte en bit ifrån samlingen lekte inte särskilt tyst.

Till slut kände jag mig tvungen att fråga en i personlen varför dom fick sitta och leka när dom andra hade samling. Då fick jag veta att dom hade valt att inte vara med. Jag har ju redan skrivit ett långt och gnälligt inlägg och disciplinen på svenska dagis/skolor så jag ska inte tjata för mycket om det. Men vaddå välja att inte vara med? Det borde väl vara ett krav att sitta still och lyssna tio minuter. Bland annat tog personalen upp regler på förskolan under samlingen. Ska man kunna välja att leka istället för att lyssna på det? Ingen femåring mår inte dåligt av vissa krav och ingen femåring behöver välja allt själv.

För flera år sen hörde jag en pappa klaga på att hans son och sonens klasskompisar på lågstadiet fick välja mellan att räkna i matteboken eller läsa serietidningar i myshörnan. Skulle detta vara sant låter det helt absurt.

Nu ska jag sluta gnälla på skola och dagis som har många bra sidor också. Jag har fått en rolig fråga om vad man ska se och göra i Madrid så mitt nästa inlägg blir ett svar på det. Skriva om Madrid och Spanien är altid kul. Förhoppnngsvis får jag ihop ett inlgg idag eller ikväll.

dagis

2007-01-11T12:20:00.000+01:00

Min dotter har äntligen börjat på dagis den här veckan. Hon har verkligen längtat.Hon är fem år ska fylla sex i sommar och liksom hon är alla barnen på hennes avdelning födda -01.
Jag har varit med på inskolningen. Ganska skönt att se var hon ska gå , lära känna barn och personal och se vad dom gör på dagarna.

På det spanska dagiset där hon gick hade man ingen inskolning. Jag blev alldeles förskräckt när jag första dagen lämnade henne och läraren sa hejdå du kan hämta henne klockan fyra och stängde dörren till klassrummet. På dagiset i Madrid hade hon och alla andra barn samma tider varje dag 9-16. Det gick inte att hämta eller lämna tidigare om man inte sagt till innan och helst givit en orsak till det.

Både jag och dottern har bara bra saker att säga om det spanska dagiset. Personalen var jättebra och dom gjorde mycket roliga saker samtidigt som det kanske var lite mer skola än ett svenskt dagis. Hon lärde sig läsa och skriva lite och dom läste mycket om kultur och gick på teatrar , konstmuseum , poesiuppäsningar och sånt.
Det man kallar dagis (guarderia) i Spanien är egentligen avdelningar för väldigt små barn. Min dotter gick egentligen i skolan fast det inte var obligatorisk skola utan kallades escuela infantil. Den obligatoriska skolan börjar spanska barn i när dom är sex år.

Jag har inte varit så mycket på svenska dagis sen jag själv jobbade på ett för 13 år sen. Så jag har inte så mycket att jämföra med och jag antar att det finns stora variationer mellan olika dagis. Men jag reagerar verkligen på vilken dålig disciplin det är. Är man fem och snart ska fylla sex år bör man klara att sitta tyst och lyssna på dom vuxna vid en kort samling. Barnen pratade med varandra , sprang omkring och avbröt fröken när hon pratade. Personalen sa inte till heller utan verkade acceptera att barnen under samlingen pratade med varandra.

Jag vet inte om jag blivit för van vid spansk skola eller bara blvit allmänt gammal och gnällig. Jag förordar ingen militär kadaverdisciplin på dagis eller i skolan men en liten stund ska man klara av att sitta tyst och stilla och lyssna när man snart är sex år tycker jag. Blir dom inte tillsagda nu så kanske dom kommer att fortsätta prata med varandra och springa runt även i skolan sen.
I hennes spanska skola satt barnen tysta och stilla och lyssnade på läraren och gjorde vissa uppgifter tyst och stilla och då handlade det om längre stunder än den svenska dagissamlingen.

Det här är ingen kritik mot dotterns dagis. Tvärtom så tyckte jag det verkade bra och personal och barn var mycket trevliga. Dottern stortrivs och vill inte gå hem. Jag blev bara lite paff att det var så mycket stökigare än det spanska dagiset och funderade om det brukar vara så här på svenska dagis och skolor.

sanningens stund

2007-01-09T14:32:00.000+01:00

1. Jag har tävlat mot Malin Bayard i hästhoppning
Falskt.Jag red mycket i åldern 8-12 och tyckte då att hästar var det bästa som fanns. Visst hände det att jag hoppade med hästarna men jag har aldrig tävlat. Jag har heller aldrig träffat Malin Bayard. Idag är mitt hästintresse mycket svalt. Jag ser några när jag tittar ut från fönstret hemma och det räcker bra.

2. Jag har fått en puss av en rosa delfin
Sant. När jag besökte Singapore för några år sen gjorde jag en dagsutflykt till Sentosa Island som ligger straxt utanför stan. Här finns mängder av aktiviteter att ägna sig åt bland annat ett av dom finaste akvarium jag har besökt. Här finns också en "dolphin lagoon" (som man kan läsa om i länken ovan) där man har delfinshower med rosa delfiner. Några i publiken fick komma fram , svara på fåninga frågor , klappa på och bli pussade av delfinerna.Jag var en av dom utvalda. Det var jättemysigt. Förutom i vattnen utanför Singapore finns rosa delfiner även i Amazonfoden.

3. Jag har suttit i Olof Palmes knä
Sant. När jag föddes jobbade min mamma som sekreterare i riksdagen. Då tog seketerare diktamen och skrev ut det på maskin. Mamma jobbade åt Olof Palme som brukade ligga i en soffa och tala om vad hon skulle skriva ner. Hon anteckande med stenografi och skrev sen rent på skrivmaskin. Alltså träffade jag Palme flera gånger under mina första år. Han brukade leka lite med mig och jag har flera gånger suttit i hans knä. Fast jag var så liten då att jag inte minns det här.

4. Jag har läst hela telefonkatalogen dvs. namndelen (Uppsaladelen) från början till slut minst fem gånger. Sant. Ja , jag vet att det låter kufiskt men dom som känner mig skulle nog inte kalla mig kuf. Jag och en kompis hade det som en grej i tonåren. Jag läste en eller ett par sidor då och då och lyckades ta mig igenom alla namnen i Uppsala delen lagom tills det kom en ny katalog att börja läsa. Jag satt väl inte och läste mer än tio minuter åt gången och jag läste inte dagligen. Det är faktiskt mycket roligare än det låter. Förvånansvärt många har roliga titlar och roliga namn. Titlar som till exempel jourhavande älskare , hövding , ölälskare, tusenkonstnär. Jag minns också en fotograf som bodde på Blixtgatan , en person som hette Göte Borg och många andra. Fast nu är det över 15 år sen jag ägnade mig åt den här "hobbyn"

5. Jag har en gång sprayat tårgas i ögonen på en man som försökte överfalla mig Tyvärr Sant. För ganska många år sen bodde jag i Göteborg. En kväll hade jag varit ute och festat med några kompisar. Jag sa hejdå till dom och tog spårvagnen hem. Samtidigt som jag klev av spårvagnen klev också en idiot av. Han skulle gå åt samma håll som mig och började prata. Först verkade han bara vänlig men sen började han tjata om att jag skulle följa med honom hem. När jag flera gånger avböjde tog han plötsligt tag i mig , höll fast mig och tog upp handen innanför min kjol och försökte dra av mig min trosa. Vid den här tiden hade jag tårgas i väskan när jag var ute sent. Tårgas som en kompis olagligt köpt i Tyskland. Jag tvekad inte att spraya honom i ögonen och sen springa sista biten hem. Tydligen gjorde det väldigt ont.

Av dom tio som gissade lyckades tre gissa rätt. Stora Morran , Becka och Cliff Hanger ett halvt poäng också till 70-tals Per som gissade rätt men garderade sig med ett ytterligare alternativ. Grattis till er!
Jag förstår inte varför flera hade svårt att tro på det där med läsning av telefonkatalogen.
Två stycken ifrågasatte också rosa delfiners existens. Som ni ser på bilden finns dom och jag kan garantera att dom är mysiga att ha närkontakt med.

en ska bort

2007-01-08T21:36:00.000+01:00

Ja den här utmaningen har cirkulerat på diverse bloggar. Till och med på den här bloggen men då var jag för lat för att skriva själv utan lät Niklas (fd. Hans Ångest) agera gästbloggare.
Det var inte lätt att komma på men nu har jag satt ihop en egen lista. Fyra saker är sant och en är falsk. Så kom med förslag vilken som ska bort och varför.

1. Jag har tävlat mot Malin Bayard i hästhoppning

2. Jag har fått en puss av en rosa delfin

3. Jag har suttit i Olof Palmes knä

4. Jag har läst hela telefonkatalogen dvs. namndelen (Uppsaladelen) från början till slut minst fem gånger

5. Jag har en gång sprayat tårgas i ögonen på en man som försökte överfalla mig

Gissa på nu! Till sist kan jag glädjande konstatera att bloggens besökssiffror idag passerade 90000 besökare sen jag installera räknaren 1 maj 2005. Inte unika besökare men ändå jättekul. Tack alla ni som läser och kommenterar!
Gissa nu på det här så ska jag avslöja svaret när tillräckligt många har gissat.

bloggenkät

2007-01-08T17:13:00.000+01:00

Den här bloggenkäten har cirkulerat på en mängd bloggar och både Anna i Malga och Pumans dotter har bett mig svara på den så jag kommer väl inte undan. Håll till godo.

1. Hur länge har du bloggat? Sedan december 2005.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga? Hade ingen särskild bild av bloggare. Läste inga men via sidan Hockeyfrossa ramlade jag in på bloggen Bloggfrossa . Några månader innan jag flyttade till Madrid läste jag om familjen Depardieu som flyttat från Sverige till Frankrike och bloggade om livet i ett annat land. För övrigt rekommenderar jag alla att gå in på länken hockeyfrossa och kika på alla vansinniga hockefrillor.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i? Bloggfrossa som jag nämnde ovan. Så började jag tidigt läsa Cliff hanger som då hette El Mango och Virvla

4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du så här i efterhand läser dem? Helt OK.

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare? Jag läser ett 20-tal regelbundet plus kanske dubbelt så många då och då. Fast i perioder är jag dålig på att läsa bloggar. Sen läser jag i fatt på favoriterna.

6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?. Jag läser gärna resebloggar eller bloggar skrivna av personer som bor utomlands. Här är favoriterna Nadia , Mandimoon , Anna i Malga och Pumans dotter Svårt att svara på hur många procent jag läser det ena eller det andra. En blogg som jag gillar som kanske skulle kunna kallas dagboksblogg är Barajagjohanna

7.Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om. Jag vet inte riktigt om jag kan svara på det för jag är osäker på hur mycket man lär känna folk genom att blogga. Tänkte på några men blir sen osäker. Kanske Bloggfrossa och Cliff hanger som jag länkat till ovan. Men jag tror inte vi är så olika att vi inte skulle kunna ha väldigt kul om vi sågs "In real life"

8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om. Också svårt att svara på men kanske resebloggarna jag länkade till Nejma och säkert många fler

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar? Dom har väl ingen direkt åsikt. Jag har inte fått höra varken negativa eller positiva saker. Tror det är ganska få som känner mig som läser bloggen.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg? Ja, det tror jag att de gör. Fast jag har aldrig frågat.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden? Jag har funderat rätt mycket på det. Tycker att jag ibland har skrivt lite väl privata saker när jag har varit på dåligt humör eller ledsen eller arg när jag har bloggat. Har alltid varit noga med att inte nämna personer vid namn utan skriver sonen , dottern , en kompis, min bror och liknade istället. Jag försöker också låta bli att skriva för mycket om personer i min närhet. Har ibland tänkt skriva mer om hur det är att ha en autistisk son för jag tycker många har dålig koll på handikappades situation. Fast det blir aldrig något för jag känner att jag kanske utlämnar min son för mycket.

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför. Egentligen skriver jag vad som faller mig in men visst saker som är för privata eller inte intresserar mig skriver jag aldrig om. Skulle väl aldrig skriva om mitt sexliv , kändiskvaller , matematiska formler och en massa annat. Jag har en tanke att min blogg ska vara ganska lättsam och inte ta upp alltför kontroversiella saker, jag skriver inte om t.ex religion och politik (fast det har jag nog gjort ändå..)

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du? Tror inte jag bloggar för att få bekräftelse överhuvudtaget.Började skriva när jag flyttade till Madrid för drygt ett år sen för att familj och vänner i Sverige skulle kunna läsa om "Mitt liv i utlandet". Hade inte en tanke på att personer som inte kände mig skulle läsa eller kommentera. Blev glatt överraskad och tycker att jag har fått flera bloggkompisar

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg? Ja. Fast det finns naturligtvis bloggare som skriver så lite om sig själva att man inte lär känna personen

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad? Har träffat en via bloggen IRL Mandimoon och hon var precis lika mysig och lätt att umgås med som jag trodde. Skulle gärna dricka några tinto de verano på en uteservering i Madrid med henne igen. Det finns också några jag har haft mejlkontakt med och som jag gärna skulle träffa IRL i framtiden. Tre av dom jag länkar till i bloggen är personer jag kände innan dom och jag började blogga

16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga? Ja, om man är väldigt känslig och lämnar ut sig för mycket.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta? Nej. Visst har jag fått en och annan mindre trevlig kommentar men på det stora hela har jag varit väldigt förskonad från elaka och sårande påhopp

18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar? Ja. Har bloggat när jag kanske varit för ledsen eller arg för att göra det egentligen... Får väl försvara mig med att jag oftast är glad men sista året har varit riktigt struligt och fullt av motgångar.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig? Vissa perioder har jag bloggat så flitigt att bloggen tagit väl mycket tid. Andra perioder har jag varit helt tom på bloggidéer och haft lite dåligt samvete för att jag inte skrivit något på en vecka

20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då? Det vet jag inte. Kände länge att jag höll på att tröttna men nu känns det som suget att blogga är på väg tillbaka

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra? Jag kopierar Pumans dotters svar här Ja, det tror jag. Bloggarna är så många och ökar hela tiden. Lite intressant är t.ex. att när det smäller i Bangkok då länkar Aftonbladet till två bloggar som skrivs på plats i Thailand.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig? En rolig hobby som gett mig en massa "bloggkompisar" (jag har varit usel på att svara på mail på sista tiden , förlåt.. ska bättra mig) Periodvis kände jag mig ganska ensam i Madrid och då blev bloggandet och bloggläsandet ett sätt att umgås över nätet. Periodvis hade jag det också ganska långtråkigt i Madrid och då blev bloggandet ett sätt att slå ihjäl sysslolösheten.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig? Jag har fått läsa om en massa spännande saker andra bloggare varit med om och varit med i diskussioner kring roliga och intressanta funderingar.

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten: Dom flesta har väl redan svarat men den som känner sig manad får gärna göra det.

Gästbloggare: Niklas (Fd Hans Ångest) Rätt svar!

2007-01-08T00:08:00.000+01:00

Hej, och tack för gissningarna!

Jag har:

1. - agerat på Dramaten, stora scenen.
Ja det stämmer. Visserligen som statist, men jag fick sjunga samt hade en replik.

2. - har olagligen, mitt i natten, vandrat tvärs igenom en välbevakad svensk flygvapenbas.
Alternativ två är också sant...

3. - varit vegetarian i tio år.
Tragiskt men sant! Från det att jag var 11 till jag var 21 (tack Anna för nyårshälsning samt för att du inte avslöjade min mörka hemlighet).

4. - aldrig tyckt om Quorn.
Falskt. Jag anser att det är en styggelse att ogilla mat över huvud taget.

5. - varit medvetslös i tio minuter.
Stämmer också! Blev påkörd av en bil när jag var 15. Men om jag inte blivit påkörd hade jag nog tappat medvetandet ändå, med tanke på mitt undermåliga kostintag vid denna tidpunkt... se punkt tre ;)

Sant eller falskt?

2007-01-07T17:46:00.000+01:00

Hej!

Jag har av Therese fått den stora äran att få gästblogga! De av er som läser Thereses utmärkta blogg känner mig som Niklas (Fd Hans Ångest).

Neden följer fem påståenden, varav ett är falskt - gissa vilket!

Jag har:

1. - agerat på Dramaten, stora scenen.

2. - har olagligen, mitt i natten, vandrat tvärs igenom en välbevakad svensk flygvapenbas.

3. - varit vegetarian i tio år.

4. - aldrig tyckt om Quorn.

5. - varit medvetslös i tio minuter.

Gott nytt år

2006-12-31T21:09:00.000+01:00

Gott nytt år och tack till alla ni som läser här. Hoppas ni alla får ett jättebra 2007. Jag skippar nyårslöften i år tror jag. Vet inte vad jag ska lova. Ska jag komma till personliga önskningar så hoppas jag min "down-period" snart är över. Orkar inte vara ständigt stressad , orolig och ledsen över så många saker hela tiden. Känns som om jag ska gå sönder. Det måste bara bli bra annars vet jag inte hur jag ska orka.

byta inriktning?

2006-12-30T23:49:00.000+01:00

Jag kanske borde byta inriktning helt på bloggen. Det är ju så fruktansvärt svårt att blogga från Sverige och jag har inte riktigt den där lusten heller. Fast jag vill ju inte sluta blogga helt heller för jag tycker det är kul att skriva , bli läst och få kommentarer.
Fast det känns som jag har så svårt att komma på nya saker och bara tjatar om samma saker hela tiden. Jag skulle behöva nya idéer eller kanske en helt ny inriktning på bloggen.

Grattis på 1 års dagen

2006-12-28T22:11:00.000+01:00

Idag fyller bloggen ett år. Det här var det första inlägget jag skrev.

Då trodde jag att jag skulle bo i Madrid i flera år. Den spanska huvudstaden kändes som en ny och spännande plats och jag var säker på att jag och familjen skulle trivas.

Tyvärr blev det inte riktigt så. Visst tycker jag om Madrid. Jag tycker väldigt mycket om Madrid och Spanien och saknar det ofta. Men att vara hemma ensam , inte ha något att göra och inte känna någon när mannen jobbade och barnen var i skolan och på dagis var inte så lyckat.
Även mina barn hade svårt att anpassa sig trots bra skolor och kompisar. Speciellt svårt var det för min son som är autistisk.

Trots att jag pratar spanska kändes det svårt att hitta jobb för mig och Madrid är inte någon billig stad där man lever gott på en lön.

Av olika anledningar blev det som var jobbigt ännu jobbigare och jag bestämde mig för att flytta tillbaka till Sverige med barnen.
Fast det var inte någon schlager att komma tillbaka heller. Det jobbigaste har varit min extremt dåliga ekonomi och att jag inte har kunnat söka jobb för min dotter har inte fått någon dagisplats.

Jag har pluggat massor av saker på universitetet men inte läst något program utan bara kurser. Har läst ganska mycket ekonomi och hade tänkt att jag kanske kunde arbeta med det. Men egentligen har det kanske inte varit vad jag helst vill och det känns som om man borde ha läst ett ekonomprogram och tagit ut en civilekonomexamen för att få något ekonomjobb.
Så jag har bestämt mig för att göra något av mina kurser och gå en påbyggnadskurs som leder till att man blir behörig lärare. Visst känns det lite trögt att börja plugga igen men samtidigt är det nog bra på sikt och lätt att få jobb och att hålla på med ämnen som intresserar mig.
Jag ringde och kollade vad jag skulle behöva läsa och är nu antagen till Uppsala universitet eftersom det fanns platser kvar. Tanken är väl att pendla från Ekerö utanför Stockholm under vårterminen och sen hitta någonstans att bo i Uppsala till nästa termin.

Jag och barnen behöver nog bo själva och även om det är trevligt med sällskap kanske det inte är så bra att just nu dela hus med någon. I Uppsala bor också mina föräldrar så dom kanske kan hjälpa mig med barnvakt och hämta barnen ibland. I vår kommer mina barn att få förskräckligt långa dagar på dagis och fritids. Känns inte bra och när deras pappa är i Madrid vore det skönt att ha någon i närheten som kanske kunde passa barnen en timme eller två ibland.
Jag ska försöka jobba lite extra när jag pluggar också. Så jag kommer verkligen att behöva hjälp med barnen. Nu känns det ibland väldigt tungt att alltid vara ensam med dom även om jag absolut aldrig skulle vilja vara utan dom.

Så nu hoppas jag hitta någonstans att bo i Uppsala. Ser lite knepigt ut men jag får väl leta så mycket det går.

snapphanar

2006-12-25T22:05:00.000+01:00

Jag sitter hemma hos mina föräldrar. Vi har nyligen ätit en massa onyttigt julgodis , druckit glögg och tittat på SVTs stora julsatsning om snapphanar.
Dom flesta vet säkert att Skåne blev svenskt efter freden i Roskilde 1658 och att skåningarna själva inte var så positivt inställda till att bli svenskar.

Den försvenskning av Skåne som genomfördes sägs sakna motstycke i europeisk historia. Försvenskningen var både grym och våldsam men så här i efterhand kan man säga att den också var effektiv. Otroligt hemsk och våldsam naturligtvis men effektiv på det sättet att man faktiskt på relativt få generationer fick skåningarna att känna sig svenska.

Snapphanarna var som dom flesta också vet oftast bönder i gränstrakten mellan Skåne och Småland som gjorde uppror mot att Skåne skulle bli svenskt och mot dom grymma metoder som användes vid försvenskningen av landskapet. Mest omtalade och aktiva lär snapphanarna ha varit under det så kallade skånska kriget 1675-1679.

Jag har både vänner och släktingar på flera platser i Skåne och besöker då och då landskapet. Då och då stöter man faktiskt på skåningar som är riktigt hängivna sitt landskap. För några år sen var jag på en stor fest där jag började prata med två ganska onyktra killar som nästan började ställa mig till svars för svenskarnas grymheter och svek efter freden i Roskilde. Den ena hade förresten Skånes landskapsvapen tatuerat på axeln.

En skånsk kompisar har också berättat att ett visst datum varje sommar samlas ett gäng skåningar på en viss plats på gränsen mellan Skåne och Småland. Där försöker dom att med järnspett bryta loss Skåne från Sverige. På andra sidan gränsen samlas ett gäng smålänningar och hjälper till med att bryta loss Skåne.
Var och när det här äger rum vet jag tyvärr inte. Kanske någon som läser vet.
Jag vill gärna att Skåne tillhör Sverige men det skulle vara kul att åka dit och titta när dom försöker "spetta" loss det.

Update: Tack Per Westberg som tipsade om Gräv bort Skåne , världens största grävcommunity som ibland försöker "spetta loss" Skåne från Sverige. Per Westberg skriver också bra om tv-serien Snapphanar. Gå gärna in och läs

God jul

2006-12-24T14:11:00.000+01:00

God jul och tack till alla ni som läser. Jag blev jätteglad när jag öppnade bloggen idag och hittade flera god jul hälsningar. Sånt värmer.
Bloggen fyller ett år om några dagar. Det har varit ett omtumlande år. Det började med att jag trodde jag skulle bo i Madrid i flera år men slutade med att jag hamnade hemma i Sverige igen. Det känns kul även om jag och barnen saknar Spanien ibland. Fast Spanien finns ju kvar.

Även om det känns bra på alla sätt att bo i Sverige igen är det lite jobbigt med jobb och har varit jobbigt att vänta på att dottern ska få dagisplats. Jag har börjat fundera på att plugga några terminer till för att få en annan examen istället. Kanske inte vad jag helst vill men jag är egentligen inte så intresserad av att jobba med ekonomi heller. Ska söka vidare på jobbfronten , eftersom jag inte har någon a-kassa tar jag vad som helst så fort dottern börjar dagis.

Tyvärr har ett nytt problem dykt upp. Jag behöver någonstans att bo igen. Egentligen helst så fort som möjligt men förhoppningsvis ska jag kunna bo kvar där jag bor nu till i sommar. Det är naturligtvis tråkigt och jobbigt för mina barn att behöva byta skola och dagis varje termin så jag vill hitta någonstans där jag kan bo länge. Jag vill inte flytta igen efter några månader.
Hade jag vetat att jag inte kunde bo där jag bor så länge hade jag kanske väntat med att flytta från Madrid. Just för att mina barn inte ska behöva byta dagis och skola för mycket. Det är riktigt jobbigt för dom.
Så jag efterlyser tips på bostad i stockholm-uppsala-området. Alla tips är välkomna. Jag letar lika desperat efter bostad som efter jobb nu. Jag har pratat med släkt och vänner om att jag och barnen behöver någonstans att bo. Tänkte prova att efterlysa bostad och bostadstips på bloggen också. Så om någon hör något eller har något tips hör dom förhoppningsvis av sig till mig.

Jag har inte blivit vräkt men dom jag bor med ogillar mina barn. Jag får dagligen höra att min femåriga dotter är jobbig , en energitjuv, pratar för mycket o.s.v. När jag och barnen ska åka någonstans får vi höra att vi gärna får hålla oss borta länge och så. Min dotter får för mycket skit för att jag ska tycka det känns bra.
Det känns jättejobbigt efter bara två månader. Det här var heller inget jag hade räknat med eftersom jag känner dom jag hyra av sen flera år och dom själva har ett barn.
Jag har nästan alltid bott med andra , jag har delat lägenhet med pojkvänner och kompisar , bott i kollektiv och studentkorridor och det här är första gången det inte fungerar. Väldigt tråkigt.
Vi ska väl prata lite efter julhelgen och se hur vi kan få det att fungera tills jag ska flytta.

Det här är mitt 600de inlägg. Förhoppningsvis blir det lika många till. Stort tack till alla som läser och kommenterar. Som sagt kom gärna med tips på hur jag ska hitta någonstans att bo.

Till sist en riktigt god jul till alla som läser. Hoppas ni får lugnt , skönt och mysigt och mycket julgodis.

Världens modernaste land

2006-12-19T22:34:00.000+01:00

Dom som har läst min blogg ett tag vet att jag ganska ofta och regelbundet har skrivit om svenskar , hur dom är och varför, och om svensk mentalitet och vad som är typiskt svenskt.

Nu funderar Fredrik Lindström kring såna här fenomen i TVprogrammet Världens modernaste land som sänds i SVT2 på onsdagar kl 20. Det går även att se på webben via länken ovan. Mycket roligt och underhållande. Kan verkligen rekommenderas.

Fredri Lindström som tidigare bland annat har busringt i radioprogrammet Hassan och gjort TVprogram om svenska dialekter är som vanligt vanligt en lysande programledare. Kunnig och underhållande.

tortilla

2006-12-19T21:25:00.000+01:00

I morgon kommer barnens pappa från Madrid. Han har med en del spanska saker som vi har saknat. Goda spanska oliver , spanskt julgodis , spansk ost och mycket annat.

Barnen har inte träffat sin pappa på två månader så dom har längtat och pratar jättemycket om att han ska komma. Så ikväll när jag stod i köket utan någon inspiration och tänkte steka fiskpinnar , värma fiskbullar eller något annat fantasilöst till barnen, krävde dom spansk mat. Så vi gjorde spansk potatisomelett tortilla. En klassisk spansk bondrätt som är väldigt populär i alla delar av Spanien. Väldigt gott, mättande , enkelt att göra och billigt.

Enligt en spansk sägen uppfanns rätten av en fattig bonde i Castilla La Mancha på den kastillanska högplatån. Bonden skulle få besök av kungen och ville bjuda på det finaste han kunde åstakomma. När och var det inräffade förtäljer inte historien och inte heller får man veta varför kungen skulle besöka en fattig bonde.

I Spanien äts tortilla nästan alltid kall. Det är en populär tapasrätt och man brukar äta några skivor skinka jamon serrano , stark korv chorizo , sallad , oliver eller vad man vill till. Det är inte ens nödvändigt att ha något särskilt till utan tortillan går bra att äta som ensamrätt. Det är också vanligt att man lägger en skiva tortilla på en smörgås eller i en baguette. Naturligtvis passar ett glas gott spanskt rött vin utmärkt att dricka till. Fast även julmust är mycket gott till ,det kan både jag och barnen intyga.

Dottern var med och lagade mat och pratade spontant spanska nästan hela tiden. Det blev väldigt gott och vi har hur mycket som helst kvar till lunch imorgon.

Det finns många varianter på recept och spanjorerna kan verkligen bli osams om man diskuterar om man ska ha lök i tortillan eller inte. Personligen tycker jag att lite hackad gul lök i ger rätten ett lyft. I spanska mataffärer säljs både tortilla sin cebolla (utan lök) och tortilla con cebolla (med lök).
Beställer man en tortilla på en restaurang är det sällsynt att den innehåller lök. Varianten utan lök är nog den vanligaste även när spanjorer lagar tortilla hemma eller köper färdiglagad på mataffären.

Ett klassiskt recept för 4-6 personer är

1 kg potatis
8 ägg
olivolja
salt
ev svartpeppar
ev en liten finhackad gul lök

Skala och skär potatisen i så bitar. Jag brukar dela potatisarna och skära halvorna i skivor. Är potatisarna stora delar jag halvorna i hälften innan jag skär skivor. Hacka eventuellt en liten gul lök fint om du vill ha lök med.
Stek potatisen (och lök) mjuk i olivolja.

Knäck äggen i en skål och blanda den stekta potatisen (och löken) i skålen.

Häll olivolja i stekpannan. Häll ägg-potatis (-lök)-blandningen i sekpannan. Stek på svag värme tills omeletten fått fin färg. Är man skicklig kan man vända hela omeletten kanske med hjälp av en tallrik. Jag brukar deka den i fyra bitar i stekpanna och vända bitarna med stekspaden.

Många kanske tänker på ett mexikanskt majsbröd när man pratar om tortilla. Det är också helt korrekt. För att skilja på majsbrödet som också kallas tortilla hör man ibland uttrycket tortilla española om den spanska potatisomeletten.

När ja ändå skriver om spansk mat måste jag nämna piementos padron. Små ibland starka hårt stekta gröna paprikor (pepparfrukter kanske är mer korrekt) som serveras varma med stora saltflingor. Mycket enkelt och mycket gott. Passar också bra till tortilla.

Bilderna som visar hur man vispar ihop och steker tortillan är hämtade från sidan Ett annorlunda Spanien där det finns gott om spanska recept för den som är intresserad av spansk mat.

Konstiga rätter jag ätit av gästbloggaren Per

2006-12-17T23:00:00.000+01:00

Det är inlägget är skrivit av Per som skriver den roliga och läsvärda bloggen Jag minns mitt 70-tal Eftersom det passae bättre på en resblogg än en 70-talsblogg publicerade Per det här. Som vegetarian kanske jag inte heller ar provat lika mycket udda maträtter på resor så jag tror Per är bättre än jag på att skriva ett sånt här inlägg. Det blev mycket roligt och läsvärt. Tack Per!
Det vore kul om ni som läser här kunde berätta om någon konstig maträtt ni har provt eller skulle vilja prova.

Jag har blivit inbjuden av Thérèse att skriva ett blogginlägg om dom olika konstiga rätter som jag ätit runt om i världen. Som ni vet så stöter man ju ofta på någon mysko maträtt när man reser utomlands. Man är ledig och fri och känner sig hågad att prova på nåt nytt, men ajajaj, det skulle man aldrig ha gjort!

Bild: Det bruna är sk. mole

Vid Mexicos sydkust ligger den lilla staden Chetumal. Jag och familjen åkte buss genom Mexico och vi tog in på ett litet hotel. Chetumal har en liten kustremsa men är stening och vindpinad med mangroveträsk. För att bada fick vi därför bege oss med buss till ett liten by vid en sjö. Väl efter badandet var man lite hungrig. "Sjön suger" brukar man ju säga. Tyvärr var allt stängt. Det enda som var öppet var ett litet betonghål där man utspisade en mysko brun gegga ur en stor kastrull. Jag och min son var på hugget och köpte en ranson. Det var sk. mole och hade stora bitar med fläsk i. Mole betsår av bönor och är en kuslig brun gegga som man får ofta som tillägg på sin tallrik när man äter på restaurang i Mexico. Det var inte särskilt gott kan jag meddela, fast jag pinade i mig halva tallriken och sköljde ner med en corona (mexikanskt öl som serveras med en limeklyfta). I Mexico finns också en ganska god macka som kallas "torta". Det är ungefär som rostat bröd med grejs inne i mitten. Min favrit innehöll stekt fläsk, sallad, lök och avocado. Nämnas kan i sammanhanget att jag aldrig sett så stora avocados som i Mexico, som vattenmelon nästan!

I Guatemala besökte vi en liten by som heter San Pedro. Byn ligger vid en sjö som är omgiven av aktiva vulkaner, bara båtturen dit över sjön är att rekommendera. Stället har rykte om sig att vara gammal hippiekoloni och visst var marihujanadimman tät ibland på byns enda bar/restaurang som låg nära vårt hotell. På denna bar åt jag en speciell frukost varje morgon. Den bestod av pannkakor med skivad banan och sirap. Ganska gott men ganska annorlunda än svensk frukost. Såg föresten en livs levande kolibri vid kaffebönsodlingarna där. I byn skränade tuppar kl 5 på morgonen, småflickor sålde sockerkaka och man kunde se loppätna byrackor och gamla malätna ök stå och beta i ett dike.

Thérèse har tidigare skrivit om hallaca (kött och grönsaker inbakade i majsdeg och bananblad). Det är en speciell venezolansk julmåltid. Jag har ätit den på julafton. Just då befann jag och min familj oss på ön Isla Margerita. Rätten smakade helt ok men var väl inget särskilt enligt min mening. Jag åt den på en restaurang som förestods av en tysk som hade ett litet zoo inne i restaurangen. Ganska dyrt var det också minns jag 150-200 kr för en tallrik. Godare var då stekt fisk med ätbanan som dom serverade på stranden under palmtak.

Bild: Sjösnigel = seaslug = aplysia (latin)

Bild: Mooncake

I Hong-Kong finns mycket underligt att pröva på. Den kinesiska maten i Kina är mycket mer smakrik och stark än den som serveras på kinarestauranger i Sverige. Hursom helst så provade jag på sjösnigel en kväll. Det var en gryta med spad och sen sjösnigelbitar förstås, purjolök och mycket chili i (starkt). Köttet var lite segt och smakade hav, kanske påminde den lite om bläckfisk.

Man kan även prova att äte en sorts sockerkaka när man är i Hong-Kong. Den heter Mooncake och har en kokt äggula i mitten. Smakar ok, fast jag föredrar nog svensk sockerkaka.I fastlands Kina fins en gränsstad (till Hong-Kong) som heter Zhenzen. På ett ställe där stod en trevlig tjej utanför en restaurang. Hon visade levande sjöldpaddor och grodor så att man skulle bli sugen att äta. Det var fult av burar och hinkar utanför. Det stod kastruller och puttrade och röken från dom luktade mystiskt. Några fåglar, mest höns satt i burar och skränade. Det fick bli sköldpaddsoppa för groda hade jag redan ätit.

Jag åt friterade grodlår i Bulgarien när jag och mamma var där när jag var liten. I sjön utanför restaurangen kväkte en kör av grodor. Fast köttet var riktigt gott. Det smakade som kyckling ungefär.

Min japanske kollega har bjudit mig på en hel del underligheter. Han kom hem till mig nyligen och hade med sig en stor, grå och slemmig bläckfisk som han stoppade i en kastrull och kokade. Inte så jättegott faktiskt, trots att jag öste på med cayenne (som tur var hade jag kokat några potatisar). Bläckfisk har jag också ätit på konferens i Santiago de Compostella. Friterade bläckfisksringar är gott föresten. Det är egentligen inte bläckfisk. På enegelska heter det "squid". Det är en annan sort bläckfisk som har 12 armar istället för 8. På en utflyck vi hade tillsammans bjöd japanen på kokt ris inbakat i noriark och inne i riset fans ett surt och slemmigt plommon som kallas ume. Jag smakade lite av artighetsskäl på plommonet...

Vi bodde på hotell i stadsdelen Montmartre i Paris för ett tag sen. I det pittoreska kvarteret fanns givetvis många små restauranger. Som en parentes kan nämnas att vi besökte "dus molain" som var med i Amelie-filmen. Dom hade inte stuvade endiver på menyn och det såg helt annorlunda ut än i filmen. På en restaurang provade jag på kaninpaté med konstig grön sås till. Det smakade vilt och var inte särskilt gott. Ok fastän mystiskt var då maten som serverades på en tibetansk restaurang i montmatre. Istället för potatis till köttgrytan fick man en stor degboll. Eller kanske påminde det mer om klimp som man har i soppa?

Jag minns att jag fick nån stark surkål till korven i Tjeckien. Jag är inte så förtjust i surkål faktiskt. Däremot i flamberad glasstårta. Det fick jag i Rumänien när jag var liten. Varje gång någon beställde och dom kom in med den brinnande tårtan så spelade en farbror på hammondorgel trudilutten "du skall få min gamla potta när jag dör".

När jag bodde i studentkorridor så blev jag bjuden på etiopisk kycklingryta av en afrikan (från Adis Abeba). Jättegod gryta faktiskt! men jättestark! Dom har nån brun jättestark krydda i Etiopien. Till detta äter man bröd (inte kokt potatis) och dricker öl till.

Det här inlägget har redan blivit långt nu... Jag kan inte ta upp allt jag ätit överallt i världen, men avslutningsvis vill jag ge smakprov på vad jag har ätit här i Madrid där jag bor.

Jag har givetvis varit på den berömda restaurangen "La Bola" och ätit cocido madrileño tillsammans med kollegor. Det är kokt kött med grönsaker som serveras i ett krus. Som förrätt får man en soppa, förstärkt med pasta. Soppan är gjord av köttspadet som köttet kokat i. Det var ganska ok. Jag har även ätit det på min arbetsplats på universitetet (UAM) fast smaken va inte så god där. Matsalen påminner starkt om barnbespisningen (bamba) från när jag var liten. Det är tung bamba-feeling där med andra ord, men hyfsat billigt och man får enorma portioner. Två fulla tallrikar mat (primero y segundo plato) samt dessert. Man kan välja frukt, tårta, chokladmousse eller risgrynsgöt (arroz con leche, med kanel) till dessert. Dom varierar mellan 2 olika sortes paella. Riset med saffran är alltid i, men ibland är det paella mixta och ibland paella valenciana. I mixta är det lite av varj, som tex kyckling, räkor och annat. I valenciana är det mest skaldjur och det skall även vara kaninkött i en äkta paella valenciana enligt en kollega som är från Valencia. Han äter inte paellan i "bamba" för att den inte är äkta.

På en restaurang i stadsdelen Aranjuez söder om Madrid slog jag till med att beställa "sopa de ajo". Det betyder vitlökssoppa och det lät ju gott tyckte jag. Men... det var en jätteläskig, brungrå och illasmakande soppa med stor bitar av dallrande späck i. Hu! I allafall tog jag igen mig med en spansk snaps efter maten till kaffet. Den kallas ofta Hierba och är gul simmig söt dryck med starkt inslag av ört.

Hallaca

2006-12-17T14:19:00.000+01:00

För tre år sen var jag i Venezuela i december och januari. Vi firade jul på en liten karibisk ö några timmars båtresa från fastlandet. Då passade vi naturligtvis på att smaka den typiska venezuelanska julmaten Hallaca (sida på spanska med recept och många bilder. Därifrån är bilderna i det här inlägget lånade)
Det är en rätt som är tidskrävande att göra. Man kokar ihop en röra av kyckling eller höns , nötkött och fläskkött blandar det med russin , oliver ,paprika , kokt ägg , nötter ,mandlar , kapris och en del annat. Det finns en hel del lokala variationer så till exempel tomat , kikärtor , potatis , vitlök och olika grönsaker är inte ovanligt. Det är lite "man tager vad man haver" över rätten.

Röran rullas in i en bit majsdeg. Runt alltihopa slår man ett bananblad som knyts fast. Allt får koka en lång stund. Bananbladet sägs ge rätten dess speciella smak.

I december säljs hallacas överallt i landet. Eftersom jag är vegetarian och det inte fanns några vegetariska varianter har jag inte provat men maken och barnen provade. Dom var väl inte så imponerade om jag ska vara ärlig.
Dom liksom jag föredrog arepas , ett sorts stekt eller friterat majsbröd som kan serveras med olika fyllningar och som finns att köpa överallt året runt i Venezuela. Min favoritfyllning är en sorts vit ost som heter queso guayanes som jag tyvärr aldrig hittat utanför Venezuela. Barnen föredrog kyckling eller stekt fläsk i sina arepas.

majsdegen

kokning av köttblandningen till fyllningen

Rätten har sitt ursprung från den tid då det fanns en hel del stora hushåll som hade slavar i landet. Slavarna fick resterna av dom rikas julmiddag. Dom blandade och kokade resterna med kryddor , bakade in det i en majsdeg , slog in allt i bananblad och åt det på sin julfest. Bruket att göra hallacas spred sig snabbt och idag äts det i alla samhällsklasser som en typsk julrätt.
Numera får man köpa in och hacka och tillaga alla råvarorna så det kan verkligen vara tidskrävande. Jag har hört att venezuelanska husmödrar kan tillbringa flera dagar med att tillaga famljens hallaca inför jul.

Här kan man läsa mer om hallaca (på engelska men utan bilder)

17 december

2006-12-17T12:48:00.000+01:00

Förra året det här datumet hade jag och familjen nyligen flyttat ner till Madrid. Vi bodde tillfälligt i en möblerad lägenhet och letad efter något mer permanent. Just det här datumet var vi på jubasar på skandinaviska skola i Madrid där min dotter senare började och gick i två månader innan vi flyttade henne till en spansk skolan. Den spanska skolan var både billigare och bättre och låg nära makens jobb. Då trodde jag inte att jag skulle vara tillbaka i Sverige efter bara ett år utan planen var att stanna flera år. Men ofta blir inte saker såsom man planerar , men det kan ju bli bra eller till och med bättre på ett annat sätt.
Igår kväll läste jag en bok på spanska och lyssnade på barnens begäran på spansk musik i bilen när jag körde från Uppsala hem till Stockholm. Fick riktigt Spanien -sug. Faktiskt första gången jag verkligen längtade tillbaka även om jag inte vill tillbaka. Fast till Spanien och Latinamerika vill jag förstås åka ofta och mycket. Jag skulle gärna vilja ha någon annan än dottern här i Sverige som jag kunde prata spanska med ibland.

För två år sen det här datumet gifte jag mig i Paris. Det var hur kul och mysigt som helst. Ett bröllop i en av världens vackraste och mest romantiska städer kan ju bara inte bli annant än kul och mysigt. Nu är ju inte vi gifta längre men det är naturligtvis varken Paris eller Frankrikes fel. Jag har inte varit i Paris sen dess och har verkligen Paris-sug. Måste se till att komma dit nästa år.

För tre år sen den här dagen var jag i den lilla vackra fiskebyn Choroni eller Puerto Colombia i Venezuela. Badade i varmt karibiskt hav och åt arepas con queso guayanes. Arepas är ett sorts majsbröd som serveras med olika fyllningar. Arpas kan i princip fylls med vad som helst. Venezuelas nationalrätt skulle nog dom flesta venezuelaner säga. Mycket gott , mättande och billigt. Finns att få tag i överallt. Queso guayanes är en sorts vit ost som jag blev mycket förtjust i men som jag inte har hitta utanför Venezuela. Som kuriosa kan jag säga att Venezuelas president Hugo Chavez bjöd Fidel Castro på kyckling och queso guayanes när jag var där för tre år sen. Något som Castro uppskattade mycket , iallfall om man får tro den venezuelaska pressen.
Venezuela som jag reste runt i under en dryg månad är också ett ställe jag gärna skulle vilja åka tillbaka till. Ett intressant , vackert och vänligt land. Just Choroni var faktiskt en av mina favoritplatser i Venezuela. Stranden Playa Grande i Choroni måste vara en av världens vackraste stränder. Även den lilla byn vid stranden är fantastisk. Jag tipsade en kompis som var landet om platsen och även han blev mycket förtjust.

Idag har jag bara varit hemma och bakat pepparkakor med barnen.Minst lika mysigt som att vara på svensk julfest i Madrid , gifta sig i Paris eller ligga på en vacker karibisk strand. Fast ska jag vara ärlig hade jag nog inte bakat pepparkakor om inte barnen sagt att dom ville. Visst är det gott och trevligt men degen tar ju aldrig slut. Man kavlar ut den om och om igen. Vi blev lite less alla tre så pepparkakorna blev tjockare och tjockare för varje utbakning. Det är lättare och roligare att baka lussekatter som vi gjorde för två veckor sen.
Sen ska vi väl tända tre ljus , titta på julkalendern, öppna dagens lucka , mysa och ha allmänt trevligt. Jag lånade två deckare av min pappa igår som jag hade tänkt börja läsa.

Så även saker inte blir som man har tänkt sig kan det bli bra. Jag är nöjd och mår bra nu. Det enda jag saknar och verkligen känner att jag behöver så snabbt som möjligt är ett jobb. Eller iallfall en lön. Så saknar både jag och barnen deras pappa och vill att han ska komma "hem" från Madrid och fram tills han flyttar "hem" komma och hälsa på ofta. Även om det är skönt och mysigt att vara ensam med barnen, och jag egentligen inte vill vara ifrån dom, kan det vara trevligt att ha lite mer egen vuxentid också. Nu kommer jag att få massor av egen vuxetid över jul och nyår och barnen får mycket tid med sin pappa.

Lucia

2006-12-13T14:12:00.000+01:00

Som så många andra föräldrar fick jag idag släpa mig upp rysligt tidigt. Först titta lite på luciatåget på SVT sen till sonens skola , titta på deras luciatåg och fika. Efter det gick jag , dotter , en kompis och hans dotter till öppna förskolan och tittade på deras luciatåg.

Förra året firade jag lucia på skandinaviska skolan i Madrid. En märklig tillställning full av utlandssvenskar som hette "Frippe" och hade flyttat till ett välavlönat jobb på ett svenskt företag i utlandet. Det pratades golf och svenska skattetrycket mellan luciasångerna. Jag pratade med svenska familjer som hade bott i Madrid i 10 år eller mer och knappt kunde ta sig fram på spanska. Väldigt många familjer umgicks bara med andra skandinaviska familjer.
Skolan ordnde också ett lucialotteri där man kunde vinna flygresor , hotellnätter, diskmaskiner , spisar , korgar med dyra delikatesser och fint vin , dyra märkeskläder och mycket annat. Alla priserna var skänkta av olika företag och överskottet av lotteriet skulle gå till någon skolresa. Lotterna kostade 1€ styck och jag köpte på mig en bunt utan att vinna något.

"Lucia" målning av Carl Larsson från 1908

Seden att fira lucia är mycket svensk. Den finns knappast alls ens i våra gannländer med undantag av dom svenskspråkiga områderna i Finland. Firandet i den form vi har idag är bara lite mer än 100 år gammalt men redan tidigare fanns en hel del traditioner på luciadagen.
I den gamla julianska kaledern som gällde i Sverige fram till 1753 var lucianatten årets längsta natt. Den här natten var en hel del övernaturlga makter ute och härjade så man gjorde bäst i att hålla sig vaken och skydda sig mot allt otyg. Seden att högtidlighålla solens återkomst är troligen mycket äldre än kristenomen i vårt land.
På medeltiden slaktades julgrisen på lucianatten och sen var det fest natten lång. På 1600- och 1700-talet blev det vanligt att studenter gick runt i gårdarna och sjöng för att samla in pengar till sina åriga hemresor.
På 1800-talet började luciatåg som liknar dom vi har idag att bli vanliga. 1927 ordnade en tidning i Stockholm det första offentliga luciatåget.

Helgonet Lucia som dog matyrdöden i Syracusa 304

Det röda skärpet som Lucia har runt midjan sägs symbolisera att Lucia led martyrdöden. Det kan tyckas märkligt att man i det protestaniska Sverige firar ett katolskt helgon. Lucia är skyddshelgon för synskadade , sjuka barn, vävare och prostituerade.
Lucia föddes år 283 i en rik familj i staden Syracusa på Sicilien. Hon var mycket from och ska redan som liten ha avlagt ett kyskhetslöfte.
Hennes föräldrar struntade dock i det och trolovade henne med en man. Hon krånglade och lyckades försena förlovningen. Till slut gick det inte längre och när hon vägrade kände sig den tilltänkta mannen kränkt och angav henne för kejsar Diokletianus ståthållare som förföljde kristna.

Hon arresterades och torterades och dömdes till slut till att arbeta som prostituerad på en bordell. Något som den kyska Lucia naturligtvis vägrade så man hällde kokand olja över henne , körde ett svärd genom henes sida och stack ut hennes ögon. Hon överlevde behandligen och levde tills en präst kom för att ge henne sista smörjelsen.
Idag förvaras hennes reliker i kyrkan San Geremia i Venedig.

Det moderna Luciafirandet, med lucior med ljus i håret, är inspirerat från en berättelse där det sägs att Lucia bar ner mat till fångarna i de mörka fängelsehålorna. För att kunna ta så mycket mat som möjligt i sina händer satte hon alltså ljusen på huvudet.

För ganska många å sen när jag tågluffade hamnade jag av en slump i staden Syracusa på södra Sicilien. En liten sliten men charmig syditaliensk stad. Gränderna är smala , på torget och på srandpromenaden pågår folklivet och havet är alltid nära. Staden kan också stoltsera med en välbevarad romersk teater. Tågresan dit bjuder på en hel del fina vyer. Man har vulkanen Etna på ena sidan och Medelhavet på den andra.
När jag var där gick en stor passagerarbåt ett par gånger i veckan därifrån till Maltas huvudstad Valetta. Vi funderade på att åka dit men det blev inte av utan vi vände och åkte norrut genom Italien istället.
Ön Sicilien är trevlig och där finns mycket att se och göra men staden Syracusa är inte så speciell. Trevligt och mysigt , visst , men inget måste om man besöker Sicilien.
I Syracusa levde och verkade på 200-talet före kristus den kända grekiska matematikern , filosofen och astronomen Arkimedes

shoppingcenter

2006-12-12T23:53:00.000+01:00

Idag var jag och en kompis till Kista galleria som ligger lite norr om Stockholm. Jag har bara åkt förbi , aldrig varit där förut.
Visst är det smidigt med alla gallerior och shoppingcenter där alla affärer man ska till ligger samlade på ett relativt litet område. Det är billigt att parkera och alltid lätt att hitta en parkringsplats. Visst är det skönt att slippa gå ute på stan i kyl och regn. Ofta har såna här ställen väldigt generösa öppentider , Kista galleria har öppet 10-21 alla dagar i veckan.
Fast ändå är såna här shoppingcenter lite tråkiga , saknar charm och är oerhört lika. Dom ser likadana ut oavsett om dom ligger i Kista , Sydamerika , Asien , Centraleuropa eller någon annanstans i världen.

Nu är inte shopping mitt stora intresse och jag tycker julhandeln varje år får orimliga propotioner. Min kompis och jag och våra barn hade väldigt trevligt trots trängsel och trots att vi inte gjorde några stora inköp.

Jag vet inte om Kista galleria är den största Stockholmsområdet men det är inte omöjligt. För den intresserade kan jag tala om att Sydamerikas största shoppingcenter är iallfall Centro Sambil i Venezuelas huvudstad Caracas

mail

2006-12-12T23:17:00.000+01:00

Jag har i ett par år haft ett yahoo-mail. På sista tiden har jag irriterat mig mer och mer på yahoo och funderat på att byta. Dagligen dräller det in mail från personer som vill ha pengar. Det är historier om folk som ligger på sjukhus och snart ska dö eller personer som förlorat hela familjen i någon olycka eller något likande. Så finns varianten att dom har pengar i en europeisk bank och dom behöver mitt namn och en överföring från mitt bankkonto för att komma åt dom. Betalar jag en summa till ett konto ska jag somtack få rysligt mycket pengar.
Alla dom här mailen är väldigt långa och ganska ofta skriven på en engelska som är långt ifrån perfekt.
Oftast slänger jag bara såna mail utan att öppna dom.
Är ändå väldigt trött på att få en drös såna varje dag. Är det någon som har något tips på något annat än yahoo-mail som är bra och där man slipper sånt här skräp?

Pinochet

2006-12-11T16:11:00.000+01:00

Jag tänkte skriva något om att Chiles förra diktator Augusto Pinochet dog igår. Jag känner en del chilienare vars familjer flydde från Chile under Pinochets diktatur. Men alla jag känner har någon bekant eller familjemedlem som blev kvar och råkade ut för hemska saker. Under diktaturens många år försvann , fängslades, avrättades och torterades många chilienare. Andra lyckades fly och idag bor en stor andel exilchilienare och deras ättligar spridda över världen. En ganska stor grupp hamnade i Sverige. Många av om har otäcka historier att berätta. En man jag känner satt flera år i fängelse och torterades för att ha hade tillhört den folkvalde presidenten Salvador Allendes parti.

Men Augusto Pinochet hade och har också stöd i vissa kretsar i Chile. Bland annat skedde en snabb ekonomisk tillväxt i landet under hans år vid makten. Ekonomisk utveckling får naurligtvis aldrig ske till priset av mänskliga rättigheter.
Läs vad Nadia som befinner sig i Chile skriver om vilkt delat land Chile är.

Det finns faktiskt en hel del paralleller med Spanien. Också där störtade en militär en folvald regering och en Francos diktatur hade makten i landet under många år. Efter den spanska militärkuppen på 30-talet följde ett tre år långt och mycket grymt och blodigt inördeskrig som diktatorn Francos trupper gick segrande ur. Många spanjorer fängslades , torterades , avrättades och försvann , andra flydde och levde många år i exil.
Än idag så långt efter inböreskriget är det här ett oläkt sår i Spanien. Varje plats och varje familj har sina hemska minnen.

Idag i Spanien finns det knappast någon som önskar sig tillbaka till tiden då Franco styrde landet. Stödet för hans gamla parti är väldigt litet och patiet har idag färre än 3000 medlemar (en siffra jag läste i en större spansk dagstidning för drygt ett år sen)

Precis som Spanien är Chile idag en modern demokrati med allmäna val och åsiktsfrihet. Chiles president Michelle Barcelet är en av dom som torterades under Pinochets tid vid makten.

Som sagt jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här men jag uppmanar istället alla att gå in och läsa Nadia som är på plats i huvudstaden Santiago och har skrivit ett långt och välformulerat inlägg.
Militärkuppen som leddes av Augusto Pinochet och som störtade den folkvalada presidenten Salvador Allende inträffade 11 september 1973. Först 1990 fick Chile åter en folkval president.

Telia igen

2006-12-11T15:59:00.000+01:00

Jag berättade i början av den här månanden om att Telia stängde mitt telefonabonnemang för att dom inte fått kontraktet som jag skrev på i deras butik. Eftersom jag skrev på kontrakt när jag öppnade abonnemanget har antingen Telia-butiken slarvat med att skicka in det eller så har stället på Telia som skulle ha det slarvat bort det.
För en och enhalv vecka sen skulle dom skicka ut ett nytt kotrakt som jag skulle skriva på. Idag stängdes telefonen av igen för att jag inte hade skrivit på och skickat in ett kontrakt jag inte har fått.
Efter lite pratade i med dom öppnades abonnemanget och dom sa att dom skulle skicka ett nytt kontrakt idag.
Är det ett skämt? Fortsättning följer säkert...

80000

2006-12-07T13:04:00.000+01:00

På lite mer än 7 månader har över 80000 besökt bloggen. Inte unika besökare förstås , men jättekul iallfall. Stort tack till alla ni som läser och kommenterar. Fortsätt med det och sprid gärna bloggen. Det är verkligen roligt att skriva och få komentarer.
Jag vet att jag har haft lite dåligt med idéer och varit dålig på att uppdatera bloggen men jag ska bättra mig.

Bonde söker fru

2006-12-06T17:32:00.000+01:00

Egentligen tycker jag att svensk TV är bra. Speciellt SVT och speciellt efter att ha tillbringat ett år med spansk TV. Spansk TV är tyvärr riktigt dålig , fullt av tramsiga och hysteriska lekprogam och program om kändisskvaller och sänder man icke-spanskspråkiga filmer är dom dubbade Jag blir verkligen irriterad av att se dubbad film. Jag orkar sällan se hela filmen för jag stör mig på att skådespelarna pratar fel språk med fel röst. Mycket av skådespeleriet försvinner ju också när man dubbar. Jag vet att en hel del spanjorer också kritiserar dubbningen men ganska många av mina spanska och franska vänner brukar försvara dubbning av TVprogram.

Hur som helst har jag tittat mer på TV nu i Sverige än vad jag gjorde i Spanien.
På onsdagar sänder TV4 ett program som heter Bonde söker fru. Så här beskrivs handlingen på TV4s hemsida

Två grisfarmare, en potatisodlare, två spannmålsbönder, en mjölkbonde och två köttproducerande lantbrukare är deltagarna i TV4:s stora programsatsning Bonde söker fru. Precis som programnamnet avslöjar ska TV4 försöka hjälpa några av Sveriges singelbönder att finna den stora kärleken. Från Tomelilla i söder till Sveg i norr finns de bönder som är aktuella i programserien.
I två halvtimmeslånga program presenterades de åtta bönderna under maj månad i TV4. Tv-tittarna uppmanades att skriva till den bonde som väckte deras nyfikenhet och som de vill lära känna bättre. De fyra bönder som under våren och sommaren mottog flest beundrarbrev följs nu i programmet under hösten
Bönderna får ur skörden av post välja ut potentiella partners. Några av dem kommer så småningom att flytta in hos sin favoritbonde för att testa livet som lantbrukare och se om det ömsesidiga intresset kan utvecklas till äkta kärlek. De fyra bönder som inte gick vidare i programserien får trots allt sina brev, vilket följs upp i slutet av serien.

Det som är så otroligt märkligt är att programmet är så populärt. Kvällstidingarna skriver nästan dagligen om bönderna och handligen i programmet. "Alla" verkar titta men ingen verkar gilla programmet. Jag ska själv erkänna att jag har sett flera program och jag förstår inte varför. Det händer inte särskilt mycket och det är många gånger mest bara pinsamt och jobbigt att se.

Bönderna dom har lyckats få med i programmet pratar verkligen bred dialekt också. Inte för att jag har nåt emot dialekter men så kraftig dialekt som dom här bönderna har hör man nästan bara i parodier annars. Vissa scener känns mest som pinsam lyteskomik och man undrar nästan om TV4 driver med deltagarna. Bönderna lyckas också i varje program vräka ur sig riktigt ordentligt mansgrisiga kommentarer.
Hela konceptet med att fyra kvinnor ska bo hos en man, han ska går runt och sprätta som en tupp ien hönsgård och sen välja och vraka mellan dom fyra är inte direkt nåt som får min feministsjäl att jubla. Och nej , jag hade inte jublat om det var fyra män som bodde hos en kvinna heller.

Tydligen har programmet gjort att singelbönder blivit så eftertraktade att kontaktsajter på nätet numera har speciella avdelningar för bara bönder och kvinnor som vill ha bönder.
Varför just bönder?
Har bönder svårare än andra att hitta någon? Så svårt att TV4 och Linda Isaksson måste gripa in.
Är bönder mer eftertraktade än andra yrkeskategorier? Varför i så fall? Jag kan gott tänka mig en hel del yrken man har mer nytta av att känna någon som kan. Vem behöver inte en hantverkare , bilmekaniker , tanläkare , läkare eller något annat , men när och varför behöver man en bonde?

Alltså inget ont om bönder , och jag blir förälskad i någon så spelar naturligtvis hans yrke ingen som helst roll. Jag har aldrig varit ihop med någon bonde men jag tycker det vekar en aning jobbigt. Antagligen finns det hur mycket som helst att göra på en gård så varken bonden eller hans fru har särskilt mycket ledigt. Jag antar att det kan vara knepigt att åka iväg till och med ett par dagar.
Annars kanske det kan vara trevligt att alltid jobba hemma. Är båda hemma på dagarna blir det kanske tid att smyga upp på höskullen och mysa lite mellan mjölkningen och sådden. Statistiskt sett lär också bönder vara en av dom yrken där skilsmässor är ovanligast.

uppackning och julkalendrar

2006-12-06T16:21:00.000+01:00

Jag kan vara ganska slö och lat ibland. Jag känner att jag har blivit ännu slöare och latare av att inte ha något att göra. Visst kan jag också vara effektiv och få mycket gjort på kort tid men det är mer om jag måste göra saker som när man jobbar eller pluggar eller har lovat att fixa något. Alltså bor jag fortfarande i ett kaos bland flyttkartonger fast jag flyttade in för en månad sen. Jag får väl skylla på att jag letar jobb , är med barnen , pratar mycket i telefon och ibland känner mig lite orolig och nere. Det är värre än vad jag trodde att vara utan jobb och definitivt att vara utan en lön.

Pratade häromdagen med en kompis som precis har köpt hus och ska bli sambo. Hon har tidigare när hon har flyttat också levt i ett stökigt kaos med flyttkartonger överallt. Nu upptäckte hon till sin förvåning att blivande sambon är otroligt effektiv när det gäller uppackning och att komma i ordning. Det låter ju som en dröm.
Nu har jag inga planer på att låna kompisens sambo eller skaffa någon egen sambo men jag skulle gärna ha någon som tog tag i uppackning här. Mina barn kunde gärna få vara roade av sånt men tyvärr verkar det inte så.
Varför ska det vara så ohyggligt tråkigt att packa upp, städa och komma i ordning ? Man vet ju att det är så skönt och trevligt när man har kommit i ordning.

Jag skrev ju förut om julkalendern. Nu har jag sett några avsnitt och personligen tycker jag handlingen verkar ganska tråkig men miljöerna är väldigt mysiga. Mina barn tycker den är jättebra och inte det minsta tråkig. Det är väl egentligen dom och inte jag som är målgruppen.
Adventskalendrar blev stort i Sverige efter andra världskriget. Seden kommer från England och Tyskland. TV sände sin första jukalender 1960.
Här finns en lista över alla TVs jukalendrar och vilket år dom har sänts. Det går också att klicka på om olika julkalendrarnas titlar och läsa om handlingen ,medverkande skådespelare och annat.
Som så många andra måste jag nog säga att Trolltider är min personliga favorit. Jag var redan som liten mycket intresserad av historia så Stjärnhuset med Sif Ruud och Johanes Brost från 1981 som handlade om grekisk mytologi var också en favorit. Så gillade jag faktiskt Staffan Westerbergs Lilla Luj och Ängaljus i strumpornas hus från 1983 , en Staffan Westerberg i högform med raggsockor. Mysteriet på Greveholm som sändes 1996 och Kaspar i Nudådalen från 2001 är två andra som jag har gillat. Jag har också för mig att Julstrul med Staffan och Bengt från 1984 ska ha varit bra men jag minns faktiskt ingenting av den.

Chavez no se va

2006-12-04T15:55:00.000+01:00

Venezuelas flagga

För ganska precis tre år sen reste jag till Venezuela där jag reste runt i en dryg månad. Jag hann se ganska mycket av landet , firade jul och nyår där och blev verkligen förälskad i landet. Det är ett helt fantastiskt land med underbar natur , vackra karibiska stränder , Andernas snöklädda toppar, Amazonas regnskog , vackra städer och ett vänligt och gästfritt folk. Ett land jag hoppas kunna återvända till i en inte alltför avlägsen framtid. Ett land jag skulle kunna rekommendera alla att resa till.

Chavez med Venezuelas författning

Igår hölls presidentval i Venezuela och som väntat vann den sittande presidenten Hugo Chavez stort. Valet uppges ha gått korekt till och inget fusk har rapporterats. FN har sagt samma sak om dom tidigare valen där Chavez har blivit framröstad. Ändå framställs Hugo Chavez ibland som någon sorts diktator och svensk media hyllad kuppen mot honom i april 2001. En kupp då visa delar av militären avsatte en demokratiskt vald president ansågs i många svenska tidningar som en framgång för demokratin i Venezuela.
Chavez kom tillbaka till presidentpalaset efter tv dagar tack vare starkt folkligt stöd och stöd hos stora delar av militären. Även många veezuelaner som ogillade Chavez protesterade högljutt mot kuppen och ansåg att det var ett felaktigt och odemokratskt sätt att få bort honom från makten.

jubel över valsegern

Tidigare presidenter i Venezuela har inte brytt sig särskilt mycket om den stora fattiga majoriteten i landet utan istället berikat sig sjäva och sin familj. Landet har enorma naturrikedomar och är världens femte största oljeproducent.

Jag är mot diktaturer och för demokrati men mitt intryck av Chavez är övervägande positivt. Han har sett till att en stor del av landets stora oljeinkomster går till att förbättra villkoren för många fattiga i landet. Oljan i landet ägs sen 70-talet av staten. Bland annat har en enorm mycket framgångsrik alfabetiseringskampanj genomförts , man har också öppnat affärer i fattiga områden där det finns möjlighet att köpa basvaror till subventionera pris. Man har också inrättat läkarmottagningar där dom fattiga har möjlighet till gratis vård något som knappast funnits tidigare.

Chavez på World Social Forum

Chavez har också sitt starkaste stöd hos den landets fattiga befolkning. Han har även ett stort stöd bland många fattiga i hela Latinamerika.
Chavez är kontroversiell speciellt för sin frispråkighet , sin fräna USA-kritik och sin nära kontakt med Cuba och Castro. Nyligen kallade han ju Georg W Bush för djävulen i FNs generalförsamling. Naturligtvis ska han granskas och kritiseras som alla folkvalda men han är ingen diktator och han gör mycket bra för Venezuelas fattiga befolkning.
Som Gandhi sa "Fattigdomen är den värsta formen av våld ". Chavez kan säkert kritiseras på en del punkter men han ska ha otroligt mycket beröm för att han försöker minska fattigdomen i Venezuela.

Chavez med sina tre döttrar

Rubriken Chavez no se va betyder Chavez går inte eller avgår inte kanske är mer korrket svenska , och har varit hans anhängares slagord under valkampanjen. Jag har tidigare skrivit en ganska långt inlägg om Chavez som finns här

lussekatter

2006-12-03T23:07:00.000+01:00

Förra året var jag i Madrid hela december , året innan var jag i Paris en del av december och för tre år sen var jag i Venezuela hela december.
Det känns som att det är mer kring jul i Sverige än i många andra länder. Visst har alla länder julskyltning och visst är köps det julklappar överallt och bland dom som har råd är köphysterin stor och visst har många länder sin speciella julmat och julgodis. Fast här i Sverige verkar det finnas så många fler "måsten" kring jul än i många andra länder.

Adventsstjärnor , adventsstakar , julkalender och en hel del mat och bak som ska fixas. Spanska hem är inte fulla av tomtar och saker med tomtemotiv , inte heller har man speciella ljusstakar och stjärnor i fönsterna. Ingen spanjor har heller en ljusstake med fyra ljus och tänder ett varje söndag i december. Enligt Aftonbladet köper vi svenskar heminredning för 630 miljoner bara i december.

Jag tycker också att många länder verkar ha mindre , diskretare och finare juldekorationer på stan än vad vi har i Sverige. Fast det är naturligtvis inte helt sant. Visst kan man se helt groteska saker i utlandet. I Venezuelas huvudstad Caracas kunde man se stora vräkiga , självlysande tomtar och renar i plast uppe i palmerna.
Ska väl också påpeka att många länder har precis lika mycket eller mer juldekorationer än i Sverige. Antingen har jag blivit mer van eller omedvetet börjat gilla julen mer för jag tycker att juldekorationerna i Stockholm är finare nu än för 10-15 år sen.
Fast dom vackraste juldekrationerna tycker jag man hittar i Paris även om Madrid också är fint och mysigt i december.

Ska jag vara ärlig har jag inte varit något större fan av jul och julförberedelser. Fast går bakade jag och barnen lussekatter och drack en massa julmust och det var både mysigt och gott.

I Spanien äter man en sorts nogaut som kallas turron på julen. Det är fantastiskt gott och verkar svårt att få tag på i Sverige men den som har chansen bör absolut prova.

De här blev väl lite svamligt, jag har så dåligt med idéer sen jag flyttade tillbaka till Sverige.

Telia

2006-12-02T23:25:00.000+01:00

I går hade jag en konstig ton i telefonen när jag lyfte luren. Det gick inte att ringa någonstans. Provade då att ringa till min fasta telefon från min mobil och fick då ett meddelande att abonnemanget var stängt.
Jag har betalat teleräkningen i tid och inte blivit förvarnad att mitt abonnemang skulle stängas. Efter drygt en timme i telefonkö hos Telia kom jag fram till en kvinna som sa att hon kunde se att mitt abonnemang var stängt men inte varför och att hon inte kunde hjälpa mig utan kopplade mig vidare. Efter en kvart i en ny telefonkö fick jag veta att har man ett nytt telefonabonnemang ska Telia skicka ett avtal till mig som jag ska skriva under och skicka in inom en viss tid annars stängs abonnemanget.

Fast Telia hade inte skickat ut något avtal till mig innan dom stängde abonnemanget. Eftersom jag hade öppnat abonnemanget i en Telia-butik hade jag skrivit under avtalet direkt i butiken. Hon jag pratade med ville veta om jag var säker på att jag varit inne i en Telia-butik och skaffat mitt abonnemang. När jag flera gånger hävdade att jag var helt säker , sa vilket datum och i vilken butik så sa hon att dom kanske hade något papper någonstans. Hon skulle leta men för säkerhets skull skicka ut ett nytt avtal till mig , för det gjorde väl inte mig något om jag skrev på det två gånger sa hon.

Sen öppnades faktiskt mitt abonnemang på några minuter och har fungerat som vanligt. Fast känslan att Telia är lite krångliga och struliga vill inte riktigt släppa.

För övrigt verkar det vara en bra julkalender på TV i år. Mina barn verkligen älskar den. Vet inte om adventskalender på TV är typiskt svenskt men i Spanien fanns det inte. Så i år är första gången min femåriga dotter verkligen tittar med intresse och öppnar luckor. Innan vi flyttade till Spanien var hon lite för liten för att vara intresserad.

konstiga inlägg och kommentarer

2006-11-28T12:37:00.000+01:00

I lördags låg det under en kort tid ett antal tomma inlägg och bilderna från El Escorial ute på bloggen. Några läsare hann se och kommentera så en förklaring kanske är på sin plats. Min son är som jag har skrivit autistisk. Han gillar verkligen datorer och är väldigt duktig på att använda datorer. I helgen var han hos mina föräldrar. Han satt och surfade på deras dator eftersom han suttit bredvid mig ibland när jag bloggat kan han mitt användarnamn och lösenord så han passade på att publicera några tomma inlägg och skriva några märkliga kommentarer. Samma sak har hänt vid något tidigare tillfälle men ska inte hända igen då jag nu har ändrat lösenord och det nya har han inte hunnit se.

För övrig har jag varit duktig och anmält mig till två bemanningsföretag. Ska anmäla mig till alla jag hittar. Ska också ringa på två jobb idag.
Tycker det är så tråkigt , svårt och jobbigt att söka jobb men det är ännu tråkigare , svårare och jobbigare att vara arbetslös. Ekonomiskt är det också jobbigt för jag får ju ingen som helst ersättning. Jag har faktiskt aldrig varit så här stressad över min ekonomi och haft så här dåligt med pengar tidigare. Inte kul. Vissa stunder känner jag mig ganska nere.
Tack alla som tipsat om jobb och bemanningsföretag. Fortsätt gärna. Jag jobbar gärna med vad som helst bara jag får något att göra och en lön.

5 favoriter i Hong Kong

2006-11-27T20:03:00.000+01:00

Läser på resebloggen Travelaid att en av skribenterna , Anders, är i Hong Kong just nu. Så gå i på Travelaid och läs! Hong Kong är en av mina favoritplatser som jag har besökt flera gånger. Såg att Anders listade sina fem favoritet i Hong Kong och mitt sug satte genast igång. Så här såg listan ut.

Causeway Bay
Bra restauranger, IKEA och det enorma biblioteket.
Mong Kok
Dålig luft men här finns de billigaste shoppinggatorna.
Stanley Park
Mysigt ställe med vatten, bra restauranger och skön atmosfär.
The Peak
Utsikten är svårslagen!
Tsim Sha Tsui
Grymma pubar och stort shoppingutbud.

Tycker att han har valt fem självklara favoriter så jag kan inte annat än instämma.

hur får man barn att prata spanska?

2006-11-27T19:43:00.000+01:00

Tolken som bor med barnen i Paris och har en mycket läsvärd blogg föreslog att jag skulle skriva lite om hur det var för mina barn att börja i svensk skola och dagis och om dom använder spanska och annat.

Min dotter som är 5 år har ju tyvärr inte fått någon dagisplats förrän i januari. Hon längtar efter att börja dagis och jag längtar efter att kunna jobba.
Min son som är 11 år har börjat på en jättebra skola och trivs. Jag har tidigare skrivit att han är autisisk så han går på en särskola speciellt inriktad på barn med hans problematik.
Han gick på en mycket bra skola i Madrid men han hade en hel del problem med nytt språk. Fast idag talar han lite spanska och vill ge sina svenska fröknar kindpussar när han kommer och går , vilket inte är så populärt.

Min dotter lärde sig ganska mycket både spanska och engelska. Tyvärr använder hon sällan något annat än svenska sen vi kom tillbaka till Sverige. Jag vill gärna att hon ska behålla iallfall en viss del av det hon lärt sig. Jag försöker prata spanska och engelska iallfall en stund varje dag men hon svarar nästan alltid på svenska. Ibland vill hon absolut inte att jag ska prata spanska utan blir bara sur och ledsen.
Jag vill ju inte att det ska bli något negativt för barnen att prata spanska (eller engelska) med mig då och då så jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att dom ska tycka det är roligt att prata andra språk.
Någon som har några knep?

Då och då tittar barnen på dvd-filmer på spanska eller engelska men det är väl egentligen allt dom verkligen vill göra för att hålla språket igång. Jag skulle vilja att iallfall dottern då och då pratade lite spanska och kanske engelska.

El Escorial

2006-11-23T19:18:00.000+01:00

För den historieintresserade som besöker Madrid kan jag rekomendera ett besök till slottet El Escorial som ligger i bergen 49 kilometer nodväst om Madrid. Hit kan man ta sig med Renfe från Atocha till Escorial , sen går det buss därifrån till slottet. Resan kostar ungefär 5-6 € tur och retur. Det är billgt att åka tåg och buss i Spanien.

Slottet som är byggt på 1500-talet är otroligt stort och välbevarat. Vid området finns också en stor park och många restauranger och kaféer. Det är otroligt mysigt och vackert ställe omgivet av höga berg.

I kryptan i slottskyrkan är många av Spaniens kungar och drottningar begravda. Här ska nuvarande kungen Juan Carlos och drottning Sofia begravas men sen är det tydligen fullt så var nuvarande kronprinsen en gång ska begravas vet man inte.

I närheten av El Escorial ligger också Valle de los Caidos där general Franco är begraven i kryptan i kyrkan som är uthuggen i berget under det 46 meter höga korset.

El Escorial

El Escorial

Del av parken med bergen i bakgrunden

Biblioteket som rymmer flera tusen böcker. Alla böcker står med ryggarna inåt i bokyllorna så man kan inte läsa titlarna. Det sägs att den som tar ut eller vänder böckerna ska drabbas av en förbannelse och dö inom en snar framtid.

Också del av biblioteket

Felipe Vs sovrum

Valle de los Caidos

bemanningsföretag

2006-11-23T18:19:00.000+01:00

Eftersom jag tjatar om mitt jobbsökande och är skeptisk till arbetsförmedlingen tänkte jag kolla upp Manpower , Poolia, Proffice och alla bemanningsföretag jag kan hitta. Är det någon som har erfarenhet av bemanningsföretag och kan rekommendera eller avråda fån kontakt med dom? Någon som kan rekommendera eller avråda från något speciellt bemanningsföretag?
Alla som har tips på jobb och jobbsökande överhuvudtaget får mer än gärna dela med sig.

inga spanska ögon

2006-11-23T16:41:00.000+01:00

Jag hade trott at jag skulle kunna se Sverige med spanska ögon nu när jag kom tillbaka. Kanske är ett år i Madrid för kort tid för att få spanska ögon. Jag trodde jag skulle sakna mycket från Spanien och Madrid men det gör jag inte heller. Märkligt nog är det bara klimatet jag saknar.
Självklart vore det mysigt att gå ut och äta tapas och visst vore det gott att dricka en café cortado men jag kan inte direkt säga att jag går omkring och saknar det. Svenskt bryggkaffe är faktiskt inte så dumt.

Det känns som att Stockholm är så mycket trevligare och mysigare än Madrid och jag tycker ändå väldigt mycket om Madrid.

Det känns som om det är svårt att blogga från Sverige. Helt otroligt att så många svenskar i Sverige skriver så bra bloggar. Jag funderar på att byta inriktning på bloggen men jag vet inte vad jag skule skriva om då. Det är ju inte så spännande att skriva om vad jag gör och jag vill ju heller inte var hur personlig som helst på en blogg om vem som helst kan läsa.

Kanske är det min stress över jobb som gör att jag inte kan skriv något vettigt om Sverige sett i spanska ögon. Jag har fått dagisplats i januari men eftersom jag inte har a-kassa är jag verkligen i behov av jobb. Helst redan idag. Känner att jag borde surfa på sajter med lediga jobb istället för att blogga när jag sår på datorn.
Så jag käner mig lite desperat att hitta något till januari. Om någon har några jobbtips så mottages dom tacksamt. Jag tycker det verkar finnas en hel del att söka för den som har barnomsorg ordnad.
Sen gäller det ju bara att få dom som söker folk att fatta att dom ska anställa just mig.

Jag och barnen trivs hur bra som helst med att ha flyttat till fosterlandet. Trots att det nu är lite småjobbigt och småfattigt så ångrar jag mig inte för en enda sekund att jag flyttat "hem". Madrid är hur fint som helst men jag längtar inte tillbaka och jag verkar inte ha fått spanska ögon.

arbetsförmedlingen

2006-11-20T22:23:00.000+01:00

Jag hade tänkt skriva något om arbetsförmedlingen , där det verkar vara obligatoriskt för alla arbetslösa svenskar att vara inskrivna. Egentligen är jag för trött nu och ska upp sjukt tidigt i morgon så det blir bara lite hastigt svammel.

Jag har inte tidigare haft så mycket med arbetsförmedlingen att göra men nu har jag hamnat i deras klor. Fast eftersom jag inte är berättigad till någon a-kassa skulle jag nog kunna slippa om ganska mycket om jag ville. Går man på a-kassa krävs det ju att man kommer på vissa möten och sånt annars blir man av med a-kassedagar.

För att få a-kassa krävs att man har jobbat minst 6 månadr det senaste året och då har ju jag varit i Madrid och jobbat ytterst lite och sporadiskt. Jag har hört flera som ha varit utomlans en längre tid som hamnat i samma situation. Man kan ju hoppa över studier , föräldrarledighet och annat och räkna a-kassan på året innan om jag inte har fel , borde inte utlandsvistelse också kunna göras överhoppningsbart?

Hur som helst har jag varit på ett obligatoriskt informationsmöte som var tämligen meningslöst. Vi fick lära oss hur abetsförmedlingens hemsida fungerade. Alla som var på informationsmötet kunde läsa , hade använt internet och varit inne på hemsidan så ingen lärde väl sig direkt något nytt.

Idag hade jag en timmes träff med min handläggare En överdrivet hurtig kille som slängde floskler omkring sig. "Nu ska vi fokusera på möjligheter" mm. Han spelade golf och hade en nyliberal frisyr som påminde lite om den Orup hade under sin glansperiod.
Han frågade om mina barn , något han säkert inte hade frågat en arbetssökande man. När han fick veta att jag inte bodde med barnens pappa frågade han om mina "relationer". Jag blev sugen på att säga att "Jag bor med ett spöke men vår realtion är enbart sexuell" fast tråkig som jag är skärpte jag mig och sa att jag bor ensammed mina barn och vem eller vilka jag träffar eller inte träffar har knappast något med mina möjligheter att arbeta att göra. Även det kändes som en fråga en man inte skulle ha fått.

Hur som helst satt vi i en timme , han ritade figurer som skulle visa vägen till jobbet , snackade hurtigt "pep-talk", knappade på sin dator och ställde frågor. Jag hade tråkigt och tyckte att timmen gick ohyggligt långsamt.

Nu ogillar inte jag arbetsförmedlingen. En hel del av deras aktiviteter verkar vettiga. Bland annat har dom en CV-akut eller CV-jour en gång på Kungsholmen dit jag hörför vår förmedling på Ekrö är obemannad och har inga aktiviteter. Dit kan man bara gå om man har en bokad tid. Så jag tänke försöka komma iväg till CV-akuten i vckan och få lite tips och visa dom en anskan jag har börjat skriva och kanske få tips på vad jag eventuellt ska ta bort eller lägga till i ansökan.
Dom här meningslösa möterna och informationträffarna kunde jag gärna vara utan. Jag har ingen egen erfarenhet av söka-jobb-kurser men dom verkar ju inte heller vara alltför givande.

Ett hinder för mitt jobbsökande är att min dotter inte har fått dagis än. Det tar tydligen lång tid i den här kommunen. Har jag bara barnomsorg kan och vill jag börja jobba nästa dag. Lite tröttsamt att ringa och tjata på kommunen. Tydligen lång väntetid i den här kommunenfast senast 1 veckan i januari ska hon få börja på dagis så lika bra att jag söker jobb redan nu. Jag är less på att inget göra och att inte få någon lön eller a-kassa.

Som upplysning kan jag också säga att jag ännu inte har sett spöket här i prästården , än mindre haft sex eller hånglat med det. Varken spökhångel eller spöksex lockar mig särskilt myckt om jag ska vara ärlig.
Det har funnits en prästgård på den här platsen sen 1500-talet men huset jag bor i är "bara" drygt 100 år gammal så det borde ju kunna spöka en del men tvyärr har jag inte sett något.

Ni

2006-11-18T15:57:00.000+01:00

På spanska niar man folk man inte känner. Man använer det spanska ordet usted istället för tu. Fast det är ganska stor skillnad på var i den spanskspråkigavärlden man befinner sig. I Madrid är det inte lika noga med niande (usted) som på den spanska landsbygden. Jag har också intrycket av att man är mer noga med niandet i södra Spanien än i norra delarna av landet. Jag tycker också att man i Latinamerika använder usted-formen mer än i Spanien.
Det här är högst subjektiva intryck så det är möjligt att jag har helt fel. Ni som inte håller med får mer än gärna rätta mig.

Det är lite knepigt i vissa situationer att veta vilken form man ska använda. En gång satt jag i en bar i den lilla staden El Puerto de Santa Maria , några mil från Cadiz i södra Spanien , och pratade fotboll med en äldre herre. Eftersom han var så mycket äldre än mig tyckte jag att ni (usted) var lämpligt men han blev nästan chockad att jag använde den formen och korrigerade mig direkt. Jag är inte ni , jag är du sa han mycket bestämt.

Jag tror att sitter man och pratar i en bar , på ett torg eller liknande är du-formen oftast den bästa. Går man in i en affär eller pratar med en myndight eller liknande är det lämpligare att använda ni-formen.
Fast det finns kepiga situationer då man tvekar. Kanske bäst att använda ni-form om man är osäker , för det är bättre att vara överdrivet artig än överdrivet oartig.

På franska är det egentligen lättare för där är man nästan aldrig du med någon utan använder alltid ni-formen, vous. Jag har hört att det till och med finns franska barn som niar sina föräldrar och det lär inte vara helt ovanligt att man tilltalar sina svärföräldrar och vänner man känt i åratal med vous. Även här kan jag förstås ha fel för det är sånt jag hört och fått intryck av själv. Så rätta mig mer än gärna.

Både i spanska och franska används tilltalen fröken , fru och herr mycket dvs. señorita/mademoiselle , señora/madame och señor/monsieur

I Sverige är det också enkelt för här är det okey och brukligt att dua alla utom medlemar av kungfamiljen. Svenska ungdomar har på senare år börjat använda ni när man tilltalar människor man inte känner ,speciellt äldre människor.
Det är är mer en influens från främmande språk än ett äldre svenskt språkbruk.

Innan du-reformen på 60-talet använde man mycket titlar och fröken , fru och herr ofta i kombination med efternamnet som tilltal. Till exempel Fru Blomgren , doktor Levander.
Frun fick ofta sin makes titel så var man gift med en professor kunde man tilltalas professorskan, doktorns fru blev doktorinnan eller kanke doktorskan , majorens fru tilltaldes majorskan , prästens fru prostinnan o.s.v.

Tjänstefolk och arbetare tilltaldes ofta med förnamn och i tredje person. "Vill Anna vara snäll och servera mera kaffe? I eftermiddag ska Britta tvätta herrskapets lakan. Kan Alfred ta in korna innan han slutar för dagen"

Inte för att skryta men jag blir ofta tagen för att vara yngre än jag faktiskt är. I vintras i Madrid trodde två damer på en buss att jag var au-pair och inte mamma till mina barn. I Spanien har jag ofta blivit kallad señorita (fröken) när jag är ute utan mina barn men señora (fru) när jag har barnen med mig.

idétorka

2006-11-17T12:20:00.000+01:00

Jag är helt tom på idéer att skriva om här på bloggen. Det verkar som om jag inte klarar av att blogga i Sverige. Det känns som om jag tjatar om samma sker om och om igen. Att reta köttätare är kul men kan bli en aning tjatigt och egentligen bryr jag mig inte om vad andra äter. Så om någon som läser här har några förslag på saker jag kan skriva om så tar jag tacksamt emot det.

Visst har jag funderat på att gnälla över hur tråkigt det är att söka jobb och kanske skriva något om hur vackert det ändå är när det är grå , mörk, kall och tråkig höst. Har också tänkt skriva om spanska språket och Stockholms tunnelbana. Tänkte gnälla över hur jobbig det är att flytta och packa upp kartonger. Har tänkt skriva något om det märkliga men omåttligt populära TVprogrammet "Bonde söker fru" som figurerar på boulevardpressens löpsedlar nästan dagligen.

Har även tänkt att byta namn på bloggen och ändra presentationen av mig nu uppe i högra hörnet. Har lite dåligt med såna idér också. Så kom gärna med namnförslag. Jag har väl kanske inte ägnat bloggen den tid den förtjänar på sistone men även om jag inte skriver något kikar jag in här varje dag , läser och svarar på era kommentarer och läser andra bloggar.

vegetarianer kan rädda världen

2006-11-14T17:14:00.000+01:00

Att vara vegetarian är ju inte bara att äta gott och nyttigt utan också miljövänligt. Läs här vad Barajagjohanna skriver om det. Kolla också på den här artikeln från Aftonbladet som Barajagjohanna länkar i sitt inlägg.

Det finns inga nackdelar med att vara vegetarian. Bara fördelar.

hälsomedvetna svenskar

2006-11-14T16:15:00.000+01:00

En sak som slår mig efter ett år i Spanien är at svenskar är så väldigt hurtig. Det ska käkas fibrer och motioneras.
Enorma frukostar anses hälosamt. Jag känner folk som äter gröt och mackor till frukost. Själv är jag väldigt spansk när det gäller frukost , jag kan med viss ansträngning peta i mig något mer än lite kaffe och då en liten macka eller lite , lite yoghurt. I hela mitt liv har jag varit morgontrött och haft svårt för bastanta frukostar. Mådde nästan illa när jag bodde hemma och varje morgon halvsovande såg min bror och mina föräldrar äta gröt och fibermackor.

I Madrid kunde man vandra länge utan att se ett gym men här i Stockolm ligger dom nästan i varje gathörn.
Svenska tidningar svämmar över av tips hur man ska äta nyttigt och komma igång och motionera.
Såna tips är sällsynta i spanska tidningar och jag har en känsla av att betydligt färre spanjorer motionerar regelbundet.

Röka är ju ohälsosamt så det gör få svenskar. Vi lär vara nästan världsbäst på att låta bli rökning i det här landet har jag hört. Här får man inte heller röka på restauranger och kaféer. I Spanien känns det ibland som om alla röker och på många kaféer och restauranger ligger röken så tät att man knappt ser en meter framför sig.
Eftersom jag själv inte röker tycker jag det är ganska trevligt att slippa lukta askkopp efter varje gång jag varit på kafé. Samtidigt tycker jag man är lite väl håd mot rökarna när man kör ut dom i den svenska vinterkylan. Ett rökrum kunde dom väl åtminstone få.

Trots mindre flitigt motionerande , sämre frukost , inte lika mycket tanke kring att äta nytigt och definitivt större andel rökare och fler trafikdöda skiljer sig inte spanjorers och svenskar medellivslängd särskilt mycket.

Stockholm

2006-11-12T00:20:00.000+01:00

I veckan har jag promenerat runt i Stockholm. Visst, den här stan är absolut inte ny för mig. Jag är född här , har bott här förut och har en stor del av släkten här. Så jag hittar utan problem i stan.
Trots att det har varit ganska kallt, jag avskyr kyla och jag frös rejält när jag gick längs vattnet kände jag mig verkligen glad över att ha flyttat till en så vacker och trevlig stad. Jag kommer nog att må bra här och troligen bli kvar ganska länge.
Stockholm är så mycket mysigare och vackrare än Madrid där jag bodde förut. Så har man inte varit så mycket i den här stan tycker jag absolut man hellre ska resa hit än till Madrid.

Allt känns väldigt bra fast jag har varit lite slö med uppackandet. Bor fortfarande bland flyttkartonger.
Det är lite jobbigt att dagisplats för dottern verkar dröja. Kanske ända till början av januari. Har hon inget dagis kan jag ju inte jobba och har man varit utomlands ett år får man ingen a-kassa. Så det blir dyrt att inte jobba.
Sitter och skriver ansökan till ett jobb idag och har ringt och tjatat på kommunen om dagis för femtioelfte gången.
I helgen lyckades jag köra 63 km/timmen på en 50 sträcka och dra på mig mina första fortkörningsböter. 2800 kronor kostade det efter höjningen 1 oktober.Verkligen olägligt just nu.

Annars känns det mesta bra , jag gillar verkligen min nygamla hemstad och idag har jag till och med sett en flik av något blått mellan molnen och anat solen en kort stund.

fugu

2006-11-11T22:06:00.000+01:00

Över hela världen äter människor märkiga saker. Vad som är märkligt är förstås en definitionfråga. Många utlänningar tycker att surströmming är oerhört konstit och kan inte förstå hur vissa svenskar frivilligt kan äta sånt. Samtidigt kan vissa svenskar bestämt hävda att surströmming är en delikatess.
Även lutfisk har jag sett utlänningar bli en aning förvånade över att vi äter.

Ostron som lever när man äter dom upplevs nog som en aning märkligt och kanske motbjudande för många att äta. Medans många betraktar ostron som en välsmakande delikatess.
På Island äts en sorts gravad haj som kallas hakarl som lär ha en ganska speciell smak.

Många svenskar förfasar sig över att kineser och koraner äter hundar. Samtidigt har nog en och annan muslim svårt att förstå hur vi svenskar kan stoppa i oss bacon och fläsk utan problem.
En bekant som jobade i Kambodja för Röda Korset ett par år berättade att man där grillade stora flygande kackelackor (ja , stora flygande kackelackor finns i Sydostasien). Hon vågade aldrig smaka men sa att dt luktade som bacon.

Pratade nyligen mat med en japansk kompis. I Japan verkar det krylla av underlig mat. Min kompis mamma älskar natto , som är jästa bönor.

En annan känd och märklig japansk maträtt är den dödligt giftiga blåsfisken fugu.

Fuguns gift sitter främst i levern men även i blodet och andra inälvor. Går domsönder när fisken rensas kommer giftet ut i köttet. Tydligen kan man inte se eller känna på lukten om giftet har kommit i kontakt med fiskköttet. Det är bara att smaka.
Blir man förgiftad vid en fugumåltid dör man inom 4-24 timmar om man inte kommer under behandling Själva döden ska vara väldigt plågsam med kramper och andningssvåriheter.

Fugun serveras bara på vissa restaurager som har speciell licens. Bara vissa kockar får tillaga den och det tar flera år som lärling innan man kan titulera sig fugukock.
Enligt min japanska kompis är det i princip ofarligt att äta fugu på en godkänd restaurang tillagad av en fugukock.
Dom personer som varje år dör efter att ha ätit fugu har ofta fångat och tillagat fisken på egen hand.

Min japanska kompis har inte smakat fugu och har ingen längtan att göra det heller men han har hört att den ska vara god. Den rätta drycken till fisken är naturligtvis sake.

Lite spännande skulle det vara att prova även om jag inte vet om jag skulle våga. I Sverige kan man inte få tag i fugu så ska jag prova få jag väl göra det om eller när jag åker till Japan. För att prova ny , spännade och annorlunda mat är ju en stor del av resupplevelsen när man besöker ett nytt land.

kvällens boktips

2006-11-11T19:39:00.000+01:00

Jag tycker om att läsa och läser mycket. Jag gillar egentligen alla typer av böcker så jag varierar mig en hel del.
Läste nyligen om boken Anhörig av Katerina Janouch. Alla som har eller har haft en ahörig eller vän som är missbrukare kommer garanterat att känna igen sig i boken.

Boken är delvis självbiografisk då Katerians man missbrukat alkohol och kokain. Många av oss har kanske fördomar om att mossbrukare är trasiga ständigt fulla människor som supit bort hemmet , familjen och jobbet. Bokens missbrukare är en arbetande familjefar som tjänar bra och är välvårdad och snyggt klädd.

Det är den här typen av missbruk som är så lömskt för det tar tid innan det syns. Missbrukaren kan ha fin utbildning , bra jobb , vara en kul kompis och en underbar förälder.
Precis som i boken Anhörig finns bakom missbrukaren ofta anhöriga som genom att dölja för omvärlden vad som pågår indirekt hjälper missbrukaren att fortsätta dricka och eller ta droger. Det är oerhört tungt och jobbigt för familjen att leva med en missbrukare.
I bokens efterord uppmanar Katerina alla som lever med en missbrukare att sparka ut honom.
"Till alla medberoende vill jag säga (med ömhet).Visa att du har behov. Kräv utrymme. Börja tänka på hur du själv mår, förutom att bara tänka på alla andra hela tiden. Och sluta tyck synd om ditt älskade fyllo. Sparka ut honom istället. Då gör du honom en verklig tjänst"

Jag har inte läst något annat av Katerina Janouch än den här boken och den kan jag verkligen rekommendera till alla.

uppkopplad

2006-11-09T19:53:00.000+01:00

Jag har varit dålig på att uppdatera bloggen på sistone. Jag har flyttat. Sitter bland flyttkartonger och har ingen koll på var jag har mina grejer. SÅ tråkigt att packa upp. Först ikväll blev jag uppkopplad till nätet men nu ska det bli blogga av.
När jag har varit offline har bloggen passerat 70000 besökare. Helt fantastiskt. Tack allani som läser och speciellt tack till alla er som kommenterar.Får väl fira det på nåt sätt när jag orkar.
Jag har varit så trött. Det är jobbigt att flytta , söka jobb och vara ensam med två barn.

Huset jag har flyttat till är stort och fint men jag är tveksam om det här lantlivet är min grej. Jag ska göra ett försök en tid en jag blir nog inte kvar i evigheter. Ett år eller så verkar lagom även om det är jobbigt att flytta.

Det känns lite svårare att komma på saker att skriva om nu när jag är i Sverige men jag ska försöka fortsätta blogga och uppdatera oftare än jag gjort på sista tiden.

snö

2006-11-01T22:34:00.000+01:00

I måndags fick jag ta fram isskrapan och skrapa bilrutorna. I tisdags pratade jag med en kompis som bor i Dalarna och då hade det snöat hela dagen och kommit mer än en decimeter. I morse när jag vaknade blåste det och snön vräkte ner. Nu är det hur mycket som helst här utanför huset. Mina barn blev överlyckliga och var ute och lekte länge i snön.

Ringde Madrid och fick veta att det var 25 grader och sol och dom satt ute och fikade.

Jag avskyr verkligen kyla med eller utan snö. Naturligtvis visste jag att jag skulle bli tvungen att tampas med kyla både med och utan snö när jag valde att flytta från Madrid. Fast då när det var 30-40 grader varmt kändes inte tanken på svensk vinter lika läskig som när man är på plats. Jag hade inte räknat med att det skulle komma så här mycket redan 1 november. Känns inte kul.
Vintern i det här landet är alldeles för lång och kall. Jag får smått ångest av att tänka på det. Hur ska jag ta mig genom den?

Förresten har mina sömnproblem som jag skrev om helt försvunnit sen jag kom tillbaka till fosterlandet. Hoppas det håller i sig. Jag brukar kunna sova var som helst men det gick väldigt dåligt i lägenheten i Madrid

Therese från A till Ö

2006-10-30T14:57:00.000+01:00

Cliff Hanger roar sig med att skicka ut den här utmaningen till folk. Vet inte om jag ska känna mig utvald men jag har tråkigt så jag kör väl. Kanske inte världens iuntressantaste frågor och svar men håll till godo.

A is for age:
Jag har iallfall fyllt 28 år

B is for booze of choice:
Laphroaig , annan whisky och god rom. Så gillar jag vin också.

C is for career:
Hihi ja jag är ganska arbetslös just nu men jag är verkligen en tillgång på arbetsmarknaden. Hoppas bara någon arbetsgivare snart fattar det också.

D is for your dad's name:
Börjar inte på D

E is for essential items to bring to a party:
vet inte , räcker det inte att jag tar med mig själv? Kamera kanske? En flaska rom?

F is for favourite song at the moment:
Ingen aning

G is for favourite game:
Spelar sällan spel

H is for home town:
Har växt upp i Uppsala men ska bo i Stockholm om några dagar och jäkligt lång tid framåt. Föddes förresten på SÖS i Stockholm en gång i tiden så då kanske jag kan kalla Stockholm för hemstad.

I is for instruments you play:
Det är nog rätt dåligt med instrumentspelande för min del. Kan ta några gitarrackord , spela Blinka lilla stjärna och Gubben Noa på piano och kommer ihåg några grepp på blockflöjten

J is for jam or jelly you like:
Sylt och jelly brukar jag inte äta

K is for kids:
en pojke och en flicka

L is for living arrangements:
Övervåning på prästgård på en ö om några dagar

M is for mother's name:
Börjar inte på M

N is for name of your crush:
Jag skulle ju skaffat ett stall av älskare i Madrid men kom liksom aldrig igång och nu har jag lämnat landet. Ja , jag vet att det inte riktigt är svar på frågan men jag är rock så jag svarar hur jag vill.

O is for overnight hospital stays:
När jag bröt benet och när jag födde mitt första barn och kanske någon mer gång som jag förträngt. När jag födde mitt andra barn åkte jag hem några timmar efter förlossningen så det räknas väl inte som "hospital stays" anatar jag

P is for phobias:
nja inte direkt , har svårt för insekter och spindlar men inte så farligt att jag skulle kalla det fobi. Ljudet av frigolit får mig att rysa och må illa fast jag vet inte om det kan kallas fobi.

Q is for quotes you like:
Nej det har jag inget.

R is for relationship that lasted the longest:
Vet inte men jäkligt länge , för länge

S is for sartorial style:
varierar

T is for time you wake up:
varierar

U is for underwear:
Allt som inte har snobben/hjärtan/hundar/"touch-me"/mån-sön-tryck (snodde jag av Marji)

V is for vegetables you love:
Alla faktiskt men kanske avokado , tomat , oliver , kronärskockor , aubergine , svamp (fast det är väl ingen grönsak egentligen) för att nämna några favoriter

W is for weekend plans:
Bära möbler och flyttkartonger

X is for x-rays you've had:
handen , ben , fot , tänder , skallben, lungor

Y is for yummy food you make:
Jag är rätt hyfsad på matlagning fixar gärna goda tacos , indiskt , wok mm. bara det är vegetariskt så

Z is for zodiac sign:
Tvilling

Å är åt dem du vill skicka listan vidare till:
Den som känner sig manad

Ä är för älsklingstrend:
jag har dålig koll på vad som är trendigt

Ö är för en önskan just nu:
Ett jobb som går att trivas med vore inte fel. Jag vill iallfall ha en lön varje månad och då antar jag att man behöver ett jobb.

Meow café

2006-10-30T10:22:00.000+01:00

Jag är mycket förtjust i staden Hong Kong som jag har besökt flera gånger. Jag har lite svårt att sätta fingret på vad det är som gör staden så tilltalande. Visst är det trångt och stressigt men det finns en stämning som är hur mysig som helst. Tropisk grönska , bergiga öar , havet , moderna skyskrapor och ett behagligt klimat är inte heller helt fel.

Ett av många trevliga områden i Hong Kong är stadsdelen Causeway Bay i stans centrala delar. Här finns många trevliga restauranger och kul affärer.

För den som gillar katter finns här det annorlunda Meow café med tillhörande butiken Cat Store som säljer 70-talsgrejer och saker med katter på.
Att ha husdjur i Hong Kong är inte helt lätt. Hyror och bostadspriser är skyhöga och många är enormt trångbodda och många värdar förbjuder sina hyresgäster att ha husdjur. Så många som saknar en egen katt kan gå till Meow och klappa på och leka med caféets katter.

Caféets inredning är lite 70-tals retro och ganska enkel. Katterna går omkring som dom vill i lokalen , ligger på bord , stolar och i knä på gästerna. Det finns hyllor med olika sällskapsspel som man kan låna och i stora vaser står kattleksaker , oftast pinnar med en fjäder eller en boll på. Det brukar finnas runt tio katter i lokalen. På väggen till höger innanför entrén sitter skyltar med namn och bild på dom olika katterna. Om jag har förstått det rätt är innehavaren fru Hui engagerad i att hjälpa Hong Kongs hemlösa katter och det är en del av dom som hamnar på Meow café.

Stället serverar nudelsoppor , mackor , kaffe och te. Ganska stora portioner till låga priser. Kanske inte någon minnesvärd mat , men enkel och god. När jag har varit där har servicen varit vänlig och trevlig men otroligt långsam. En kontrast mot andra ställen i Hong Kong där servicen oftast är otroligt snabb och effektiv.

Det är mycket ungdomar och speciellt unga par som fikar här men även en del föräldrar med småbarn och kontorsfolk. Stämningen är skön och avslappnad. Även jag som inte är någon djurfantast (ja , jag vet , sånt ska man inte säga) gillar Meow café och har varit där flera gånger. Det är ett kul och annorlunda ställe som ligger i en del av stan som jag gillar och har bott i.

Meow café ligger på 1 våningen i Kingston Building 2-4 på Kingston Street (korsningen Kingston Street och Paterson Street) och närmaste tunnelbanestation är Causeway Bay som ligger alldeles i närheten.

bild från caféet

Meow cafés underlägg till kaffe- och te-koppar

vegetarisk tonfiskmacka

2006-10-29T19:33:00.000+01:00

Läste om vegetarisk skinkpizza på Stefans blogg
Jag råkade själv ut för samma sak som Stefan när jag för några år sen beställde en vegetarisk paj på kafé. Pajen visade sig vara full av grönsaker och skinka. När jag gick fram och klagade fick jag veta att "det ska vara skinka i en vegetarisk paj".
En åsikt som dom flesta vegetarianer troligen inte delar.

I Spanien är det vanligt att en smörgås med sallad , majonäs eller någon dressing och tonfisk kallas sandwich vegetal. Vilket också leder tankarna till vegetarisk smörgås. Tonfisk eller andra fiskar och skaldjur är inte precis några grönsaker. Spanjorerna verkar också nästan alltid ha tonfisk i sina sallader. Beställer man bara en ensalada i Spanien är det nästan alltid olika blandade grönsaker och tonfisk.

om näringslära

2006-10-29T16:54:00.000+01:00

Intressanta funderingar ang. omega 3. En bra (vegansk) fettkälla är rapsolja (alfa-linolensyra) som elongeras till EPA (eikosapentaensyra), dvs samma som finns i fet fisk. Vi kan dock tyvärr möjligen inte få samma goda effekt av den vegetabiliska källan som av fisk eftersom kroppen omvandlar i flera steg. Så har jag i alla fall tolkat det hela, jag hoppas att det är korrekt
Så här skrev dietiststudernaden Emma under mitt inlägg om Apoteket Även om det inte var tänkt så resulterade inlägget i en väldigt intressant diskussion om omega3.

Jag är ingen expert på näringslära. Vad jag har förstått är omega 3 bra för lederna och förebygger hjärt- och kärl-sjukdomar samt inflamatoriska sjukdomar. Ett för lågt intag av omega 3 påstås också öka risken för depression.

Jag är fullständigt övertygad om att man kan få i sig allt man behöver som vegetarian och vegan men att det kanske behövs lite mer kunskap. Äter man varierat oavsett om man är vegetarian , vegan eller allätare behöver man inte köpa dyra kosttillskott. I västvärlden konsumerar vi stora mängder vitamintabletter , många gånger i onödan. Själv är jag inte bättre än någon annan utan jag stoppar regelbundet i mig mina vitaminpiller.

Jag vet inte om omega 3 är något kroppen måste ha. För vad jag har förstått finns det bara i fisk men som Emma skriver ovan så är rapsolja en bra källa. Jag har också hört att linfröolja ska vara bra även om den tydligen inte är lika bra som fisk.

B12 är ett B-vitamin som alltid nämns som svårigheter för vegetarianer och veganer att få i sig. Vad jag har förstått så finns det knappast i vegetabiliska källor. Jag har hört att vissa alger och mjölksyrade grönsaker ska innehålla B12 i liten mängd. Det finns sojamjölk som är berikad och vanlig komjölk innehåller B12 precis som dom flesta mejeriprodukter.

Även D-vitamin brukar nämnas som ett vitamin som är svårt för vegetarianer och veganer att få i sig. Om jag har förstått det rätt så finns inte D-vitamin i någon vegetabilisk källa överhuvudtaget. Om man vistas i solen bildas D-vitamin i huden. Så det är bra att försöka ge sig ut dom dagar solen skiner.

Ett annat ämne jag har hört ska vara lite knepigt att få i sig tillräckligt av om man inte äter kött eller fisk är järn. Om jag har förstått det rätt finns järn i en del vegetabiliska källor men det järnet är svårare för kroppen att ta upp. Både köttätare och vegetarianer kan underlätta för kroppen att ta upp järn genom att äta något C-vitaminrikt tillsammans med livsmedel som innehåller järn.

Protein är också något som många vegetarianer brukar få höra att dom kan få brist på. Hittills har jag aldrig träffat någon i Sverige som har haft proteinbrist. Äter man mejeriprodukter innehåller dom protein. Så finns ju en uppsjö av vegetarisk färdigmat som quorn och olika sojaprodukter som innehåller en hel del protein. Även bönor , linser och tofu är en god och billig proteinkälla. Så varken kött eller fisk är nödvändigt för att tillgodose kroppens behov av protein.

En annan sak som jag har hört är att vi inte ska äta andra däggdjurs mjölk. Det ska vara svårsmält och dåligt för kroppen på olika sätt. Mjölk är inget för vuxna människor utan något däggdjur ger sina barn när dom är små och ska växa fort. Så när man slutar ammas/dias ska man alltså sluta med mjölk.
Samtidigt får vi i Sverige iallfall alltid höra hur nyttigt mjölk är och hur viktigt det är att barn dricker mjölk.

Nu är jag ingen expert på kost och näringslära så rätta mig gärna om jag har skrivit något fel och är det något jag borde tagit upp med glömt påpeka gärna det. Jag ville bara skriva ett inlägg om sånt här för det brukar bli långa och kul diskussioner då. Vissa köttätare är ju så lättprovocerade.

25 grader och sol

2006-10-29T16:27:00.000+01:00

Idag var det frost på marken och kyligt men soligt. Barnen krossade is på vattenpölar när vi var ute. Jag har pratat med Madrid och fått veta att man har haft 25-30 grader och sol hela helgen. Även om jag inte för en sekund ångrat att jag lämnat Madrid irriterar jag mig kraftigt på kylan. Troligen lär jag klaga för omgivningen hela vintern och bli lite småsur varje gång jag hör hur mycket varmare och soligare det är i Madrid.

Det går ganska bra att bo hos föräldrarna. Fast dom klagar väl mycket på barnen. SÅ jobbiga är inte barnen.
Det hade varit skönt att ha såna där föräldrar som alltid vill vara barnvakt nu när jag blir ensam med barnen...

Det ska bli otroligt skönt att flytta till ett eget ställe i helgen. Även om själva flytten och att komma i ordning känns en aning jobbigt. Det ska bli så skönt att bo ensam med mina barn.
Jag måste ta tag i jobbsökandet också , det har verkligen gått på sparlåga den här första veckan i Sverige. Jag har mest tagit det lugnt och gjort mysiga saker med mina barn.

blandat svammel

2006-10-27T10:11:00.000+02:00

Det har gått lite trögt med bloggandet på sista tiden. Fast jag kikar ofta in här och svarar på alla kommentarer och så. Mina barn och jag tar det mest lugnt hos mina föräldrar. Dom och min bror är väl inte direkt överlyckliga att vi är här. Så det ska bli skönt att flytta till ett eget ställe nästa vecka.

Jag har inte gjort så mycket men en och annan skillnad från Spanien har jag upptäckt.
Jag fick växelpengarna i en skål när jag handlade igår. Jag stoppar in mitt bankkort uppochner i bankomaten. När jag handlade på VISA fick jag dra kortet själv i läsaren och jag behövde inte visa legetiomation utan knappade själv in koden.
Jag fick recept på medicin men inte dom gamla vanliga gula lapparna utan nu har man moderna e-recept som skickas direkt från läkaren till apoteket via datorn. Patienten får inte ens en lapp i handen.
Jag fixade adressändring direkt på internet. I Spanien hade det krävts ett personligt besök och en lång kötid för att få det ordnat.

Väderet här har varit mest regn , rusk och dimma. Träden är fulla av höstlöv och det är betydligt mer kylslaget än Madrid. Som jag skrivit otaliga gånger förut är ju klimatet det jag kommer att sakna mest. Mörker , kyla , regn och snö ger mig verkligen rysningar. Men trots läskigt väder en stor del av året är jag övertygad om att jag och barnen kommer att må bättre i Stockholm än i Madrid

Affärernas frysdiskar är fulla av quorn och sojaprodukter av olika märken. Fast direkt billigt är det inte. I Spanien är det mycket ont om sånt om det ens finns överhuvdtaget. Jag har aldrig sett quorn. På en hälsokost i Madid hittade jag några goda vegetariska biffar av tofu.
Vill man köpa sig en flaska gott vin att dricka till dom vegetariska läckerheterna får man bege sig till en specialaffär.

Ska man köpa cigaretter , snus , rakhyvlar eller kondomer på ICA får man ta en liten lapp vid kassan betala och sen plocka ut varan i en automat vid utgången. På caféer , barer och restauranger får man inte röka utan rökarna tvingas ut i kylan för att utöva sin last. Så mina kläder var inte inpyrda av rök efter att jag varit och fikat igår.

I Madrid i vintras demostrerade man mot att kommunen skulle sätta upp parkeringsautomater. Här i Sverige finns det parkeringsautomater överallt och det är dyrt att parkera. Ännu dyrare kan det bli om man inte betalar eller parkerar helt galet. Därför ser man inga dubbelparkeringar eller bilar som är parkerade i rondeller.

trauma efter Parisbesök

2006-10-24T10:27:00.000+02:00

Själv är jag mycket förtjust i Paris och skulle kunna besöka staden hur ofta som helst. Tydligen delar inte alla den här förtjustningen för jag hittade följande i UNT (Uppsala Nya Tidning) idag :

Paris blir inte alltid den upplevelse som japanska turister väntar sig. Expediter som ignorerar kunderna , sura tunnelbaneresenärer, väskryckare - verkligheten stämmer inte alls med bilden av Paris som en drömstad. Varje år är det något tiotal japanska Parisbesökare som måste till psykolog efter att ha konfronterats med ovänliga parisare och sjabbiga gator avslöjar Journal du Dimanche. En tredjedel av patienterna blir då genast bättre, en tredjedel får återfall och resten får psykoser enligt en intervjuvad psykolog. Fenomenet kallas Parissyndromet.

apoteket

2006-10-23T21:43:00.000+02:00

I Spanien är apoteken privatägda och det finns minst ett i varje kvarter. Apotek och barer är dom vanligaste inrättningarna i alla spanska samhällen så väl minsta lilla by som huvudstaden Madrid.
Spanska apotek är inte lika noga med recept som svenska och man kan köpa en del effektiva saker receptfritt. Jag har tagit med en hostmedicin hem från Madrid som tar bort hostan direkt , helt receptfritt och till överkomligt pris. Personalen på apoteket i mitt kvarter blev förvånade när jag berättade att man behövde recept för den hostmedicinen i Sverige.

Precis som i Sverige säljer spanska apotek en uppsjö av smink , krämer och vitaminer. När jag pluggade i Sevilla köpte en svensk kompis färgade linser för människor utan synfel på ett apotek.

Ibland behöver man recept eller får recept även i Spanien. Recepten är på vita A4-ark och ser helt annorlunda ut än dom svenska små gula recpeten. Mitt på det spanska recpetet finns en steckad linje där man kan dela receptet i två. Farmaceuten som tar emot det river det i två delar , ger en till kunden och behåller en del själv. När medicinen hämtats fram tar farmaceuten fram en tapetkniv och skär ut streckkoden på asken som medicinen ligger i. Streckkoden tejpas sen fast på den del av receptet som apoteket behåller.
Alltså hade mina spanska receptbelagda mediciner alltid ett hål i kartongen där streckkoden skulle suttit.
Jag har svårt att begripa vitsen med systemet och ingen har lyckats förklara det för mig heller.

Såg förresten att mina vitaminer även innehåller omega3. Jag antar att det alltid kommer från fisk. Betyder det att jag inte längre kan titulera mig vegetarian? Är det lika bra att jag går över till annat fiskätande då?

hänt sen sist

2006-10-23T20:29:00.000+02:00

Precis som förra gången jag kom till Sverige är huvudet tomt på bloggidéer. Hur kan folk blogga i det här landet? Fast jag har en del spanska saker jag funderade på att skriva om dom sista dagarna i Madrid. Då kan ju ni som läser här låtsas att jag sitter kvar i Madrid...

När jag kom tillbaka till Madrid efter att ha varit i Sverige i månadsskiftet augusti-september visste jag ju att jag bara skulle stanna i Madrid en månad. Det blev en ganska tråkig månad , då jag räknade dagarna tills jag definitivt skulle flytta till Sverige och letade jobb på nätet. Fast det kändes en aning knepigt att sitta i Madrid och leta jobb i Stockholm även om det naturligtvis går.

Sista veckan i Madrid hade vi regn och höstrusk vilket gjorde att det inte kändes lika jobbigt att skiljas från stan. Vi åkte i fredags kväll och när torsdagen kom ville jag absolut inte åka trots att jag visste att det var rätt beslut.

På torsdag kväll gick jag och familjen och två kompisar till en mysig och mycket prisvärd tapasbar i området där jag bodde och åt tapas. Det var som vanligt trevligt och gott. Jag kommer att sakna den spanska tapaskulturen. Sen gick maken hem med barnen och jag och dom två kompisarna gick till en bar och drack rom och cola. Jag blev ganska onykter och svamlig... Kändes lite småjobbigt efteråt även om det väl händer dom flesta då och då. Pratade bland annat med bartendern om hångel mot bardiskar , frågade hur vanligt det var mm.

På fredagen sköt jag upp packandet in i det längsta. Gick och handlade lite presenter och annat på dagen. När det sedan inte gick längre packade jag nästan 60 kilo bagage som jag och två barn fick ha tillsammans. Åkte ut till flygplatsen. Kramade maken hejdå och sa vi ses till jul. Barnen kramade sin pappa och sa vi ses om två månader. Det kändes helt okey och barnen tog det bra.

Väl i Sverige har vi inte gjort något särskilt. Mest bara haft det lugnt och skönt. Mina sömnproblem försvann första natten i Sverige och dom har inte visat sig igen. Hoppas det håller i sig.

Det är ganska okey men trålkigt att bo hos mina föräldrar. Så även om själva flytten känns jobbig ska det bli skönt att få flytta till ett eget ställe 1 november.

Ja det härt inlägget blev väl inte så intressant men jag tänkte jag skulle skriva något iallfall. Får väl återkomma med lite av det jag tänkte på sista dagarna i Madrid så kan ni som läser låtsas att jag är kvar. Det lär nog bli lite skillnader mellan Sverige och Spanien. Vad jag saknar och inte saknar , vad som är bättre eller sämre och sånt.

tankar i Madrid

2006-10-19T01:06:00.000+02:00

Då klockan nu har passerat midnatt är det faktiskt min sista dag i Madrid. På fredag flyger jag och barnen till Sverige. Vissa dagar har jag räknat dagarna till den dagen men nu när den närmar sig så fort känns det lite jobbigt.

Jag känner ett stort vemod. Samtidigt vet jag att jag gör rätt som flyttar. Madrid är en underbar stad som jag verkligen kommer att sakna. Kanske kommer jag att sakna min lilla stad Alcobendas 13 km norr om Madrid ännu mer. En pärla jag inte visste fanns förrän jag flyttade hit. Jag är ingen vän av snö , kyla eller mörker så klimatet kommer jag att sakna otroligt mycket. Egentligen vill jag bo i ett varmt land. Så i framtiden kanske jag gör ett nytt försök med Spanien eller något annat land men det ligger långt fram i tiden.

Vi hade planerat att hela familjen skulle bo här i två år så visst är det tråkigt att barnen och jag flyttar efter ett år. Maken blir kvar här i stan i ett år till men han kommer väl att göra ganska många resor mellan Madrid och Stockholm. Det finns gott om flygbiljetter till rimligt pris. Fast nästa gång barnen får träffa sin pappa blir inte förrän om två månader då han kommer över jul och nyår. Han är en toppenpappa så barnen och han kommer verkligen att sakna varnadra och att skypa via webkamera kan ju aldrig ersätta en kram. Visst har jag skuldkänslor och känner mig ledsen för att jag flyttar med barnen så långt från deras pappa och visst kommer det att bli jobbigt att vara ensam med två barn. Par som har barn men inte bor tillsammans bor ju vanligtvis i närheten och kan ha barnen varannan vecka eller så. Samtidigt skulle jag inte vilja vara utan mina barn varannan vecka.

Året i Madrid har på många sätt varit bra och lärorikt. Jag var redan väldigt bra på spanska när jag kom hit för jag har läst 8 månader i Spanien och en kurs på universitet innan. Jag har också rest runt i Latinamerika i två omgångar i totalt 4 månader. Men nu sitter verkligen spanskan och mina barn pratar en hyfsad spanska som jag har tänkt försöka hålla liv i. Vi får väl prata med varandra , läsa böcker och se filmer på spanska.

Men året i Madrid har också varit jobbigt och ensamt. Nästan alla jag har lärt känna har varit makens kollegor och deras fruar och flickvänner. Det har varit svårt för mig att hitta ett jobb. Visst har jag undervisat lite i engelska men det har bara varit enstaka timmar och ganska dåligt betalt. Jag är inte den första frun eller flickvännen av utlänningarna i bekantskapskretsen som lämnar Madrid just för ensamheten och att man vill ha ett eget jobb och en egen lön.
Visst är det lätt att prata med grannarna eller stammisarna på kaféet men det känns som det är svårt att få nära vänner bland spanjorer. Troligen är det min ensamhet här som har gjort att jag i långa perioder har bloggat så mycket. Bland er som läser och kommenterar mycket och på vilkas bloggar jag också brukar hänga har jag faktiskt fått en hel del bloggkompisar även om jag inte har träffat mer än en i verkligheten. Men jag skulle gärna träffa flera av er.

Jag har redan ordnat med bostad , övervåningen på en prästgård på Ekerö utanför Stockholm. Mina kompisar bor på nedervåningen och vi ska dela kök och tvättstuga. Även skola och dagis är ordnat till barnen. Nu fattas bara jobb till mig. Jag är lite stressad över det för jag har ju inte jobbat det senaste året så det blir ingen a-kassa för mig nu. Alltså måste jag ha ett jobb snabbt. Jag gjorde ett försök att få någon bloggläsare att anställa mig men än har ingen hört av sig. Två har iallfall mailat jobbtips som verkade intressanta. Något jag uppskattade mycket , så ett jättestort tack!

Min sista kväll i Madrid ska jag , familjen och några vänner gå ut och äta lite tapas på en av mina favorittapasbarer. Det känns som ett mysigt avsked till Madrid och människorna jag har lärt känna här.

Sudan , olja och en utrikesminister

2006-10-18T22:45:00.000+02:00

I södra Sudan har minst 50000 människor fördrivits eller mördats i jakten på olja. Civilbefolkningen i och omkring oljefälten har utsatts för omfattande tvångsförflyttningar , flygbombningar , mord , tortyr , våldtäkt och kidnappningar
De utländska företagen har blundat för de övergrepp som begås av säkerhetsstyrkorna och deras allierade. Enligt uppgift använder flera företag legosoldater eller styrkor som tvångsrekryterat barn för att skydda de oljeproducerande områderna

Det här skriver Amnesty International i en rapport från år 2000
Svenska Lundin Petrolium och andra utländska oljebolag har påstått att det inte finns några bosättningar i de oljerika områdena och att det därför inte förekommit några tvångsförflyttningar. Detta är inte sant. Över 4.5 miljoner människor har tvingats på flykt undan säkerhetsstyrkorna och rebellernas terror. Sedan början av 1999 har striderna i de oljerika områdena intensifierats. Enligt människorättsorganisationen Human Rights Watch använder regimen i Sudan inkomsterna från Lundin Petrolium och andra utländska oljebolag till köp av vapen. Vapen som bland annan har använts i massmorden i Dafurprovinsen.

Från 2001 fram till nu när Carl Bildt blev utrikesminister i den nya högerregeringen satt han i styrelsen för Lundin Oil numera heter Lundin Petrolium. Carl Bildt har även varit styrelseledamot i Vostok Nafta ett bolag som ägs av Lundin Petrolium och som letar olja i Ryssland och fd. Sovjetländer. I detta bolag har han idag ett aktieinnehav värt drygt en miljon kronor.
När Carl Bildt valdes till styrelseledamot i Lundin Oil publicerade Aftonbladet den här artikeln om hur Lundin Oli systemtiskt bryter mot FNs etiska regler i Sudan. Carl Bildt har inte varit någon vanlig anställd i Lundin Oil utan han har suttit i styrelsen och varit med om att fatta beslut om företagets verksamhet.

Fredrik Reinfeldt pekade i sin regeringsförklaring särsklit ut Sudan och den humanitära katastrofen där som en viktig uppgift för regeringen. Hur han nu har tänkt att utrikesminister Carl Bildt ska vara trovärdig i den frågan?

Svarta barnflickor och skolk med TV-licensen har ju redan fått några ministrar på fall. Hittills har media inte krävt Carl Bildts avgång eller skrivit något om hans uppdrag i styrelsen för Lundin Oil.
Men media och svenska folket borde onekligen fråga sig om ett styrelseuppdrag i ett företag som enligt FN kränker mänskliga rättigheter är en lämplig bakgrund för en svensk utrikesminister. Uppenbarligen tycker vår nya högerregering att det är en lämplig bakgrund.

Mitt svar är naturligtvis att Carl Bildt och hela den förskräckliga regering vi fått ska avgå. Jag överväger nästan att strunta i mitt flyg till Sverige på fredag och vänta med att flytta hem till efter omvalet. För omval måste det bli. Fyra år med det här gänget är ju en mardröm.

Den som är intresserad av konflikten i Sudan och dom utländska oljebolagens roll i den och gillar att läsa kan gå in och läsa den här rapporten på nästan 800 sidor som är gjord av Human Rights Watch.

Det här inlägget avslutas passande med en sångtext av Björn Afzelius. Sången heter "Svarta Gänget"

Då var dom kompis med fascisterna. Då var dom bundis med nazisterna.
Då var dom bästis med rasisterna. Då var dom ett med falangisterna.
Det var då, det var länge se'n.
Men nu står samma Svarta Gäng och har häng på ministertaburetterna igen!
Nu har dom putsat upp fasaderna. Nu ser dom ut som demokraterna.
Nu går dom själva ut på gatorna. Nu vill dom kallas "Moderaterna".
Det är bluff! Det är samma gäng! Om igen samma Svarta Gäng!
Jajjamän, det är samma gamla mörkermän!

Infiltrationerna i skolan ger ekon från en annan tid;
Förr var det skinnbyxor och kjolar,
nu är det nätstrumpor och prydliga små sneda luggar!

Se'n kan du glömma allt du trodde på! Se'n kan du stå bredvid och titta på!
Se'n kan du skåda deras öppna hån! Se'n kan du stå där som ett jävla fån!
Du är noll, dom är överklass! Dom är troll, dom snor åt sej allt!
Du är såld om det gamla Svarta Gänget får en chans!

grönsaksmysterier

2006-10-18T12:54:00.000+02:00

Varför gråter man mycket mera när man hackar spansk lök än när man hackar svensk lök?
Varför är spanska gurkor knottriga och svenska gurkor släta ? Dom smakar ju likadant.
Tomater smakar förresten mer och godare i Sydeuropa.

Var i Sverige kan man få tag i en god café cortado? Jag kommer verkligen att sakna café cortado när jag flyttar till Sverige. Här saknar jag saltlakrits. Har varit sugen över en vecka nu men i övermorgon så...
Blir man aldrig nöjd?

Ja , jag har tråkigt och en envis huvudvärk (för lite cortado kanske? ) och vädret är trist , grått och regning. Det är väl då såna här viktiga funderingar kommer upp.

favoritplatser i Sverige

2006-10-18T00:26:00.000+02:00

Jag har tidigare skrivit om mina favoritplatser i världen och mina favoritplatser i Spanien så nu har turen kommit till Sverige.

Jag tycker att man bör resa till Sverige på sommaren. Visst har alla årstider sin charm men personligen är jag inte särskilt förtjust i mörker och kyla och jag ogillar snö.

En lista på några svenska favoritplatser som jag har besökt skulle kunna se ut så här:

Stockholm - en av världens vackraste städer, där jag är född och snart kommer att bo, behöver väl ingen närmare presentation men allt vatten , Gamla Stan , många mysiga stadsmiljöer , skärgården och mycket mera. Bra utbud på restauranger , nöjesliv , roliga affärer , museum och kultur. Här finns det mesta. Vill man göra en utflykt från Stockholm är Sigtuna en liten mysig stad. För den historieintresserade rekommenderas även Uppsala. Missa inte gravhögarna i Gamla Uppsala. Bredvid gravhögarna finns ett väldigt fint museum och en restaurang där man kan dricka mjöd i horn om man vill. Domkyrkan i Uppsala är berömd och också sevärd.

Bohuslän - speciellt Bohusläns skärgård och alla små mysiga fiskeläger. Personligen föredrar jag den bohuslänska karga skärgården framför den översvämmade trädgård Stockholms skärgård är. Är man i Bohuslän ska man inte missa dom fantastiska hällristningarna vid Vitlycke i norra delen av landskapet. Även om Göteborg inte ligger i Bohuslän utan på gränsen måste jag ändå nämna den. Jag har bott där i flera år , gillar staden och har många vänner där.

Skåne - speciellt Österlen som jag tycker är den absolut vackraste delen av Skåne och man ska inte missa Ale Stenar vid Kåseberga. Ystad är en mycket mysig stad väl värt ett besök. Sveriges sydligaste punkt Smygehuk kanske inte är jättemysigt men precis som Skanör-Falsterbo är det en trevlig utflykt om man befinner sig i Malmö eller Lund. Även Båstad är en liten mysig stad. Fast ska du bara se ett ställe i Skåne ska du definitivt åka till Österlen.

Gotland - Landskapet är underbart och den enda staden Visby är helt magisk. Jag har umgåtts med en del gotlänningar och därför besökt ön många gånger och varit runt på dom flesta platser. Är man på Gotland ska man heller inte missa Fårö. Men som sagt Visby med sin ringmur och medeltida stadskärna är höjdpunkten på ön.

Höga kusten - naturen är helt fantsatisk med berg , skogar och havet. Här finns den 236 meter höga Mjältön som är Sveriges högsta ö. Missa absolut inte en båttur till Ulvön. Känd för sin surströmming men döm inte ut ön för det , den är otroligt vacker och båtresan dit bjuder på underbara vyer. Missa absolut inte Skuelbeget. Enda gången jag har provat att klättra gjorde jag det på Skuleberget vid Höga kusten. Det finns en klätterled på den sidan av berget som stupar nästan lodrät ner mot E4an. Vill man inte klättra finns en vandringsled och en linbana. På toppen har man en fantastisk utsikt över skogar , öar och hav. Här finns också en mysomspunnen grotta som en gång i tiden beboddes av rövare.

Lapplandsfjällen - tyvärr har jag inte varit längre norrut än Tärnaby och Hemavan. Har gått lite på den berömda Kungsleden som startar i Hemavan och slutar i Abisko en sträcka på 425 kilometer men så långt gick absolut inte jag.

Siljansbygden - Jag var i Leksand i somras när jag besökte Sverige. Jag har en kompis som bor där och har varit där många gånger. Det är otroligt pittoreskt , röda stugor med vita knutar , folkdräkter och hemslöjd. Andra platser runt Siljan som är värda ett besök är Tällberg , Rättvik , Dalhalla (även när det inte är konsert) och Sollerön. Befinner man sig i Dalarna ska man inte heller missa ett besök i Falu koppargruva. Personligen tycker jag att Falun är mycket trevligare än det närliggande Borlänge.

Listan över platser jag skulle vilja besöka är lite knepigare att få ihop. Jag är ganska berest i Sverige , har bott på flera ställen och har kompisar som varit duktiga på att sprida ut sig och flytta runt. Det har alltså blivit en hel del tågresande och bilande genom landet. Läser man bloggen Rostsverige hittar man ju en hel del intressanta platser som man blir sugen på att besöka. Södra och mellersta Sverige har jag sett det mesta av så det får väl bli många resor norrut.

Öland - här har jag faktiskt varit , två gånger till och med , men jag var ganska liten då. Vore kul att åka dit igen. Säkert en fin utsikt på resan över Ölandsbron. Vill också se staden Borgholm , Eketorps fornborg och fyren Långe Jan på öns sydspets. Promenera på Allvaret och bada vid långgrunda stränder låter också mysigt.

Nordligaste Sverige - Jag vill vandra i Sarek , se Kebnekaise och Lapporten. Vill också se dom nordligaste städerna som Kiruna , Gällivare och Malmberget. Efter att ha läst Mikael Niemis undehållande bok "Populärmusik från Vittula" skulle jag vilja åka till Pajala och Tornedalen. Vill också se Sveriges nordligaste samhälle Karesuando och Sveriges nordligaste punkt Treriksröset. Så skulle jag naturligtvis göra en avstickare till Nordkap i Norge.
Luleå verkar vara en trevlig stad som jag också gärna skulle besöka på min resa i norr.

Öar - jag gillar öar och det finns några intressanta svenska som jag gärna skulle besöka. Den mytomspunna Blå Jungfrun i Kalmarsund har jag sett på avstånd när jag seglat och den såg verkligen spännande och mystisk ut. Skulle väldigt gärna göra ett besök där. Gotska sandön verkar också spännade. Stora och Lilla Karlsö har jag sett från Gotland och även dit skulle det vara kul att göra ett besök. Nöjer man sig med att se öarna från Gotland är det mysiga lilla samhället Fröjel ett av dom ställen man har finast utsikt över öarna. Alla som har varit där säger att Kosteröarna är så vackra. Jag har tyvärr bara sett dom på avstånd men det vore kul att åka dit.

Härjedalen - jag skulle vilja se myskoxarna och sen jag såg Peter Wlbecks "Kalender für Alle" för många år sen är jag lite nyfiken på staden Sveg

Ströms Vattudal i norra Jämtland- Jag har sen jag var liten varit ett stort fan av Dunderklumpen så en resa till hans hemtrakter vore inte fel. Fast det är nog ingen prioriterad resa. Jag har en kompis från Strömsund som liksom jag gillar Dunderklumpen och skulle han flytta tillbaka kanske jag skulle få en anledning att åka dit. Men att han har fast jobb som han trivs med , bostadsrätt och sambo och har bott i Göteborg i evigheter så det är inte troligt att han flyttar tillbaka.

Inlandsbanan - 1288 kilometer lång tågresa i det inre av Sverige från Kristinehamn till Gällivare. Går till stora delar genom ren vildmark.

Är det någon eller några platser som borde vara med som jag har missat på någon av listorna så uppdaterar jag gärna om jag får förslag.

höstbilder

2006-10-17T23:18:00.000+02:00

Barajagjohanna och Anna i Malaga har idag tagit ett foto i timmen och lagt ut på sina bloggar. Jag har inte varit lika ambitiös men jag tog några bilder på ett regning , grått och ganska kallt Madrid idag när jag gick för att hämnta barnen på skolan och dagis. Inte så spännande bilder men håll till godo

Även här finns blodbussen för den som vill ge blod.

Katter i regn , bland nedfallna höstlöv i parken

Palmer , höstlöv , grått , regn och 12 grader varmt. Jag vill ju att det ska vara soligt och skönt mina sista dagar här i Madrid. Grått , regn och kyla kommer jag att få mer än nog av i Sverige

Fortsättning på spanska parkeringsvanor. Här är tre bilister som tycker att en rondell är en passande parkeringsplats. En rondell som dessutom leder till en påfart på en motorväg. Den röda gångbron i bakgrunden går över motorvägen. Inget ovanligt här i stan.

våldtäkt

2006-10-17T13:13:00.000+02:00

Jag hittade den här bloggen skriven av en tjej som blivit våldtagen. Gå in och läs! Man blir väldigt berörd. Det är ett angeläget ämne så jag tänkte att jag skulle skriva något. Det är inte direkt några nyheter jag kommer med och jag tar för givet att dom flesta håller med.

Jag vet att dom flesta som blir våldtagna blir det av någon dom känner. Det är ett fåtal som blir överfallna utomhus av en okänd man. Trots det är jag och många andra tjejer ofta rädda och ser oss över axeln när vi går hem sent på kvällen. Jag är så less på att behöva känna mig otrygg dom få gånger jag går ensam ute på kvällar och nätter. Alla tjejer borde kunna gå ute vilken tid som helst på dygnet och känna sig trygga.

Till alla killar ,
det spelar ingen roll hur kul ni har haft , att ni har hånglat hela kvällen , att hon har kort kjol , att hon ville förra gången , att ni har känt varandra jättelänge, säger hon nej eller gör motstånd så menar hon nej. Det är inte så att hon egentligen vill och försöker spela svårfångad.
Det här vet naturligtvis dom flesta killar (och tjejer) så det är egentligen onödigt att skriva.
Jag vet naturligtvis att dom flesta killar är jättebra och aldrig någonsin skulle drömma om att tvinga en tjej till sex mot hennes vilja.

En våldtäkt är en oerhörd kränkning som kan ta mycket lång tid att komma över. Det finns inga förmildrande omständigheter eller någon ursäkt för att våldta. Ingen förtjänar att bli våldtagen och det är aldrig den våltagna kvinnans fel oavsett vad hon har sagt , gjort eller vilka kläder hon har haft på sig.

År 2005 anmäldes 3455 våltäkter i Sverige. Enligt Brottsförebyggande Rådset beräkningar är det cirka 10% av alla våldtäkter som begås. Alltså tror man att cirka 90% av alla våldtäkter aldrig anmäls. Överfallsvåldtäkter och gruppvåldtäkter utgjorde drygt 10% vardera av alla anmälda våldtäkter. Som jag skrev tidigare i texten sker dom flesta våltäkter i hemmet mellan ett offer och en gärningsman som känner varandra. Enligt Brottsförebyggnade rådet leder bara en av tio anmälda våldtäkter till fällande dom.

Jag vill också tipsa om sidan Stafett mot våldtäkt
där man kan skriva på en protestlista , läsa mer om våldtäkter , vad lagen säger och mycket annat.

Fick ett tips av Barajagjohanna om en bok som heter Flickan och skulden skriven av Katarina Wennstam. I boken redovisas ett antal uppmärksammade våldtäkter och samhällets syn på våldtäkter. Det verkar vara viktig en bok som alla borde läsa. Jag ska titta efter den på biblioteket i Sverige efter helgen.

För tio dagar sen skrev jag ett inlägg om kvinnomisshandel . Sen dess har jag som bekant skivit ett inlägg om den nya regeringens budget. En av dom få bra saker i budgeten är att man ska satsa mer pengar på kvinnojourer och att hjälpa män som slår.

ändra bloggen?

2006-10-17T01:46:00.000+02:00

Jag flyttar till Sverige på fredag. Jag vet inte om jag ska fortsätta blogga från Sverige. Hela tanken när jag började skriva den här bloggen i december var att familj och vänner skulle kunna följa mitt liv i utlandet.

Nu tycker jag det är så kul att skriva bloggen och det är så många som hittat hit läser och kommenterar så egentligen vill jag inte sluta. Jag vet bara inte vad jag ska skriva om från Sverige. Någon sorts dagbok om mitt liv är uteslutet för det är inte särskilt spännade att läsa om. Jag vill inte heller skriva om alltför personliga saker.

Ska jag fortsätta skriva om Spanien , Madrid och resor , blandat med annat jag känner för som jag har gjort hittills? Eller ska jag ändra inriktning på bloggen och i så fall till vad? Jag är öppen för alla förslag.

budgeten

2006-10-17T00:59:00.000+02:00

Nu har Alli-asen som domineras av det nya arbetarpartiet lagt sin första budget. Dom nya moderaterna är misstänkt lika dom gamla moderaterna.

Man ska betala mer till a-kassan när man jobbar samt få sänkt a-kassaersättning när man blir arbetslös. Taket i sjukförsäkringen sänks. Föräldrarpenningen sänks för dom flesta och villkoren för vård av barn försämras. Man slopar gratis inträde till statliga museum. Statliga företag ska säljas ut.

Förmögenhetsskatten sänks och avdrag för så kallade hushållsnäratjänster införs. Så dom redan rika ska få lust att betala sina barnflickor och städerskor vitt. Dom flesta av oss vanliga människor som via skattesedeln betalar subventionerna för hushållsnäratjänster har inte råd att anställa en barnflicka eller städerska även om det är subventionerat.

Helt klart en budget som gynnar dom rika men missgynnar vanligt folk. Många av dom som röstade på alliansen idag måste känna sig så lurade.
Vi har ju fått en verklig överklassregering. Ingen av dom nya ministrarna hade en årsinkomst under 650000 kronor och mer än hälften hade en förmögenhet på över 2 miljoner kronor.

Den här budgeten slår hårdast mot för dom som många gånger idag har svårt att få ekonomin att gå ihop som arbetslösa , sjukskrivna , småbarnsfamiljer , dom som har barn som ofta är sjuka. Varför ska dom betala dom rikas skattesänkningar?

Jag vill inte ha ett Sverige där solidariten med dom svaga avskaffas , där dom som redan har det dåligt får det sämre och dom som redan har det bra får det bättre.
Jag är så besviken på svenska folket som röstade fram den här regeringen.
Två ministrar har redan avgått så det är väl bara att hålla tummarna för att hela regeringen avgår.

bergsvandring

2006-10-15T20:10:00.000+02:00

Idag är jag helt sänkt och öm i kroppen. Någonting ska man väl göra sin sista helg i Madrid och jag tillbringade gårdagen med att vandra i berg 8 mil norväst om Madrid. Det var bitvis väldigt brant och vi var på över 2200 meters höjd. Visst var det jobbigt men också väldigt mysigt och vyerna var sagolikt vackra.

På tågresan dit passerade vi diktatorn Francisco Francos grav. En krypta insprängd i berget med ett enormt kors ovanpå. Platsen heter Valle de Los Caidos och ligger i bergen nordväst om Madrid.

Vi klev av tåget i den lilla skidorten Puerto de Navacerrada

Här finns liftsystem och många små hotell

och även möjlighet att gå i skidskola för den som vill bättra på sina kunskaper. Jag åker själv inte skidor men har hört att det ska vara bra backar här.

För den som känner till Spaniens geografi kan jag upplysa om att vi befann oss på gränsen mellan provinsen Madrid och provinsen Segovia. Staden Segovia ligger bara 2,5 mil bort.

vandringen bjöd på vackra vyer

och det var skönt att komma bort från staden en dag

och se skog och berg

En av flera vackra bergsängar vi passerade och rastade vid. Vi åt vår matsäck på det här stället. Kanske inte det bästa valet för marken var på sina platser fulla av komockor och det var fullt av flugor som också ville smaka vår matsäck.

Det fanns både kor och tjurar på berget som gick lösa med bjällror runt halsen.

vi träffade även några hästar som vi bjöd på bröd. Något dom verkade uppskatta.

Tyvärr gör sig inte alla vackra vyer lika bra på så här små kort som i verkligheten.

Men otroligt vackert var det och jag vandrar gärna i berg igen. Tyvärr finns inte så mycet berg i Stockholmstrakten men säkert annan vacker natur jag kan ge mig ut och vandra i.

Uppe på berget passerade vi en gammal mur men det fanns ingen information om när och varför den byggdes. Fin var den iallfall.

Leden vi gick var tydligt utmärkt. Bara att följa dom gula prickarna som var målade på träden. Vi började som sagt i den lilla skidorten Puerto de Navacerrada och kom fram till den lilla byn Cercedilla där vi kunde ta tåg tillbaka till Madrid.

Nu lämnar ju jag Madrid på fredag annars skulle jag gärna ha gjort flera vandringar i bergen runt staden. Lite synd att jag kom på det så sent. Eller egentligen var det inte ens jag som kom på det utan några kompisar skulle vandra och frågade om jag ville följa med.

För den som är intresserad av att vandra , bara ha pick-nick i bergen eller åka skidor kan jag berätta att tåget mellan Madrid och Puerto de Navacerrada tar 1 timme och 20 minuter och det är ett byte. En enkel biljett med lokaltåg Renfe Cercanias kostar 3.40 euro. Vandringslederna är tydligt utmärkta och det finns fler än den gula som heter Camino Schmid som vi gick. Det är inte svårare och jobbigare än att dom flesta klarar att vandra och det finns många vackra platser där man kan ta en paus. Mina barn som är 5 och 11 år var med och klarade det utan problem.

sömnproblem

2006-10-15T02:47:00.000+02:00

Jag vet inte vad det är men i det här landet har jag hur svårt som helst att sova. Jag sov hur bra som helst när jag var i Sverige och jag flyttar dit på fredag så jag hoppas dom här problemen försvinner då. Jag kan vara hur trött som helst , ha sovit hur lite som helst och vara tvungen att gå upp hur tidigt som helst men jag kan inte somna. Om jag väl somnar in brukar jag sova bra men det är just att somna som kan vara svårt. Någon som har något bra knep mot sömnlöshet och kan dela med sig? För sitta uppe och blogga på nätterna hjälper inte.

glutenfri vegankost

2006-10-15T01:40:00.001+02:00

Det är alltid kul att skriva om vegetarianism här för det brukar ju bli diskussioner. Så då och då kan jag inte låta bli.

Jag har sen flera år någt problem med mina knän. Dom blir då och då svullna och måste tappas på ledvätska och få cortisoninjektioner. I perioder har jag också tagit olika mediciner. Jag har tagit hur mycket prover som helst utan att dom har hittat något fel så det är inte vanlig ledgångsreumatism det handlar om utan ingen vet. Det sitter bara i knäna , inga andra leder.

Förra hösten hade jag en hel del problem men sen flyttade jag till Madrid och under den spanska solen blev jag helt bra. På fredag flyttar jag tillbaka till Sverige och jag oroar mig lite för hur mina knän ska reagera på den svenska vintern. Fast förhoppningsvi kommer den spanska solen att sitta kvar i dom väldigt länge.

Jag har läst att vegankost ska vara bra för människor med ledproblem. Helst ska man äta glutenfri vegankost. Det låter en aning knepigt för det blir ju inte så mycket kvar att äta då. Jag är ju redan vegetarian och bara det kan ibland kännas asocialt när man blir bjuden på mat. Man kan ju förstås äta glutenfritt veganskt hemma och "synda" lite när man blir bortbjuden.

Vad jag vet är kostens betydelse vid ledsjukdomar inte riktigt bevisat inom forskningen än.
Då och då har jag funderat på att iallfall prova glutenfri vegankost under kanske ett halvår för att se om det gör någon skillnad. Fast jag har väl inte riktigt orkat. Det känns en aning knepigt och krävs ju en hel del kunskaper för att veta att man får i sig allt man behöver. Samtidigt skulle det naturligtvis vara värt det om det funkar.

Så vad ska jag göra? Ska jag fortsätta att då och då "synda" med fisk som jag har gjort lite på sistone. Bara vara vegetarian som vanligt? Prova vanlig vegankost eller glutenfri vegankost? Eller kanske till och med skippa alla "märkliga" kostinriktingar och äta fisk , kött och grönsaker som dom flesta andra gör? Kanske har inte kosten så stor betydelse vid ledproblem.

Min kompis föreslog glutenfri vegankost med en fiskfrossa då och då för mina knän. Jag skulle då få i mig omega3 som ska vara bra för lederna.

Jag kan tala om att när jag hade omröstning vad jag skulle äta på bloggen röstade 43 personer.
21% röstade på fortsätt vara vegetarian
14% på bli vegan
42% på börja äta fisk
23% på börja äta fisk och kött

Jag ska väl säga att mina knän inte är jättedåliga. Speciellt inte nu efter 11 månader i Spanien. Men besvären kommer och försvinner i perioder.

nobelpris

2006-10-13T23:48:00.000+02:00

Jag tycker att nobelkommitén i år har gjort ett väldigt bra val när det gäller fredspriset. Att Mohammed Yunus som skapat Grameen bank som jobbar med att bekämpa fattigdomen med microkrediter är att markera att fattigdomsbekämpning och fredsarbete hör ihop. Jag har läst en del om Grameen bank och såg en dokumentär på SVT om det för några år sen och har förstått att det fungerar mycket bra. Intresset för microkrediter har ju tack vare Grameen bank spridits i biståndsarbete över hela världen.

Jag tycker också det var kul med en litteraturpristagare som jag både känner till och har läst och dessutom gillar. Så Orhan Pamuk är också ett val jag gillar. Ni som inte har läst honom borde göra det.

favoritplatser i Spanien

2006-10-13T22:59:00.000+02:00

Det finns ett Spanien bortom stränder , chaterhotell och grisfester som är väl värt att upptäckas. Åker man till kusten eller någon av dom spanska öarna på charter kan jag varmt rekommendera att man hyr en bil och ger sig av från usten under en dag eller två.

Spanien har verkligen mycket att erbjuda. Här finns storstäder , mysiga små byar , vacker natur , milslånga stränder , det kryllar av historiska imponerande minnesmärken från alla möjliga epoker och mycket mera.

En lista på några spanska favoritplatser som jag har besökt skulle kunna vara

Madrid - motivering är nästan överflödig , jag har ju ägnat tio månaders bloggande åt att förklara hur fantastisk den här staden är. Alla som kommer hit verkar förälska sig i stan. Här finns också det bästa från Spaniens alla regioner samlat. Här finns också fantastiska museum som El Prado och Centro de Arte de Reina Sofia. Den som är i Madrid bör inte missa staden Toledo 7 mil söder om Madrid.

Andalusien - en verkligt spännade del av Spanien , landskapet är vackert och fullt av historiska monument. Ska man bara besöka en plats i Andalusien slår staden Sevilla det mesta. Det är nog utan tvekan Spaniens vackraste stad. Jag är också mycket förtjust i Cadiz. En av Europas äldsta städer som grundades av fenicierna redan 1300 före vår tideräkning. Staden ligger på en halvö och är omgiven av vatten på tre sidor. Dom smala gränderna vetter ofta mot vattnet i båda riktningarna. Det ger staden ett speciellt ljus. Här finns kanske inte så mycket man MÅSTE se men det är en vacker och vänlig stad full av små trånga gränder och mysiga torg. Den vackra staden Granada och det moriska palatset Alhambra är absolut värt ett besök om man är i Andalusien. Alhambra är nog ett av Spaniens vackraste och intressante historiska monument. Liksom Cordoba med Mezquitan. Det går faktiskt att göra en dagsutflykt till Cordoba från Madrid. En kompis tog snabbtåget AVE och det tog 1 timme och 40 minuter och kostade 48 euro för en enkel resa. Det går cirka 15-20 avgångar om dagen och kan vara en trevlig utflykt om man turistar i Madrid
Så tycker jag absolut man ska besöka några andalusiska byar. Några av mina favoriter är Vejer de la Frontera , Tarifa och Ronda.

Baskien - Landskapet är otroligt vackert med havet och dom höga bergen och staden San Sebastian är en riktig pärla. Den ligger vid en rund bukt och har en jättefin strand. Turistbyrån skryter med att gamla staden är den restaurangtätaste i Spanien. Här kan man vandra från bar till bar i dom trånga gränderna och äta tapas som i baskien kallas pinxos. Det baskiska köket anses vara det bästa i Spanien. Så är naturligtvis Guggenheimmuseet i Bilbao värt ett besök när man är i Baskien. Är man i Basikien andra veckan i juli ska man inte missa fiesta San Fermin i Pamplona.

Tarragona , Merida och Segovia för dom romerska monumenten. Segovia innanför ringmuren är en väldigt mysig stad och den romerska akvedukten är imponerande. Merida i sydvästra Spanien har nog landets mest magnifika romerska ruiner bland annat en teater där det sommartid spelas olika pjäser. Tarragonas romerska ruiner ligger otroligt vacker med utsikt över Medelhavet.

Som vanligt vill jag åka till alla ställen jag inte har varit men det finns några ställen i Spanien jag är lite extra nyfiken på.

Ceuta och Melilla - dom spanska enklaverna i Marocko som nog skiljer sig en del från fastlandet.

Öarna - Fämst Kanarieörna men också Mallorca och dom andra öarna i Balearerna. Jag är nyfiken på det som finns bortanför turistorterna. Jag är inte speciellt intresserad av att dansa i badskum och köpa souveirnier på Ibiza utan vill se det mer genuina om det går att hitta. Speciellt vill jag se Las Palmas på Gran Canaria och dom små bergsbyarna på samma ö. Även staden Palma på Mallorca har jag hört ska vara vackert liksom många små byar i öns inland.

Galicien - För naturen ,landskapet och den speciella kulturen men jag vill naturligtvis inte missa staden Santiago de Compostela med sin berömda katedral där aposteln Jakob (Santiago på spanska) sägs ligga begravd.

Valencia - Spaniens tredje stad och hemstad för den berömda spanska maträtten paella. Jag vet ganska lite om staden förutom att man har en känd fest Las Fallas i mars och bränner pappfigurer. Skulle vara kul att åka dit.

Jag vet att Barcelona inte är med på någon av listorna. Jag har varit i staden några gånger men bara på kortare besök. Visst är Barcelona jättefint med spännde hus av Gaudi , en mysig dammal stad , promenadstråket Ramblas , den aldrig färdiga kyrkan La Sagrada Familia , bergen och havet. Men tyvärr måste jag säga att jag aldrig riktigt har fastnat för staden. Personligen så tycker jag det finns så många andra intessantare och mysigare platser att besöka i Spanien.

vispgrädde

2006-10-13T22:50:00.000+02:00

Hittade den här äkta svenska vispgrädden från Solna i mitt lilla bageri på gatan där jag brukar köpa frukostbröd. Det var till och med svensk text på förpackningen som jag fick översätta för bageritanten. Det här är väl sånt man tycker är lite småroligt när man bor utomlands. Eller kanske inte. Kul att skriva blaj och lägga in suddiga foton ibland också.
Vispgrädde heter annars Nata para montar på spanska.

origami

2006-10-12T23:49:00.000+02:00

Idag 12 oktober är det Spanines nationaldag så affärer och skolor är stängda och människor är lediga från jobbet.
Som sig bör strålade solen från en klarblå himmel och kungen vinkade till folket. Anledningen till att spanjorernas nationaldag är just idag sägs vara att 12 oktober 1492 landsteg Columbus för första gången i Amerika. Det ska ha skett på en liten ö i Bahamas.

Själv brydde jag mig inte så mycket om den spanska nationaldagen utan passade istället på att träffa en kompis jag inte har sett på drygt två månader. Han kom tillbaka från Japan i förrgår och hade med lite presenter.

origamipapper , misosoppa , ätpinnar och block med Hello Kitty , japanska chips av sötpotatis, grönt te

ätpinnar med Hello kitty , grönt te och papperstranor

Han hade även med sig origamipapper i olika färger och lärde mig vika tranor. Enligt min japanska kompis kan minst 95% av alla japaner vika tranan. Origami som ordagrant betyder vika papper , är en gammal och mycket populär tradition i Japan.
Det finns en tradition att vika 1000 tranor och trä upp på snören. Lyckas man vika 1000 tranor sägs det ge ett långt och lyckligt liv. Det var lite knepigt i början men väldigt kul när jag lyckades. Jag gjorde även en skål och en fisk.

Jag brukar inte lägga in bilder på mig själv i bloggen men jag gör ett undantag och visar när min japanska kompis lär mig och min dotter vika tranor.

Så här fina blev mina tranor till slut.
Den som känner sig manad att prova hittar instruktioner till tranan här

Var föredrar du att bo?
	I stan
	På landet

Free polls from Pollhost.com

Vilken typ av snabbmat äter du helst?
	falafel
	fish and chips
	hambugare/vegburgare
	kebab
	pizza
	sushi
	tunnbrödsrulle
	varmkov
	annat

Free polls from Pollhost.com

Vilket hamburgerställe föredrar du?
	Burger King
	Max
	McDonalds
	Sibylla
	Annat

Free polls from Pollhost.com